Det är torsdagen den 16:e september 2021.

 

Mörkret börjar så sakteliga att falla, liksom några enstaka regndroppar.

 

Blåsten tilltar och i takt med det även regnovädret.

 

Läktaren är välfylld.

 

Nedanför – rätt långt nedanför – där nere i ”kitteln” på Viskavallen – pågår en typisk höstmatch mellan Kinna och Kronäng.

 

En fotbollsmatch som känns avgjord – och då har domaren inte ens hunnit blåsa igång matchen.

 

En fotbollsmatch som därefter pågår, pågår och pågår, men utan någon större nytta.

 

Innerst inne vet man att matchen kommer att ta slut någon gång – det känns bara inte så.

 

Kinna vinner klart.

 

Kinna vinner bekvämt.

 

Matchen spelas av och sen är det inte så mycket mer med det.

 

Ingen glädje, ingen bitterhet.

 

Ingenting.

 

”Det som är så fascinerande med fotboll”, för att tillfälligt låna en av Lasse Lagerbäcks vanligaste öppningsfraser, är att den kan beröra oss precis lika mycket oavsett vilken nivå den spelas på.

 

När Zlatan Ibrahimovic klackar in ett mål mot Italien eller när Lionel Messi gör mål i en Champions League-final på Wembley och sparkar bort mikrofonerna, spelar deras miljoner på banken mindre roll – de bara försvinner i väg in i ett svårförklarat euforiskt tillstånd. Samma typ av tillstånd och spontana känsloyttringar som uppstår när en 12-åring gör mål där ute på en av Kinnas 7-manna-planer (fortsätt leta om ni inte hittar dem – de finns där – de är bara små).

 

Fotbollen blir aldrig bättre än när den bygger på äkta känslor (något som inte ens PSG kan köpa sig till) och när vi då spolar fram sex månader från den där deppiga höstmatchen i Kinna känns det minst sagt hoppfullt att kunna konstatera att söndagens DM-match mellan Kinna och Kronäng knappast lämnade någon oberörd.

 

Första halvlek

 

Kinna tog som väntat hand om bollinnehavet, men Kronäng såg till att ligga rätt i sina positioner och började tämligen omgående att komma till intressanta omställningslägen.

 

En av omställningarna ledde fram till matchens första hörna efter lite mer än 10 minuters spel. Lagkapten Besart Zeqiri skickade med precision in bollen till Andreas ”Andy” Hjalmarsson som, på majestätiskt manér, knoppade dit 0-1 hur elegant som helst.

 

Kronängs välorganiserade och disciplinerade försvarsspel fortsatte att leda fram till målchanser.

 

Som efter dryga tjugo minuter när Felix Ahlström spelades fri och, precis i avslutsögonblicket, kapades av den utrusande målvakten – dock utan sympati från domaren som pekade på inspark.

 

I stället för att fokusera för mycket på det, fortsatte Kronäng med ett alltmer aggressivt försvarsspel och i den 23:e matchminuten skulle det löna sig rejält.

 

Felix Ahlström och Edvin Sundström såg till att återerövra och därefter rappt spela bollen vidare till Besart Zeqiri vars väl avvägda djupledsboll letade sig fram till den ständigt löpande Lucas Nyman, som återigen visade sin kyla framför mål när han placerade in 0-2.

 

Bara fem minuter senare stod Besart Zeqiri för en ny vältajmad passning i djupled som spelkloke Dino Ratkovic förmedlade vidare till Lucas Nyman, som sånär kunde utöka ledningen ytterligare, men tvåmålsöverläget stod sig halvleken ut.

 

Andra halvlek

 

Den andra halvleken blev inte fullt så händelserik som den första – något som såklart passade Kronäng alldeles utmärkt.

 

Nu handlade det mer om att fortsätta ligga rätt i försvarsspelet – orka vara noggranna i överflyttningarna – inte bjuda på något onödigt i början – och ta vara på de omställningsmöjligheter som, sett till matchbild, borde uppstå när Kinna behövde gå framåt alltmer.  

 

Frånsett ett par frisparkar utifrån och ett par hörnor som ledde till några tilltrasslade situationer hade Kronäng full kontroll på läget.

