Lugn bara.

 

Ha tålamod.

 

Vi kommer till själva matchen.

 

Men vi måste börja med att analysera Björnskogsvallen.

 

Såhär.

 

Att bara låta den passera som vilken annan anläggning som helst - det vore slarvigt och direkt ansvarslöst.

 

Vad är det då som får Björnskogsvallen att frambringa så starka känslor hos en fotbollsromantiker?

 

Vad är det den har?

 

Smal infart igenom ett bostadsområde.

 

Skog runt omkring.

 

En läktare som är så pass till åren att den säkerligen inte får rivas på grund av av K-märkning

 

Gamla hederliga högtalare med ett tillräckligt dåligt och skraltigt ljud – där endast EN av tre fungerar (viktigt!).

 

Trånga omklädningsrum som skapar en klaustrofobisk känsla och som skulle få uppsättningen av en skylt för fornminnen i området att kännas befogad.

 

Kiosken med de där träluckorna har vi sedan tidigare berört – så vi behöver inte gå in djupare på dem.

 

En välskött naturgräsplan.

 

Avbytarbås i trä.

 

En analog matchklocka som behöver vridas tillbaka i halvtid.

 

Framför allt.

 

En resultattavla med bokstäverna A till E som sitter uppe i ett torn med en inte alltför tillförlitlig trappa upp.

 

Vår gode vän David Stolt (mest nyfiken i Sverige?) fick sig minst sagt en aha-upplevelse när han fick förklarat för sig att bokstäverna tidigare var till för resultatrapportering från andra matcher.

 

På den tiden ringde den stationära telefonen och så fick den mest trovärdiga människan i föreningen (?) ta kliven bort för att hänga upp rätt siffra på rätt match.

 

Alla höll tummarna för att han skulle hinna fram innan nästa telefonsamtal ljöd och att han inte skulle falla ihop på vägen.  

 

Så satt man där med sitt programblad och undrade vilken match han skulle hänga upp skylten på.

 

En spänning som många gånger trumfade det som skedde ute på planen.

 

Det var nästan tur att denna saknade resultatrapportering inte var i gång på Björnskogsvallen längre för det hade kunnat bli för mycket.

 

Visst ja, det spelades ju en fotbollsmatch där den här fredagskvällen också där ett ungt och oprövat Kronäng stod för en insats som borde ha räckt till minst en poäng.

 

Första halvlek

 

Kronäng inledde starkt defensivt och skapade dessutom ett par halvchanser framåt.

 

Kvicke Felix Hultman var, i obalans, en hårsmån ifrån att stöta in en boll från nära håll i inledningen. Men avslutet tog i burgaveln.

 

I stället ledde lite slarv i uppspelsfasen till att hemmalaget Bollebygd kunde ta ledningen med 1-0 efter tjugo minuters spel, vilket kändes onödigt med tanke på hur bra koll Kronäng hade haft defensivt så långt.

 

Kronäng skulle dock komma tillbaka.

 

Men inte i sekvensen när Felix Hultman sprang till sig ett friläge, då avlutet gick rakt på och i passande höjd för målvakten. 

 

Kvitteringsmålet kom istället när Mael Le Noane lyfte in en boll i straffområdet till Lucas Nyman som (mycket skickligt) plockade ner och vred tillbaka avslutet i första hörnet fram till 1-1, vilket var ställningen i halvtid.

 

Andra halvlek

 

Den andra halvleken inleddes med att Bollebygd alltför för enkelt, fick spela sig igenom, sätta dit 2-1 och därigenom skapade en ny uppförsbacke för bortalaget att ta sig upp för.

 

Men Kronäng var långt ifrån ett slaget lag – då spelarna kände att det fanns goda möjligheter att skapa något framåt och bortalaget lyckades gneta sig till ett flertal stora chanser för kvittering.

 

Den ständigt ettriga Reza Ghafori vek in från högerkanten och skickade iväg ett avslut - som påminde om det Dejan Kulusevski avfyrade mot Slovenien i Ljubljana kvällen före och tvingade Jan Oblak till en världsklassräddning – men bollen tog retfullt i stolpens insida.

 

Ahmed Baker tog sig faktiskt sedan till ett liknande läge till höger i straffområdet – som Dejan Kulusevski när han kvällen före stänkte dit bollen i mål över huvudet på Jan Oblak. Tyvärr fick vi inte se någon favorit i repris den här kvällen, men det hade varit något.

