Ett riktigt fotbollsmaraton med fyra matcher på åtta dagar
(!) skulle avslutas på Sven Eriksson-vallen i Viskafors med derbymatchen mot Rydboholm.
”Finns det någon toalett här?”
En oväntad fråga från ”Rydboholmssonen den yngre”, som bar kaptensbindeln
och var tillbaka på sin gamla hemmaarena och därmed åtminstone borde ha ett hum
om svaret.
Om man har gäster hemma kanske man inte direkt frågar dem vart
TV-rummet finns någonstans?
Nåja, det är väl inte alltid så lätt att ha koll på allting –
man får se till att göra det bästa av situationen.
Precis som när man ska ut och spela fotboll en ”mössa-istället-för-keps-kväll”
med såväl ett nytt spelsystem som ovana positioner.
Matchen
Ett taggat Kronängslag tog tag i taktpinnen direkt, men det
var en fast situation som föranledde ledningsmålet.
Killen, som observerar det mesta i sin omgivning tog hand om
frisparken. En frispark som ledde fram till att Salahs största fan på jorden kunde spela in
bollen parallellt med mållinjen. Där dök killen, som alltid sprudlar av energi
när han anländer till träningar och matcher, upp för att raka in bollen i mål.
Kronäng spelade allt bättre fotboll och vi fick se ett
jättefint anfall resultera i ytterligare ett mål. ”Rydboholmssonen den yngre” skickade
fram en vältajmad djupledsboll till vår nysnaggade engelsman, som hade löpt längs
med motståndarbacklinjen och ur en minst sagt snäv vinkeln lyckades vrida in
bollen mellan stolparna.
Efter målet tappade Kronäng i både fokus och intensitet och Rydboholm hann med ett reduceringsmål innan det var dags för halvtidsvila.
I paus pratade vi om att spelet hade fungerat som bäst när vi
lyckades vända på spelet och att vi skulle försöka göra det oftare för att
skapa ännu bättre anfallsmöjligheter.
Nu blev det väl inte riktigt så utan mer – likt matchen i
Redväg förra veckan – två långa lag som bytte omställningsmöjligheter med
varandra.
Kronäng hade de allra vassaste lägena att definitivt avgöra.
Rydboholm stack också upp emellanåt och hade mycket väl
kunna få in ett kvitteringsmål under slutskedet när det var många trötta
spelare på planen.
Men Kronängs defensiv var ändå tillräckligt habil för att
stå emot och åka hem med mer än bara bagage i bagaget.
Sammanfattning
Efter att inledningsvis ha spelat ett något för rakt anfallsspel,
började Kronäng hitta in i matchen tack vare fler passningar inom laget och
spelvändningar (även om de hade kunnat vara ännu fler).
Kortpassningsspelet lockade upp motståndarna i press, varpå
det skapades ytor bakom och Kronäng kunde etablera ett allt kraftigare tryck
framåt.
Väl i ledning blev Kronäng allt bekvämare i det defensiva
jobbet, började krångla till det i onödan offensivt och bjöd på så vis
in Rydboholm som fick allt mer att säga till om ju längre matchen gick.
Sjukdomar och skador innebar återigen få avbytare och en
utmaning av att klara av att spela mer eller mindre en hel fotbollsmatch utan
att byta.
Känslan efteråt var att koncentrationsnivån för att spela
fotboll räckte till drygt en fotbollshalvlek. Därefter blev det inte lika
mycket ordnat spel, utan snarare hawaii-fotboll på chans.
Fast vi åtminstone
fick se ett par välkomponerade kontringsförsök, där det gick undan rejält med både högintensiva
löpningar och spel på tredje spelare, som var en knapp tålängd (sorry Ketchup-grabben)
ifrån att resultera.
Med tanke på att killarna, trots många trötta ben och
huvuden, såg till att ”göra klart jobbet” och att det fanns spelmässigt fina tendenser
att bygga vidare på (med flertalet spelare på ovana positioner i ett nytt
spelsystem) får det ändå ses som en fullt godkänd insats, det vill säga starka ++.
Matchens…
…Uggla
”Då lägger jag en pizza och går ut”.
Så avslutade avslutade Magnus Uggla sin genomslagslåt ”Jag mår
illa”.
När matchen var slut hade ”Rydboholmssonen den äldre” tagit
ut sig så pass mycket att han tackade för återbesöket, ”lade en pizza” på sin gamla
hemmaplan och gick ut.
Ja, vad ska vi säga om dessa Rydboholmssöner?
Tack ska ni ha allihop för en kylig, men liksom alltid trevlig,
fotbollskväll tillsammans!
//Henrik Johansson