När Spanien började ta över den europeiska toppfotbollen
från England, som hade dominerat den under lång tid, vägrade engelsmännen att kapitulera
och acceptera faktum.
”Let´s see what they can do a rainy Tuesday night in Stoke”.
Nej, att de spanska topplagen åkte till England och slog ut
Premier League-lag ur Champions League på löpande band var inget som engelsmännen
brydde sig särskilt mycket om.
Spanjorerna skulle ju ändå aldrig klara sig en regnig
tisdagskväll i Stoke där det alltid blåser kallt, regnar i sidled och där en
glidtackling alltid genererar högre applåder än teknisk briljans.
Sen åkte Valencia dit och körde över Stoke.
Därefter har man (tyvärr) inte hört det där anglosaxiska,
nästan poetiska, uttrycket lika frekvent.
När Kronäng var på plats i Redväg var det måndag och inte
tisdag.
Elljuset saknades för att skapa den där elektriska stämningen
kring matchen.
Men det var kväll.
Det regnade.
Det blev snabbt mörkt.
Det var en del tuffa dueller.
Vad skulle Kronäng kunna göra av det?
Matchen
Kronäng angav tonen tidigt när ”anfallare X” arbetade fast
en längre boll i straffområdet, tog sig förbi till höger och skickade in den
snett inåt bakåt där "defensiv mittfältare Y” dök upp och med lika mycket lugn
som behärskning placerade in ledningsmålet.
Hemmalaget Redväg kvitterade visserligen på en hörna, men
det skulle inte dröja alltför länge innan ”anfallare X” pressade
motståndarbacklinjen högt, vann tillbaka bollen, drev ifrån densamma och
utökade bortalagets ledning.
I halvtid pratade vi om att spelet hade fungerat som bäst
när vi spelade på få tillslag och höll bollen inom laget ett par passningar
innan den sattes in på ytorna som då öppnades bakom backlinjen.
Tyvärr blev det inte så mycket mer av den varan under den
andra halvleken som rycktes sönder rejält.
Kronängs fart i djupled innebar dock en rad målchanser, men
det skulle dröja tills nästa mål – fast då var det å andra sidan inte vilket mål
som helst.
”Defensiv mittfältare Z” släppte bollen till ”defensiv mittfältare
Y” som överraskande nog lade över bollen på sin vänsterfot och precisionssköt in
ett av säsongens allra vackraste mål rakt upp i det vänstra krysset.
Redväg hade haft ett par chanser de också – främst när de
pressade tillbaka Kronäng med ett gäng hörnor på rad. Men ”målvakt R” stod för
en stabil insats mellan stolparna.
”Högerback S” hittade under slutfasen sedan fram med en
eminent djupledsboll till ”offensiv mittfältare T” som på klassiskt manér rann
igenom och fastställde slutresultatet.
Sammanfattning
Vi fick se en väl genomförd första halvlek från Kronäng som med
en lagom portion tålamod lyckades spela sig förbi sina motståndare med vägvinnande
passningstrianglar (något som hade varit fokus under den gångna träningsveckan)
innan bollen sattes i djupled till spelare som kom löpande i fart.
Uppspelsfasen från egen backlinje var variationsrik och
riktigt bra matchen igenom (frånsett en något svajig inledning). Men från
mittfält och framåt blev spelet allt rakare ju längre matchen gick och under
den andra halvleken var det två långa lag som under perioder turades om att anfalla.
Visst, avslutningen blev väl mer av en handbollsfinal (med många
tekniska fel) i Skandinavium, än en sen tisdagskväll i Stoke – man kan ju inte
alltid få vad man önskar.
Men det fanns ändå ljusglimtar i spelet och i vanlig ordning
en hel del värme bland detta charmiga tonårsgäng som visade att det minsann går
att göra något av en mörk och regnig måndagskväll i Redväg också.
Matchens…
…Lysande!
När ”högerback S” hade bommat samlingstiden (med lite drygt en fotbollshalvlek) och vi hämtade
upp honom på vägen, levererade han den kanske allra bästa bortförklaringen vi har
hört i modern tid:
”Jag hade en plan”.
”Lysande, helt enkelt”, som ”Jönssonliganmedlem T” hade
sagt.
Tack ska ni ha för underhållningen killar! Det var helt
klart värt resan till Redväg!
//Henrik Johansson