Det finns tillfällen när man på allvar ifrågasätter varför man lägger ner så mycket tid och energi på en sport som är så banal i det avseende att den går ut på att sparka in en boll i ett mål.
När Barcelona förlorade ligan 2007 i den 37:e omgången - efter att Raúl Tamudo (förmodligen en av toppfotbollens allra sämsta anfallare genom alla tider – men som ALLTID (!) lyckades mot just Barcelona) hade dykt upp mellan Carles Puyol och Rafael Márquez och satt dit 2–2 för Espanyol på Camp Nou i slutminuten – var ett sådant ögonblick.
Det är något med sena baklängesmål.
De känns som att få en boll i magen.
Det gör ont.
Luften går ur en.
Känslan av att aldrig någonsin vilja se en fotbollsmatch igen infinner sig.
Men så går det ett par timmar, dagar, veckor - eller år (beroende på hur tungt baklängesmålet var) och så är man ändå där och utsätter sig för samma sak igen – igen – igen – och igen.
Förklaringen är enkel.
Vi har även fått vara med och uppleva den eufori som infinner sig vid ett sent segermål.
Det finns inte mycket som slår det.
Torsdagskvällens match mellan Kronäng och Äspered på Kronäng Arena var inte den mest välspelade fotbollsmatch vi har sett, men den pulserade rejält under den andra halvleken.
Kronäng var på god väg mot segersången – men när domaren blåste av infann sig i stället den där tomhetskänslan som är så svår att hantera.
Första halvlek
Ett rakare och enklare offensivt spel från start var direktiven inför matchen mot Äspered och Kronäng gjorde precis det.
Det var inte så att det ledde fram till klara målchanser varje gång – men på det viset såg hemmalaget åtminstone till att kunna flytta upp spelet till offensiv planhalva.
Efter dryga kvarten bröt kapten Besart Zeqiri in från höger i straffområdet och avslutade, men målvakten klarade till en resultatlös hörna.
Ales Ballon dOr-kandidat 2022, Lucas Nyman, hade ett vasst avslut med sin vänsterfot strax utanför den bortre stolpen. Lite mer ”curl” på den (som SVT:s fotbollsexpert Daniel Nannskog hade sagt) och målvakten hade varit chanslös.
Men så många fler öppna lägen uppstod inte under matchens första halva som förblev mållös.
Andra halvlek
Den andra halvleken skulle bli desto mer händelserik och inleddes med att Edvin Sundström skickade iväg en riktig projektil som sökte sig mot målvaktens vänstra kryss. Men Äspereds burväktare stod för en klassräddning och höll sin nolla intakt.
Edvin Sundström hittade sedan fram till Besart Zeqiri, som satte Lucas Nyman i läge. Avslutet var för rakt på för att vålla målvakten några större bekymmer, men känslan att ett ledningsmål var på väg stärktes.
Istället höll Äspered på att göra första målet när en frispark lyftes in i straffområdet och, efter en tilltrasslad situation, studsade strax utanför ena stolpen.
David Stolt stod därefter för en imponerande individuell prestation när han tog sig förbi ett flertal spelare centralt och in i straffområdet där han SÅNÄR kunde friställa Besart Zeqiri, men försvararen fick fram en tå i precis rätt läge för att avstyra jätteläget.
Besart Zeqiri hade sedan ett liknande läge som Lucas Nyman haft tidigare, innan han i den 75:e matchminuten fälldes i straffområdet och domaren pekade på straffpunkten.
Snacka om prekärt läge i matchen.
Nervigast av alla var Arvid Elmgren Kopp på bänken som inte klarade av att titta – han LYSSNADE på straffen - och hörde hur målvakten var på den, men kunde liksom oss övriga till slut konstatera att bollen gick i mål och att 1-0 var ett faktum.
Efter ledningsmålet lyfte Äspered upp spelet ordentligt och skapade en del svåra situationer i straffområdet för Kronäng att hantera.
Jihad Mohamad Jasemalonezi i hemmamålet stod för ett par imponerande ingripanden och känslan var att Kronäng nog ändå var på väg att reda ut stormen.
Men så i den 89:e matchminuten uppstod lite flipperspel, efter en av många höjdbollar som lyftes in i hemmalagets straffområde, efter vilket
Äspered snabbt spelade sig fram till läget som innebar kvittering till 1-1, vilket också blev slutresultatet.
Sammanfattning
Efter förra hemmamatchen mot Länghem var ilska och frustration de primära känslorna.
Kronäng hade det mesta emot sig den gången.