 

Sista och bästa chansen kom under slutminuterna när Ahmed Baker tog sig in till vänster i straffområdet och skickade in bollen mot den bortre stolpen. Felix Hultman kom löpandes dit, men fick (upphakad av försvararen?) ingen träff på bollen och kvitteringsmålet uteblev.

 

Sammanfattning

 

Kronäng försvarade lågt och tillräckligt bra mot ett hemmalag som hade svårt att få igång något vägvinnande anfallsspel.

 

Känslan var att omställningarna mycket väl skulle kunna resultera i ett par mål framåt – så Kronäng lyckades få matchen dit de ville.

 

Dock blev det, på ett smärtsamt sätt, tydligt den här kvällen att det räcker med att tappa fokus i några enstaka moment för att bli straffade.

 

Visst, Bollebygd hade mest boll, men sett till antalet klara målchanser borde Kronäng ha fått med sig minst en poäng från den här matchen.

 

Det hade till och med kunnat bli tre.

 

Ett gott betyg till truppbredden får man säga med tanke på hur många spelare som var borta samtidigt och att det var ett yngre och mindre samspelt lag än vanligt som Kronäng ställde på benen den här kvällen.

 

Matchen var någonstans en påminnelse om att vägen ur den här tuffa perioden är ”back to basics” – tillbaka till grunderna med noggrannhet i försvarsspelet från första till sista matchminut och se till att utnyttja lägena som ofrånkomligen kommer att dyka upp om hela laget jobbar på rätt sätt.

 

Karaktären Gustav Svensson i den oefterhärmliga TV-serien ”Svensson Svensson” har stått för många sköna citat.

 

Exempelvis kunde han inte förstå var det var för vits med att ha växlar på en cykel.

 

”Vill man cykla fortare så trampar man hårdare – svårare än så är det inte”, tyckte han.

 

För Kronängs del finns det ingen möjlighet att köpa in en ny cykel med femtio växlar (som PSG hade gjort) för att vända den negativa trenden.  

 

”Det finns inga järnvägar till framgång”, som sportgrodornas fader Rolf Zetterlund fick ur sig en gång i tiden.

 

Det enda sättet för Kronäng att ta sig ur uppförsbacken är att fortsätta trampa oavsett motvind och regn på snedden – och fredagens match var ett steg i rätt riktning.

 

Det handlar om att på både träningar och matcher, från första till sista minut, aldrig slappna av, vara noggranna med detaljer, aldrig vara nöjda och ta de där extra löpmeterna som kan göra skillnaden och få pendeln att svänga tillbaka och bollen att gå stolpe in igen.

 

Det finns visst ett ord som sammanfattar allt det där.

 

Alla som kan lista ut vilket får en Piggelin.

 

//Henrik Johansson

 

Matchens…

 

…Dino-trick

 

Allas vår nötberoende vän Ale Ceric försökte förtvivlat få tag på sina nötter inför avsparken.

 

När han insåg att kioskens utbud inte täckte detta grundläggande behov blev han inte ilsken utan snarare besviken och lite lagom deppig.

 

Det var då Dino Ratkovic från ingenstans körde det gamla ”fiska-upp-jordnötterna-ur-ena-fickan-tricket” och därigenom såg till att matchen kunde blåsas igång.  

 

…Ketchupeffekt på gång?

 

Unge Felix Hultman löpte sig till tillräckligt med lägen för att göra tre mål den här kvällen – vilket han hade gjort ”en vanlig dag på jobbet”.

 

Att som anfallare inte gömma sig utan fortsätta löpa och ta sig till lägen även om de första inte resulterar, är en mycket bra egenskap och det som gör att man undrar om det inte kan vara en ketchupeffekt på gång här. Fortsätt bara Felix - det kommer!

 

Startelva

 

Jihad Mohamad Jasemalonezi

 

Simon Axelsson Willman – Andreas ”Andy” Hjalmarsson – Oskar ”Ogge” Pettersson (c) – Edvin Jonsson

 

Reza Ghafori - Mael Le Noane - Marwin Skoglund – Adnan Sheikh Mohamed

 

Lucas Nyman – Felix Hultman

 

Ersättare

 

Abdihakin Muhummed, Ahmed Baker, Wile Lindqvist, Fredrik Johannesson, Magomed Zakriev.