Vad kännetecknar egentligen en underhållande fotbollsmatch?
Är det den spelmässiga kvalitén?
Är det jämnheten?
Är det betydelsen?
Är det graden av dramatik?
Tja, det är väl en kombination av alla de här bitarna – även
om de är olika stora beroende på vem man frågar.
En del kan uppskatta att se hur två taktiskt skickliga lag tar
ut varandra, även om det slutar mållöst.
Andra rycks med att två lag som släpper på allt vad gäller balans,
gasar på framåt och siktar på att vinna på att göra fler mål än motståndarna.
För en del spelar kvalitén på matchen mindre roll så länge spänningsmomentet
är ständigt närvarande.
En del vill bli överraskade, förvånade, överrumplade – de vill
se något de inte hade förväntat sig eller sett tidigare - något vansinnigt.
När domaren satte pipan till munnen och blåste av mötet på
Björkängsvallen mellan Bergdalen och Kronäng gick det att argumentera för att matchen
hade innehållit allt detta – om än vid olika perioder och tillfällen.
Sammanfattning
Ja, det var överlag en jämn fotbollsmatch och då många av
killarna kände sina motståndare väl sedan länge, fanns det också lite extra
prestige inblandat.
Grundförutsättningarna för något sevärt var med andra ord
goda.
Vad gäller den spelmässiga kvalitén fanns det mycket
positivt att lyfta fram.
Kronäng lyckades för andra matchen i rad nämligen att få
till tillräckligt med rörelse runt omkring bollmottagaren för att denna skulle
kunna släppa bollen enkelt på få tillslag.
Tempot gick från att emellanåt vara relativt lågt till att
plötsligt skruvas upp rejält.
De där extra passningarna inom laget gav tid och utrymme för
ytterbackarna att fylla på längs kanterna och skapa numerära överlägen.
Kronäng försvarade sig kompakt och i omställningsspelet ersattes
de sedvanliga bolltransporterna på ett tjugotal meter med ”låt-bollen-göra-jobbet-tänket”
i form av spel på två och ibland till och med ett tillslag, vilket gav ett
härligt flyt och ledde fram till intressanta målsituationer.
Som när Adnan ”GarBale”Mohammad tog sig runt längs
högerkanten och väl avvägt hittade den fria ytan snett inåt bakåt, där Isak ”the
magic left foot” Sångberg dök upp och lika lugnt som behärskat placerade in
bollen i målvaktens högra hörn.
Adnan hade sedan ett friläge och Isak ett skott i
kryssribban – två situationer efter vilka det var svårt att inse och acceptera
faktumet att Kronäng fortfarande bara hade stått för ett mål.
Bergdalen hade också haft lägen – men det är klart att slumpmålet
hemmalaget fick med sig strax före halvtidsvilan kändes tungt mentalt för
Kronäng som hade haft det mesta av det bästa under den första halvleken.
Den spelmässiga kvalitén sjönk gradvis under den andra
halvleken i takt med att båda lagen började bli trötta. Men det fanns fortfarande
en mängd anfallssekenser där killarna (genom att erbjuda alternativ) gav
varandra rätt förutsättningar att kunna spela enkelt och då gick det undan på
nytt.
Bara det att de båda vänsterbackarna Carl ”Bumlingen” Ekdahl
och Jonathan ”Tid” Tidstål var uppe och avslutade två av de bästa anfallen
säger mycket om så mycket.
Bergdalen hade också ett par riktigt klara målchanser, men
då klev Magomed ”Mago” Zakriev mellan stolparna fram och räddade sitt lag undan
vad som hade varit ett tungt vägande baklängesmål.
När klockan tickade upp mot 90 minuter hade vi fått se det
mesta.
Stundtals hade det varit mycket bra fotboll.
Goda intentioner hade funnit där mest hela tiden.
Det hade varit jämnt och det var tydligt att båda lagen
ville gå för det (även när orken började tryta), vilket tyder på att det
faktiskt betydde något.
Det var också en fysisk kamp, vilket bland annat
kännetecknades av att Hannes ”Google” Andersson tvingades utgå på slutet med
axeln ur led.
Lagen bytte målchanser under slutfasen på ett sätt som
skapade en härlig (och samtidigt jobbig) nerv.
Men trots att vi redan hade fått se allt det där, återstod ett par ynka sekunder på domarens klocka.
Kronäng hade skaffat
sig ett intressant frisparksläge till vänster utanför straffområdet.
Edvin ”den listige” Sundström och Adnan ”GarBale” Mohammad stod
vid bollen, medan resten hade tagit plats i straffområdet.
David ”Puyol” Stolt hade varit framme vid de potentiella
frisparksskyttarna och viskat något direktiv innan den här matchen skulle till
att nå sitt klimax.
De flesta förväntade sig ett lyft mot den bortre stolpen.
Så blev det inte.
Det blev något helt annat.
Bollen spelades längs med straffområdeslinjen där just David
”Puyol” Stolt dök upp och, istället för att avsluta, släppte bollen vidare till
Isak ”the magic left foot” Sångberg som distinkt och resolut borrade in bollen
nere i det högra hörnet, helt utom räckhåll för någon.
Allt gick så snabbt och genomfördes med en sådan självklarhet,
tajming, kvalité och finess att det till att börja med var svårt att inse vad
som hände och därefter att det faktiskt hade hänt.
Grabbarna samlades därute på planen, jublade och njöt av det
fina ögonblicket tillsammans.
Som de var värda den stunden efter allt hårt jobb de lägger ner vecka efter vecka, oavsett årstid och väderlek, och trots en del motgångar.
Kort därpå blåste domaren av och ett par sekunders galenskap hade fått sätta punkt på en i många avseenden givande och underhållande fotbollsmatch.
//Henrik Johansson