Kvällen före den ljusaste dagen på året tog Kronäng emot serieledande Tvärred/Vegby hemma på Kronäng Arena.

 

Det finns ju framför allt två odödliga klassiker när det kommer till svensk fotboll och midsommar.  

 

1. Glenn Hyséns citat efter Sveriges fiasko-uttåg ur fotbolls-VM i Italien 1990 där han kort och koncist konstaterade att:

 

”Det här var ju *****, men nu kan man bli dyngrak på midsommar i alla fall.”

 

2. Fyra år senare när Sverige slog Ryssland med 3-1 i fotbolls-VM i USA och Arne Hegerfors utbrast:

 

”Nu firar vi midsommar i Pontiac Silverdome!”

 

Midsommar och fotboll skulle återigen bli en njutbar kombination – åtminstone för alla Kronängare som var på plats denna varma sommarkväll.

 

Första halvlek

 

Kronäng inledde matchen med en hög press som var intensiv, synkroniserad och lagom aggressiv för att gång på gång störa rytmen i gästernas anfallsspel.

 

Efter en något tveksam inledning började Kronäng även hitta vägar ur sina motståndares motsvarande press genom att med ett par korta passningar locka upp sina motståndare för att därefter hitta in i ytorna som därmed uppstod bakom.

 

Lagkapten Oskar ”Ogge” Pettersson stod för en högklassig mottagning och vändning i ett och samma moment när han tog sig förbi till höger i straffområdet och skickade in bollen till Lucas Nyman som sånär kunde ge hemmalaget en tidig ledning.

 

David Stolt skickade in en utmärkt inåtskruvad frispark på en helt fri yta i straffområdet dit Andreas ”Andy” Hjalmarsson kom löpande och sånär kunde göra mål för andra matchen i rad – något som uppskattningsvis inte har hänt sedan Göran Persson var statsminister.

 

Nästa Kronängschans var också den allra klaraste när Lucas Nyman löpte sig fri, men blev uppenbart störd av försvararen i avslutsmomentet och målet uteblev. Frågan är vad domaren hade dömt i den situationen om Lucas hade ramlat i stället för att ärligt nog fortsätta spela?

 

I den 30:e matchminuten stod Semir Todorovac sedan för en individuell prestation utöver det vanliga.

 

Från sin vänsterbacksposition tog han fart med bollen.

 

Förbi en motståndare.

 

Förbi två motståndare.

 

Förbi tre motståndare.

 

Det kan ha varit ytterligare någon på vägen fram (hade ingen kulram att tillgå och allt gick så snabbt).

 

Medan motståndarna stod kvar och funderade på om de skulle ha senap eller ketchup, passade Semir på att avlossa ett stenhårt, distinkt avslut från långt håll via ribban och in i mål.

 

Ett overkligt vackert fotbollsmål som innebar 1-0 och skapade en riktig känsloexplosion under vilken det gick att se i spelarnas ögon att de hade fått vara med och uppleva ett ledningsmål utöver det vanliga.

 

Ett ledningsmål som stod sig havleken ut. 

 

Andra halvlek

 

Ett Tvärred/Vegby i underläge skulle givetvis behöva kliva ännu högre under den andra halvleken.

 

Men Kronäng var fortsatt lugna och behärskade i passningsspelet på ett sätt som innebar att man dels kunde vila med bollen och att man dessutom kunde fortsätta skapa lägen framåt.

 

Kronängs presspel var fortsatt så välsynkroniserat och aggressivt att gästerna hade svårt att hitta några andra vägar fram än att söka den längre bollen in bakom backlinjen.

 

Men hemmabacklinjen uppträdde så noggrant, följsamt och behärskat att det i stort sett aldrig kändes farligt.  

 

Det var framförallt på hörnor och frisparkar utifrån bortalaget var uppe och hotade, men Jihad Mohamad Jasemalonezi i målet var på tårna i den här matchen.

 

Med drygt 25 minuter kvar att spela lirkade den finurlige Dino Ratkovic fram bollen mot Lucas Nyman som först inte fick tag på den, men återvann den och drev in centralt strax utanför straffområdet för att skaffa sig ett jätteläge. Lucas såg att målvakten stod långt ut och avslutade högt, rakt upp i nättaket - ytterligare ett vackert fotbollsmål som innebar 2-0 för hemmalaget.

