Att månen trillar ner.
Att helvetet fryser till is.
Att grisar kan flyga.
Ja, det finns vissa saker man aldrig tror ska kunna
inträffa.
Lilla Atalanta ska ju såklart inte kunna spela
semifinal i den fotbollsturnering som världens största och rikaste klubbar satsar
allra mest på.
Så är de plötsligt bara några minuter ifrån att lyckas med
bedriften och världsbilden förändras något.
En bortamatch mot Kinna i mitten av augusti är väl sällan något
som förändrar verklighetsuppfattningar
Men faktum är att vi, förutom en stundtals bra fotboll, fick
vara med om något sensationellt på Viskavallen denna ljuvliga sommarkväll.
Matchen
Kronängs spel under första halvan av den första halvleken
efter sommaruppehållet var strålande.
Ett rappt kortpassningsspel med få tillslag på bollen
efterföljdes många gånger av den där längre bollen i djupled som verkligen
hotade hemmaförsvaret.
Känslan var verkligen att en bortaledning låg i luften, men
skärpan i de avgörande passningarna och avsluten innebar att utdelningen uteblev.
Kinna kunde inte stå lika högt längre och föll hemåt. Men då
Kronäng hade lite för bråttom framåt ledde spelet inte längre fram till lika
många öppna målsituationer.
Tålamod skulle vara
vägen tillbaka in i matchen för Kronäng, men i takt med att Kinna blev allt
kompaktare i sitt zonförsvar gick bolltempot ner markant och en längre period
helt under händelser utspelades i värmen.
Under andra halvan av den andra halvleken blev det äntligen
en fotbollsmatch igen med chanser åt båda hållen. Kinnas bästa möjlighet kom
till på ett inspel från vänster i straffområdet mot den bortre stolpen. Men
Magomed ”Mago” Zakriev stod för en smått obegriplig klassräddning och såg
därmed till att undvika det underläge som hade varit så tungt att åka på i slutskedet.
Kinna var även framme med ett gäng fasta situationer på vilka
Kronäng hade svårt att få undan bollen. Men det var bortalaget som skulle skapa
de allra hetaste möjligheterna till att ta hem segern.
När Kinna flyttade fram positionerna under slutfasen, fick Kronäng
återigen igång djupledsspelet och Adnan ”GarBale” Mohammad hade ett par
riktiga ”Adnan-lägen” att avgöra den jämna drabbningen.
Bästa möjligheten uppstod när han hade rundat målvakten och
bara skulle rulla bollen i öppet mål. Men tyvärr blev vinkeln för snäv och en
bitvis händelserik fotbollsmatch slutade mållös.
Anfallsmässigt var det både högt och lågt den här kvällen.
Till en början fick vi se en tempostark, sevärd och vägvinnande
fotboll.
Därefter följde en mindre bra period med lågt bolltempo och
utan fantasi.
Och slutligen ett återigen välfungerande djupledsspel som
höll på att avgöra till Kronängs fördel.
Defensivt var det en stabil insats från Kronäng där samtliga
spelade såg till att vara noggranna i sina defensiva överflyttningar och att
lägga ner det hårda arbete som krävdes för att stå emot ett spelskickligt Kinna.
Extra glädjande var det att se killarna under slutfasen när
de visade upp en härlig kompromisslöshet till försvarsspelet för att
inte åka på något onödigt baklängesmål och därmed fortfarande ha
segervittring.
Fast även om det fanns mycket på pluskontot att ta med sig, var
grejen omedelbart efter den mållösa matchen ändå det som inträffade med fem minuter
kvar att spela.
Marwin ”Piggelin” Skoglund (Borås och hela norra Europas
snällaste kille) drog då på sig sitt andra gula kort i matchen, fick lämna
planen och blev i samma ögonblick Marwin ”Nemanja” Skoglund med hela det
svenska folket (ja, eller nästan i alla fall).
En ny härlig och givande fotbollsdag tillsammans avslutades
därmed med en känsla av att det var en sådan där dag när grisar nog minsann
ändå skulle kunna flyga, om de bara ansträngde sig lite grann.
Tack grabbar!
//Henrik Johansson