Resan från Kronäng till Bodarnevallen i Västra Bodarna tog knappt en timme.

Ändå var resan lång, då den gick bakåt i tiden.

Bara det att matchklockan fortfarande är analog gör ju oss fotbollsromantiker själaglada.

Att resultatuppdateringen fortfarande behöver skötas manuellt genom att hänga upp nummerskyltar är inte heller något som gör en deprimerad.

Det som höjer upp resultattavlan till starka ++++ är såklart den lätt lutade stegen som krävdes för att kunna nå upp till den.

Vad är det då som saknas för +++++ tänker ni?

Utrymme för resultatrapportering från andra matcher (A till H) och ett programblad med hänvisning till vilken match respektive bokstav representerar.

En liten hytt med en fast telefon, för att kunna ta emot samtal från andra arenor när det blivit mål, hade såklart inte heller gjort ont att på syn på.

Vi fick i stället glädja oss åt avbytarbåsen som såg ut att ha överlevt två världskrig.

Kan det vara så att de fanns på plats här först av allt och att alla sedan kom och bosatte sig runtomkring dem?

Oavsett är de byggda av trä, gamla, slitna, trånga och därmed också genuina och estetiskt tilltalande i all sin prakt och avsaknad av elegans.

Från en annan tid.

Den lilla kiosken med luckan man bara fäller upp.

Baja-majan, med öppen dörr, strax intill.

Lamporna som trots allt fanns där, men som inte hade fungerat sedan 80-talet.

De här oemotståndliga fotbollsmiljöerna finns inte alls i samma utsträckning längre.

Undertecknad saknar dem.

Skulle därmed kunna fortsätta hur länge som helst här – men det skulle ju trots allt spelas en fotbollsmatch här också.

Huruvida matchen spelades på en fotbollsplan eller inte går att diskutera, då den inte höll samma klass som anläggningen i övrigt.

Men att den påverkade fotbollen som spelades denna varma förstamajkväll råder det inga tvivel om.

Vi förstod på förhand att det skulle bli en match som handlade mer om kamp än om Tiki-taka.

Arsenal hade trivts här.

PSG, med den Qatariska staten bakom sig, hade det inte.

Merparten av Kronängs spelare är uppvuxna på konstgräs så att de är bekväma där, det vet vi.

”But can they do it a cold, rainy night in Stoke?”

Skulle Kronäng kunna göra det på en liten, usel gräsplan ute i Västra Bodarna?

Första halvlek

Hemmalaget Mjörn visade redan från start att det var med inlägg och fasta situationer de främst skulle kunna hota Kronäng den här kvällen och skapade därigenom de bästa chanserna inledningsvis.

Kronäng hade också några fasta situationer – men det hettade inte riktigt till framför mål.

Bästa läget för bortalaget hade Toni Helisten, läckert frispelad av Benjamin Selimbasic, men det trots allt behärskade vänsterfotsavlutet på en studsande boll gick strax över ribban.

Mjörn hade också ett friläge, efter en mer slumpartad situation. Men då fanns Carl ”Calle”Hallgren där som en stabil sista utpost och räddade återigen sitt lag.

Andra halvlek 

Kronäng hade fortsatt kommandot i matchen, men utan att skapa särskilt många klara målchanser.

Saber Nasser Saeed fick bästa läget så långt i halvleken efter en målvaktsretur, men sköt över.

Till slut skulle Kronängs etablerade tryck ge utdelning när David Stolts hörna letade sig in i gröten och Edvin Jonsson kunde ge bortalaget ledningen med 0-1.

Glädjen blev dessvärre kortvarig då hemmalaget kvitterade till 1-1 tämligen omgående efter en situation där Kronäng nog borde ha tilldömts en frispark, men där domarna lät spelet fortsätta.  

Innan domaren blåste av skulle Benjamin Selimbasic få slå en sista hörna på vilken Samuel Pinheiro Carvalho nickpassade fram Felix Hultman vars nick gick en bit över ribban och lagen fick följaktligen dela på poängen.

Sammanfattning

På det stora hela genomför Kronäng en svår bortamatch på ett utmärkt sätt.

Ytan bakom backlinjen raderades ut totalt, frånsett i inledningen, och spelarna var verkligen beredda att ta kampen och fajtas för poängen den här kvällen.