 

Det målet hade, trots sin skönhet, bleknat rejält i jämförelse med det vi höll på att få bevittna kort därpå.

 

Dino Ratkovic (?) skickade in ett inlägg från höger till Lucas Nyman som uppenbarligen har en högerfot också med vilken han på direktvolley vred i väg ett avslut som med stor sannolikhet hade letat sig rakt upp i det vänstra krysset.

 

Det är ingen överdrift att beskriva målvaktens räddning som att den var av europeisk toppklass, så det är ju i den lådan vi hade fått leda efter en passande målbeskrivning om bollen hade fått fortsätta i den bana den hade tänkt sig.

 

Nåja, fotbollsgudarna tyckte väl att det räckte med drömmål på Kronäng Arena den här kvällen när Kronäng imponerande stort på alla plan och tog en odiskutabel seger mot en svår motståndare.

 

Sammanfattning

 

Det här blev en mycket sevärd fotbollsmatch mellan två lag som, trots hettan på Kronäng Arena, ville pressa högt.

 

Defensivt var Kronäng uppe på samma höga nivå av noggrannhet, lojalitet och kompromisslöshet som i de minnesvärda insatserna mot Dalstorp och Kinna tidigare i våras.

 

Vad som fick den här insatsen att sticka ut, jämfört med någon annan den här säsongen, var att Kronäng lyckades hitta en utmärkt balans mellan aggressivitet och lugn i såväl det defensiva som det offensiva spelet.

 

Kronäng var ruskigt aggressiva på motståndarnas planhalva och runt mittplan, men över lag sansade och behärskade runtomkring eget straffområde där man fokuserade på att ligga rätt i position och inte gå bort sig.

 

I anfallsspelet var passningskvalitén på en nivå som innebar att Kronäng kunde tillåta sig att vila med bollen och metodiskt vända på spelet för att attackera på de ytor som öppnades upp.

 

Det tålmodiga passningsspelet varierades med den tidiga, raka bollen upp längs kanten, vilket skapade dynamik i anfallsspelet som var sevärt, vägvinnande och effektivt.

 

Vad vi framför allt fick se den här kvällen (och som vi även hade sett tendenser av under de senaste två matcherna) var ett mer framfusigt Kronäng som vågade kliva på mer och som i takt med hur väl det fungerade spelmässigt såg ut att njuta av varje minut tillsammans på planen.

 

Känslan efteråt var att segern var mer än bara en seger då Kronängs insats var inspirerande på så många olika sätt - något som inte minst märktes på våra duktiga bollpojkar som lämnade planen efteråt med breda leenden och fyllda av intryck från matchen.

 

Det här måste väl ändå vara precis vad vår mysfarbror Ale Ceric hela tiden har syftat på när han har efterfrågat ”minst tre poäng”?

 

//Henrik Johansson

 

Matchens…

 

…Philip Lahm

 

Semirs ledningsmål var så spektakulärt att det minuterna efteråt var svårt att förstå inse att det faktiskt hade hänt.

 

Som Vilgot mycket riktigt konstaterade från bänken är den här typen av mål inte särskilt vanliga så det var svårt att omedelbart hitta någon motsvarighet oavsett nivå.

 

Vad som spontant dök upp ur minnet var Philip Lahms mål mot Costa Rica i öppningsmatchen av fotbolls-VM i Tyskland 2006.

 

Men det är mer för att han som vänsterback bröt in och avslutade med högerfoten, än att målet i sig var särskilt likt.

 

Visst att Lahms avslut gick upp i krysset – men Semirs avslut var ju från längre håll, samtidigt som han fick göra mer på egen hand fram till avslutet.

 

https://www.youtube.com/watch?v=PabsSYHoQ-s

 

Startelva

 

Jihad Mohamad Jasemalonezi

 

Sami Helisten – Andreas ”Andy” Hjalmarsson – Carl Eriksson – Semir Todorovac

 

Dino Ratkovic – Mael Le Noane – Edvin Sundström – David Stolt  

 

Lucas Nyman – Oskar ”Ogge” Pettersson (c)

 

Ersättare

 

Hannes Andersson, Abdihakin Muhummed, Reza Ghafori, Marwin Skoglund, Magomed Zakriev, Vilgot Gunnarsson.