Kronäng inledde veckan med att ta en poäng borta mot Viskafors.

Eric Eliasson gjorde Kronängs båda mål den kvällen.

Måste bara få skriva det en gång till.

Eric Eliasson gjorde Kronängs båda mål den kvällen.

Så, där ja. Nu finns det dokumenterat i skrift också om någon skulle få för sig att VEO-filmen är manipulerad med hjälp av AI.

Eric Eliasson KUNDE dessutom ha fullbordat ett hattrick genom att sätta dit segermålet precis i slutsekunderna.

Det hade varit tre poäng lika tunga som Pinocchio-statyn.

På ett sätt var det nästan tur att det inte blev så.

Det hade blivit för mycket.

Som att hela världsordningen hade rubbats.

Ett ”Eric-Eliasson-hattrick” borta mot Viskafors kanske hade orsakat ett vulkanutbrott på andra sidan jordklotet, fått månen att trilla ner eller något liknande. Vem vet?

Under fredagskvällen var det sedan dags för match hemma på Kronäng Arena när Töllsjö kom på besök.

Vilken härlig fotbollskväll det här skulle bli.

Det var sådär ljuvligt som det ibland kan vara på Kronäng Arena.

Inte var för varmt och inte för kallt.

Solen tittade fram med jämna mellanrum och lyste vackert genom regndropparna som föll lite här och där – inte hela tiden, utan när de kände för det.

Utmärkt väder för fotboll med mycket syre i luften.

Det kändes som att en rejäl urladdning från Kronängs sida kunde vara på gång.

Men det blir ju tyvärr inte alltid som man har tänkt sig.

Första halvlek

Kronäng var långt ifrån påkopplade från början medan Töllsjö definitivt var det. När gästerna tack vare det tog ledningen efter dryga tolv minuter var det därmed logiskt snarare än överraskande.

Kronäng hade svårt att hitta rätt i pressen – var alltid ett eller två steg efter sina motståndare – och Töllsjö kunde tidigt mer eller mindre ha stängt matchen.

Den positiva känslan inför hade snabbt förbytts till en farhåga om att det här skulle kunna bli en jobbig kväll för Kronäng.

Men efter regn kommer solsken, som det så vackert heter, och när Kronäng flyttade upp sina positioner och var snabbare och mer synkade upp i pressen kunde vi även hälsa hemmaspelarna välkomna in i matchen.

I takt med att Kronäng var tajtare på sina motståndare, vanns fler dueller och spelet förflyttades mer och mer till motståndarnas planhalva.

Och det var ju endast ett mål som skiljde lagen åt när domaren visslade för halvtidsvila.

Andra halvlek

Under den första halvleken hade Kronäng haft svårt att skapa något konkret framåt.

Nu började det hända saker framåt och ju längre matchen gick desto klarare blev också chanserna.

Töllsjö hotade ständigt med rappa och effektiva kontringar – men Kronäng var tvungna att gå framåt och tryckte på allt mer.

Benji hade ett stenhårt skott på volley som målvakten med viss möda klarade.

Saber hade ett avslut som täcktes strax över.

Men framförallt fick vi se en situation som vittnade om att det här inte var Kronängs kväll.

Eric Eliasson spelade in bollen centralt till Erik Isaksson som i sin tur vände över spelet till Benji som tog sig förbi sin försvarare och sköt hårt i stolpen.

På returen fanns Saber som först sköt i marken och på andra försöket träffade ribbans överkant.

Ett par centimeter lägre och målvakten hade inte haft en chans med tanke på hårdheten i skottet.

Små marginaler som vi har konstaterat tidigare.

Ett mål i det läget hade sannolikt inneburit minst en poäng och goda möjligheter till en fullbordad vändning.

Istället studsade bollen rätt för bortalaget som kunde sätta spiken i kistan under matchens sista minut.

Sammanfattning

Kronäng kom snett in i den här matchen

Det kan tyvärr bli så ibland – det händer alla fotbollslag.