Att hemmalaget bjöds på en del fasta situationer kunde ha kostat – då de var starka i luftspelet. Men ute i själva spelet kändes Kronäng stabila defensivt.

Det var också tydligt att bortalaget hade bestämt sig för att inte bjuda ens på en kopp te och spela på det sättet som underlaget någonstans krävde. En rakare fotboll, utan krusiduller.

Att ledningsmålet skulle vara ett så kallat ”Stoke-mål” när det på riktigt var HELT OMÖJLIGT att se vem som gjorde målet var väl med tanke på förutsättningarna ingen högoddsare.

Men som den legendariske brasilianska tränaren Luiz Felipe Scolari sade en gång efter att hans Chelsea hade förlorat mot just Stoke:

”Well, it is not beautiful – but it is more beautiful to score – than not to score”.  

Så sant som det är sagt Luiz.

INGEN hade brytt sig om hur segermålet borta mot Mjörn hade sett ut.

INGEN.

Det HADE varit så talande i all sin enkelhet om platsen vi befann oss på och vad det var för typ av match Kronäng hade lyckats kämpa sig igenom.  

Därmed såklart RIKTIGT surt att det inte räckte till seger då känslan var att Kronäng i det här läget hade kopplat ett ordentligt grepp om den här tillställningen och aldrig hade släppt det om målet bara hade fått stå sig ett par minuter till.  

Men en poäng är alltid starkt med de här förutsättningarna.

De här 90 minuterna plus tillägg visade att man ALDRIG kommer att få någonting gratis i den här serien.

Eller ja, okej - nu fick vi visserligen en rejäl kaffetermos och läsk (en gentil gest av Mjörn) – men ni hajar.

Framför allt var det tydligt att Kronäng hajade att det kommer att krävas hårt jobb framöver och att spelarna inte har några problem att spela på ett annorlunda sätt när det väl behövs.

Förutom en helt okej pinne finns det många positiva bitar, framför allt vad gäller inställning och attityd, att ta med sig till mötet med svårspelade Sätila på onsdag.

Då är vi tillbaka i nutid – både på gott och på ont.

                                                ***

Matchens…

…Mest välförtjänta

”Trots att vi har sprungit tusen mil, så kommer vi springa tusen till”, är en strof som vi kommer höra många gånger den här VM-sommaren.

Känslan är att Edvin Jonsson springer tusen mil varje match och därför är det extra välförtjänt och kul när han får sätta dit bollen i mål.

Desto tråkigare att han kort därpå tvingades utgå skadad.

Hoppas du är tillbaka snart Edvin!

…”Det du behöver, när du behöver det”

Nu när vi ändå befinner oss i dåtid kan vi lika gärna konstatera att Circle K:s (eller Statoils) gamla slogan ”det du behöver, när du behöver det”, stämmer väl in på Carl ”Calle” Hallgrens insatser såhär långt.

Räddade återigen ett friläge och har en stor del i att Kronäng har den poängskörd man har hittills.

…Välkommen tillbaka

Hade man fått välja en match så här långt att få tillbaka Nemanja ”Nemo” Dzezalija hade det väl ändå varit till just den här matchen?

Dålig plan.

Hårt duellspel.

Än sen.

Han älskar skiten.

Känning efter tio minuter.

Kanske läge för byte i halvlek?

Knappast – här ser vi till att bita ihop – göra vårt jobb och sen (tyvärr) dra på semester.

Vi måste bara reda ut en sak.

Hur kommer det sig att man kallas för Nemo när man heter Nemanja.

Då borde man väl rimligtvis kallas för Nema?

Om ni har en idé om detta – sök upp ett muséum (alternativt Mjörns kansli) och kolla om de har ett frimärke.

Sen skickar ni in era förklaringar med post till:

Kronängs IF, Schaktgatan 1, 504 41 Borås.

Märk kuvertet med ”Saker vi aldrig kommer att förstå oss på”.

Startelva

Carl ”Calle” Hallgren

Wile Lindqvist – Sami Helisten – Nemanja ”Nemo” Dzezalija - Emil Holmgren (C) – Edvin Jonsson

David Stolt – Alvin Reimer

Benjamin Selimbasic – Toni Helisten – Saber Nasser Saeed

Ersättare:

Erik Isaksson, Eric Eliasson, Isak Wiling, Jamil Sheikh Mohamed, Felix Hultman, Marius Hultén, Samuel Pinheiro Carvalho.

//Henrik Johansson