I engelska FA-cupen, världens äldsta fotbollsturnering, kliver Premier League-lagen in först i tredje omgången.
Det finns då möjlighet att stora mäktiga klubbar lottas på bortaplan mot lag som håller till i en helt annan verklighet långt ifrån glamouren och miljarderna.
När amatörlaget Kettering 2009 tog emot Fulham (även då i Premier League) skulle de givetvis inte ha någon sportslig chans.
Ändå var ställningen 2-2 när klockan tickade upp mot 90 minuter.
Fulham vann till slut efter två sena mål och tränare Roy Hodgson konstaterade i intervjun efteråt att:
”Vi var tvungna att gräva djupt för den här segern och det var inte så roligt att komma hit som vissa kanske trodde”.
Inga jämförelser i övrigt – men var det lite den känslan som fanns när Kronäng hade tagit sig till Ekäng under fredagskvällen – att det inte kändes särskilt roligt att vara där.
Ett litet och trångt omklädningsrum.
En kruttorr och stenhård fotbollsplan som var hälften grön och hälften gul.
Fotbollar som betedde sig som ballonger.
Den heta kvällssolen rakt i ögonen.
Dessutom ett fysiskt starkt hemmalag som är en knepigare motståndare än vad tabellen ger sken av.
Första halvlek
Det var inte särskilt ofta det hettade till framför mål under den första halvleken.
Hemmalaget Hyssna fick den första och bästa chansen efter en kommunikationsmiss i Kronängsförsvaret – men avslutade som tur var utanför.
De bästa lägena för Kronäng hade Besart Zeqiri med ett skott i stolpen och Arvid Elmgren Kopp med ett avslut strax utanför – i övrigt var det mest halvchanser eller nästan-lägen.
Andra halvlek
Halvlek nummer två skulle bli desto mer händelserik.
Dino Ratkovic skickade in en frispark utifrån som Oskar ”Ogge” Pettersson sånär skarvade i mål.
Fem minuter in i halvleken hade Ale Ceric fått nog, öppnade påsen med nötter och lovade att ”målet kommer när som helst nu”.
Två sekunder senare ledde ett inkast från höger fram till att Besart Zeqiri, sin vana trogen, kunde skära in i straffområdet och vända tillbaka avslutet i första, vilket innebar 0-1 för bortalaget.
Efter ledningsmålet skulle dock Hyssna sticka upp med sin bästa tiominutersperiod i matchen.
Jihad Mohamad Jasemalonezi stod för en riktigt vass reflexräddning på ett avslut från nära håll – men kunde inte göra något i den 56:e matchminuten när ett rätt svagt skott från vänster i straffområdet styrdes via försvaret i en perfekt bana hela vägen in i det långa hörnet.
Ett ordentligt flaxmål som innebar 1-1.
Bara minuter senare kunde det ha blivit ännu värre för Kronängs del när Hyssna skapade ett jätteläge för att ta ledningen via ett inlägg från höger – men lyckligtvis för bortalaget nickades bollen strax över ribban.
I den 66:e matchminuten fick vi istället beskåda hur Renzo Di Negro hittade ut med bollen till Edon Goq som, i sin andra bollkontakt, bröt in från vänsterkanten och skickade iväg en riktig projektil som letade sig in i det bortre krysset.
En drömdebut och ett drömmål i samma spelsekvens som inte bara innebar viktiga 1-2 för Kronängs del, utan också ett energiskifte i matchen.
Känslan efter målet var att Kronäng hade hyfsad koll på läget, men att det skulle krävas ytterligare ett mål för att säkra segern i och med att Hyssna ändå fortsatte att oroa en del, framför allt genom att skapa ett par hörnor där de alltid känns tunga.
Det skulle dröja ända till den 80:e matchminuten innan Besart Zeqiri, med en frispark som målvakten olyckligt nog tappade in, utökade ledningen till 1-3 och samtidigt definitivt stängde matchen som länge var en tuffare uppgift för Kronäng än vad slutsiffrorna till slut vittnade om.
Sammanfattning
Det tog tid för Kronäng att vänja sig vid underlaget och solen – men vad som framförallt saknades under den första halvleken var djupledsspelet.
Hyssna mådde inte jättedåligt så länge de fick arbeta framåt. Då var de fysiskt starka och svåra att bryta ner.
När Kronäng under den andra halvleken fick i gång djupledsspelet tvingades hemmalaget springa mer och dessutom med näsan mot eget mål – något de inte alls trivdes lika bra med.
I takt med att Kronäng hotade mer i planens längdriktning, innebar det samtidigt att hemmalaget föll tillbaka vilket skapade större ytor centralt för Kronäng att kunna etablera och vända spel på.
Men faktum är, likt Roy Hodgson uttryckte det, att Kronäng fick slita hårt för den här segern som de fick allt annat än gratis.
Den här typen av matcher är aldrig enkla att spela, skapar ofta frustration och det slumpmässiga kvitteringsmålet hade mycket väl kunnat innebära två eller till och med tre tappade poäng.
Men sen kom drömmålet (vad var ens det där för något ?!?) som vände upp och ner på allting och därifrån och framåt var det inget snack om att Kronäng var laget med mest löpmeter kvar i benen och det blev därmed en relativt lugn avslutning för bortalagets del.
Ett styrkebesked trots allt att lyckas hantera allt det jobbiga och till slut gräva fram en tung trepoängare att ta med sig hem till Borås.
//Henrik Johansson
Matchens…
…”Enough is enough”
När Jihad Mohamad Jasemalonezi efterfrågade en ny boll, fick han ytterligare en som var dåligt pumpad, blev lika beklämd som matadoren på julafton och sköt i väg den långt ut på intilliggande åker.
Ingen hade kunnat göra det med samma inlevelse, tajming och estetik som just Jihad.
…Trotjänare
Emil Holmgren som slutade jobbet sent, men ändå tog trippen ut till Hyssna för att kunna hjälpa laget under den andra halvleken.
…Debutanter
Elliot Svensson (18 år) och Edon Goq (19 år) som båda gjorde debut och satte avtryck.
Elliot med ett tidigt gult kort och Edon med ett tidigt drömmål – tog för sig gjorde de båda två, hur som helst.
…Comeback
Renzo Di Negro som var tillbaka (igen) och dirigerade spelet under den andra halvleken, på ett minst sagt förtjänstfullt sätt, med den känsliga vänsterfoten i sina klassiska Adidas Copa Mundial.
Startelva
Jihad Mohamad Jasemalonezi
Abdihakin Mohamad – Andreas ”Andy” Hjalmarsson – Oskar ”Ogge” Pettersson– Edvin Jonsson
Dino Ratkovic – David Stolt – Arvid Elmgren Kopp
Casper Svahn - Besart Zeqiri (c) – Lucas Nyman
Ersättare
Emil Holmgren, Marwin Skoglund, Piero Vargas, Elliot Svensson, Renzo Di Negro, Edon Goq.