Det viktiga är hur man hanterar det.

Om vi skulle lista alla spelare som Kronäng saknade den här veckan i två tuffa matcher mot Viskafors och Töllsjö skulle den bli lång och lätt kunna misstas för en potentiell startelva.

Så är det.

Men vi ska inte använda bortfallen som en ursäkt – då det aldrig delas ut några sympatipoäng.

En av Edins styrkor som ledare är att fokusera på att få ut så mycket som möjligt av de förutsättningar som faktiskt FINNS och inte på vad som eventuellt HADE kunnat finnas.

Därmed kan vi se det som en styrka att Kronäng, utifrån de förutsättningarna, tog en bra poäng borta mot Viskafors och att laget, trots den besvärliga inledningen mot Töllsjö, lyckades komma tillbaka och var en hårsmån ifrån poäng även den här kvällen.

Men att vara nära räcker inte i längden - insatserna måste leda fram till något också.

Spelarna förtjänade mer  tack vare sättet man kom tillbaka på och därför var det extra svårt att acceptera när oturen grinade Kronäng i ansiktet som en extra käftsmäll på slutet.

Men det är bara att gå tillbaka till vad Ingemar Stenmark sa om det där med tur:

”Jag vet ingenting om tur. Bara att ju mer jag tränar, desto mer tur har jag.”

Vad som är alldeles uppenbart när det gäller den här serien är att man inte får någonting gratis och därför är det så viktigt att inte bjuda motståndarna på någonting – allra minst en halvlek – utan se till att vara fullt påslagna från första början.

De lagen som är beredda att arbeta stenhårt för varje poäng hör hemma här.

”Alla andra, de kan gå hem”, som John Guidetti hade uttryckt det.

Kronäng har så här långt bevisat att laget vill vara med här genom att, oavsett läge, vägra att vika ner sig.

I premiären borta mot Spark ledde den mentaliteten fram till oförglömliga slutminuter.

Den här gången stod en ribbträff i vägen för att något liknande skulle kunna hända igen.

En ribbträff som undertecknad har haft svårt att släppa genom åren är den Henke Larsson stod för i förlängningen av EM-kvartsfinalen mot Holland 2004 (håll käften med ert ***** Nederländerna – i fotbollssammanhang måste det få vara Holland).

Så nära men ändå så långt borta ifrån en EM-semifinal.

Och för att fortsätta på citatspåret – när vi nu ändå har tagit oss dit – och hur platt just det här än må vara, får Henkes ord efter Hollandsmatchen (där Sverige till slut föll på straffar) ändå avsluta den här veckan:

”En annan dag går den ribba in”. 

                                                ***

Matchens…

…Framtida mittback?

Adrian ”Adde” Karlsson som i två tuffa matcher har klivit in på en så pass utsatt position som mittback - och gjort det med den äran både defensvit och offensivt. Starkt jobbat, Adde!

…Punktmarkering

Utan tvekan den som ”mini-Edin” stod för innan avspark när han vägrade att lämna morbror Edin ifred vart han än tog vägen.

Har inte sett en bättre punktmarkering här i Borås sedan AIK-försvararen Nicklas Carlssons på Anders Svensson i en match på Borås Arena 2006.

                                               ***

Startelva (3-5-2)

Carl ”Calle” Hallgren

Adrian ”Adde” Karlsson - Nemanja ”Nemo” Dzezalija - Emil Holmgren (C)

Isak Wiling   - Sami Helisten - Benjamin ”Benji” Selimbasic - Marius Hultén - Eric Eliasson

Toni Helisten - Saber Nasser Saeed

Ersättare:

Erik Isaksson, Lowe Lindqvist, Jamil ”Jamme” Sheikh Mohamed, Samuel Pinheiro Carvalho, Sebastian ”Sebbe” Sundqvist, Guner Bal, Max Brunnegård.

//Henrik Johansson