Så hade det äntligen (!) blivit fredagen den 12 april när det var dags att återvända till Nittorp på träningsläger.
Snart tre år har hunnit gå sedan sommaren 2021, när vi var där senast, och en hel del vatten har hunnit rinna under broarna sedan dess.
Killarna har gått från att vara smågrabbar till unga tonårsgrabbar – något som minst sagt märktes under helgen vi hade tillsammans i Nittorp.
Att bo i en ishall låter kanske inte särskilt lockande – det är ju inte Grand Hotell direkt.
Men jag tror på riktigt att det är svårt att hitta ett mer lämplig boende för ett träningsläger.
När, var och hur får man ensam tillgång till en så stor lokal med så många möjligheter för tonårsstinna, kreativa och energifyllda tonåringar?
Killarna trivdes som fiskar i vattnet från första stund och installerade sig blixtfort inne på det mysiga logementet med våningssängar nog för två hockeylag.
Därefter fanns det tid att utforska anläggningen ordentligt innan det var dags för den första pristävlingen i form av frågesporten ”Alla mot alla – typ” som innehöll ett par nya tävlingsmoment.
Dramatiken var kanske som allra störst under momentet ”Blindklassrum” när vår nya kompis Colin blev så yr av ögonbindeln att han mitt under tävlingen tvingades byta med Jamme.
Nytt för den här gången var att det vinnande laget fick snurra på lyckohjulet innehållandes en mängd olika priser.
Men där fanns också det så kallade ”Teus-priset” – uppkallat efter Teus eftersom det innebar att man inte vann något – men att man skulle vara glad ändå (vilket Teus alltid är).
I vanlig ordning var det jämnt – men lag Erik innehållandes Melvin, Agge, Elian och Adonis stod till slut som segrare.
Klockan närmade sig tio, men kvällen var långt ifrån över.
Det fullkomligt sprudlade av energi hos killarna som var så genuint tacksamma och glada över att få hänga tillsammans och hade inga problem att styra upp olika former av lekar/aktiviteter att sysselsätta sig med.
Efter midnatt lyckades vi till slut få alla att varva ner – det var ju trots allt en hel lägerdag kvar dagen därpå.
***
Lördagsmorgonen började med en stor – om inte skräll – åtminstone en överraskning.
SAMTLIGA var faktiskt nere till frukosten prick 08.30.
Efter den obligatoriska morgonpromenaden valde vi, på grund av det ostadiga vädret, att ägna förmiddagen åt att hänga och spela FIFA-turneringen på anläggningen.
Om vi tolkade grabbarna rätt hade de inte jättemycket emot det.
Efter lunchen var det dags att bege sig till konstgräsplanen i Dalstorp för att spela internmatch.
Killarna berömde planen och ansåg att det var den bästa de hade spelat på.
Passande nog var vädret denna eftermiddag det bästa under vistelsen.
Kreativiteten fortsatte att flöda när killarna försökte styra upp en riktig inmarsch inför de tre tappra åskådarna Petri, Zoran och Torbjörn.
Initiativet uppskattades.
Själva genomförande kan ifrågasättas.
Inte minst med tanke på att de råkade ställa sig åt fel håll – dvs. med ryggarna MOT publiken.
Nåväl – det märktes att killarna hade energi, tyckte det var kul att spela och bjöd på en hel del bra fotboll.
När man bor mitt ute i ingenstans, vänjer man sig vid att passa på när tillfälle ges.
Alla tog därför en sväng förbi ICA i Dalstorp på hemvägen för att ladda på ”skafferiet” med frukt och annat nyttigt…
Väl tillbaka i ishallen passade det bra med middag och efteråt var killarna ändå i behov av att lägga sig och vila en stund.
Nej, nej, nej – vi kunde inte ha mer fel.
De fortsatte att hålla i gång på helvarv tills det var dags för pristävlingen ”Våga skjuta över” – som handlade om att de olika lagen skulle stå för några enkla uppträdanden och våga bjuda på sig själva.
Något som alla klarade galant och som ledde till många glada skratt inte minst för juryn som bestod av Oliver, Petri och undertecknad.
Den här gången var det lag Jamme med Teus, Colin, Saden och Joel som drog det längsta strået och fick snurra varsin gång på det eftertraktade lyckohjulet.
Efter det var grabbarna i alla fall rejält trötta och ville gå och lägga sig.
Nej, nu ljög jag tyvärr igen.
Det var som att energinivån bara ökade ännu mer och att de ville utnyttja ”sista kvällen med gänget” som de aldrig ville skulle ta slut.
***
Som helhet går det inte att komma fram till något annat än att helgen blev mycket lyckad.
Känslan var, även bland killarna, att vi hann med väldigt mycket, på relativt kort tid.
Som ledare är det ett stort privilegium att få åka på läger tillsammans med de här superfina ungdomarna.
De är så glada.
Det är så tacksamma.
De är så roliga.
De är så kreativa
De är så skötsamma.
Det är en ren fröjd att se hur bra de trivs tillsammans och hur fina de är mot varandra.
Så länge killarna fortsätter att uppträda på det här utmärkta sättet kommer de alltid att stå där som vinnare i slutändan – alldeles oavsett vad det står på resultattavlan.
Att vara på läger är – som vi har varit inne på – lite som att befinna sig i en bubbla.
När man dessutom är helt för sig själva på det här sättet blir det som att alla vågar leva ut och vara sig själva, ännu lite mer än i vanliga fall.
”Det som händer i Nittorp, stannar i Nittorp” , var en passande beskrivning från Petri på stämningen som rådde under lägret.
Stort TACK till Petri som var med under hela vistelsen, Oliver, Zoran och Torbjörn A som var med och stöttade under lördagen, samt till alla er föräldrar som hjälpte till med transporten under helgen.
Engagemanget uppskattas och gör att vi kan ordna den här typen av aktiviteter utan några större bekymmer.
Slutligen - såklart - TACK killar för ännu en mycket fin upplevelse att minnas och att ni ännu en gång visade att ni är de bästa fotbollsgrabbarna.
//Henrik Johansson