Det var inte Kronängs kväll helt enkelt – något som är enklare att hantera än den tomhet som infann sig när domaren blåste av torsdagens match mot Äspered – för den var hemsk.
Kronäng hade inte varit tillräckligt komptaka för att skydda de centrala ytorna under inledningen av den första halvleken.
Men när tränare Sanel fick yttermittfältarna att flytta in och styra spelet utanför sig, fick Kronäng klart bättre styrsel på försvarsspelet och kunde därigenom också få kontroll på matchen.
Det var ingen bländande fotboll, men det behöver det inte alltid vara.
För Kronäng spelade fotboll med hjärtat - och det kan också vara vackert att titta på.
Kronäng var modiga och aggressiva i presspelet (som var kollektivt i stället för individuellt), vann merparten av duellerna i de viktigaste ytorna och skapade tillräckligt för att göra ytterligare ett eller två mål framåt.
Kampviljan från Kronängspelarna den här kvällen var starka +++++, vilket både såg ut att räcka och borde ha räckt till tre poäng. (Ni förtjänade det grabbar!).
I stället tvingades vi återigen uppleva den där ångestframkallande känslan som uppstår när bollen i matchens slutminut rullar i nät.
En tystnad uppstår.
Av förklarliga skäl.
Det finns inte så mycket att säga i ett sådant länge.
Det behövs inte heller.
Alla vet redan.
Alla har varit där.
Alla kommer att behöva komma dit igen.
När timmarna och dagarna nu har gått och den största besvikelsen har lagt sig går det ändå att se tillbaka på matchen med positivism och stolthet med tanke på den kompromisslösa inställning som det här laget uppträdde med.
Efter matchen stod ett par av kvällens bollpojkar kvar och diskuterade att de tyckte att Kronäng borde ha vunnit, att det var synd (okej de sa ”äckligt”, men så kan man ju inte skriva) att de andra gjorde mål på slutet och att andra halvlek hade varit spännande att följa.
Därefter frågade de när nästa hemmamatch var och när de fick svaret att det är derby nästa fredag mot Mariedal blev den direkta följdfrågan: ”Får vi komma då också?”.
När stod det senast ett gäng ungdomar i 12–13-års-åldern och pratade om en A-lags-match på Kronäng Arena, samt såg fram emot nästa?
Det säger mycket om mycket – men framför allt om det som är så vackert i Kronängs IF just nu.
Den finns en stor och träningsflitig seniortrupp som verkligen vill åtstadkomma något, vilket lyser igenom under såväl träningar som matcher.
Många av spelarna hjälper till neråt i ungdomslagen med träningar och matcher, vilket skapar förebilder för de yngre och band mellan lagen.
Kronäng Arena Cup den gångna helgen (där hela föreningen hjälptes åt att skapa ett riktigt toppen-arrangemang för barn och ungdomar där många spelade sina första fotbollsmatcher i livet) är ett annat gott exempel på vilket fin förening Kronängs IF är och vilken styrka som finns inom den när alla drar åt samma håll.
Så trots den tunga avslutningen finns det alldeles för många goda anledningar till att vara tillbaka på Kronäng Arena på fredag kväll, när Mariedal kommer på besök, för att kunna låta bli.
//Henrik Johansson
Matchens…
…Respekt
Att under den andra halvleken ta en kort paus för att alla spelare som fastade skulle ha möjlighet att få i sig något att äta var nytt, modernt och respektfullt.
…Dammsugare
Ale plockade i vanlig ordning fram chilinötterna och de åts till en början med måttfullhet, fram tills att Arvid kom och satte sig på bänken. Då försvann de snabbare än en höna skiter.
Ales chilinötter: +++
Ales chilinötter i kombination med Cola Zero: +++++
…Början på en Hollywood-film?
Edvin Sundström som, med lite bättre precision, hade kunnat göra säsongens mål alla kategorier i DM-matchen mot Dalstorp, avfyrade den här kvällen en raket som steg upp mot krysset.
I USA brukar de här avsluten gå in i mål – åtminstone i filmerna – och då ofta i slutsekunden.
Kan vi komma överens om att du sätter dit åtminstone ETT sådant innan du emigrerar Edvin?
Startelva
Jihad Mohamad Jasemalonezi
Sami Helisten – Oskar ”Ogge” Pettersson – Carl Eriksson – Semir Todorovac
Reza Ghafori – Edvin Sundström – David Stolt – Arvid Elmgren Kopp
Lucas Nyman – Besart Zeqiri (c)
Ersättare
Simon Alexander Andersson, Hannes Andersson, Dino Ratkovic, Edvin Jonsson, Marwin Skoglund, Thure Sigge, Vilgot Gunnarsson.