 

I den 75:e matchminuten fick vi sedan se ”kronan på verket” när 17-årige David Stolt väggspelade med 35-årige Dino Ratkovic och därigenom tog sig in i straffområdet, ner till kortlinjen och spelade in bollen i ”The Golden Zone”. Lucas Nyman, som mycket väl känner till att de flesta målen i fotboll görs just där, såg till att ta sig dit för att effektuera matchens spelsekvens och samtidigt definitivt stänga den här fotbollsmatchen med målet som innebar 0-3 till Kronängs fördel.  

 

Sammanfattning

 

Kronängs försvarsspel den här soliga eftermiddagen i Kinna var mer eller mindre prickfritt i 90 minuter.

 

Tränare Sanel kan säkert hitta något att påpeka, om han bara anstränger sig – men han får nog leta lika länge som man får göra efter Kinnas 7-manna-planer.

 

Visst, någon detalj här och någon detalj där – det finns väl alltid förbättringspotential.

 

Men att spela 90 minuters fotboll mot ett spelskickligt Kinna och knappt släppa till en enda riktigt klar målchans – DET är minst sagt en prestation att applådera.

 

Idrott handlar så mycket om psykologi – det är det som gör den så ologisk, oförutsägbar och därmed intressant.

 

När Kronängsspelarna såg att försvarsspelet fungerade och ledde fram till omställningar och mål gav det såklart tro och energi att fortsätta, samtidigt som det gav motståndarna huvudbry och ökad stress.

 

Sebastian Hedlund i målet såg till att hantera de bollar som kom in i straffområdet, var lugn och trygg med fötterna och hade god precision i utsparkarna.

 

Mittlåset med Andreas ”Andy” Hjalmarsson och Carl Eriksson kändes lika lätt att bryta ner som två Eiffeltorn.

 

Ytterbackarna Hannes Andersson, Semir Todorovac och Reza Ghafori, liksom yttermittfältarna Felix Ahlström, Dino Ratkovic, Arvid Elmgren Kopp och David Stolt var duktiga på att komma upp i press och därmed inte ge motståndarna vare sig tid eller utrymme att vända upp.

 

De centrala mittfältarna Besart Zeqiri och Edvin Sundström tog ett hästjobb i planens alla riktningar och var fyndiga i passningsspelet och anfallsduon Lucas Nyman och Oskar ”Ogge” Pettersson startade inte bara försvarsspelet med att stänga av motståndarnas speldirigenter, utan löpte dessutom mycket och smart offensivt.

 

Ja, försvarsspelet var såklart grunden till segern.

 

Men tre mål i den här matchen och totalt tio mål på tre DM-matcher för ett lag som har haft ett tydligt fokus på försvarsspel så här långt under året, är starka papper.

 

Kontrasterna jämfört med matchen lagen emellan för sex månader sedan är så tydliga att de knappt behöver nämnas.

 

Det var en tämligen meningslös fotbollsmatch.

 

Det här var en fotbollsmatch med mängder av känslor och passion.

 

Det här var fotboll när den är som bäst.

 

För det här var fotboll som betydde något – på riktigt.

 

(Fick i skrivande stund dessutom reda på ett segern räckte till avancemang i DM. Stort GRATTIS till alla inblandade – det var ni värda efter allt hårt jobb ni har lagt ner tillsammans).

 

//Henrik Johansson

 

                                                  ***

Matchens…

 

…Pianospelare

 

När de allra flesta en bit in i andra halvlek, av förklarliga skäl, började känna av alla löpmeter kan det liknas vid att de fortsatte att kämpa med att såga ner ett tjockt träd med en sliten och rostig såg – utan att ge sig - en inställning att beundra.  

 

Samtidigt strosade den outtröttlige Edvin Sundström omkring på lätta steg och ”spelade piano” där bredvid – något som inte heller är särskilt svårt att imponeras av.

 

…Brutna löfte?

 

Lucas Nyman hade lovat tre mål borta mot Kinna.

 

Kaxigt och naivt tyckte undertecknad.

 

Nåja, efter två gjorda mål och ett par centimeter från ett tredje, får man väl ändå landa i att han höll sitt löfte till största del ändå?

 

                                                  ***

 

Startelva

 

Simon Hedlund

 

Hannes Andersson – Anderas Hjalmarsson – Carl Eriksson – Semir Todorovac

 

Felix Ahlström – Besart Zeqiri (c) – Edvin Sundström – Dino Ratkovic

 

Lucas Nyman – Oskar Pettersson

 

Ersättare

 

Arvid Elmgren Kopp, David Stolt, Reza Ghafori.