En minst sagt innehållsrik fotbollsvecka som började i Horred,
och hann med att gå via Liverpool och Somalia, avslutades hemma på vår vackra
hemmaarena när Kinna kom på besök.
När slutsignalen ljöd och man blickade upp mot
resultattavlan vittnade den om en lugn och bekväm söndagskväll för gästerna –
men det som vi hade fått se fram till att domaren blåste av var något helt
annat.
Matchen
Kronäng var närmast ett ledningsmål när Adnan ”GarBale” Mohammad,
liksom mot Somali ett par dagar tidigare, löpte sig till ett friläge. Men den
här gången gick avslutet strax utanför.
När Kinna sedermera tog ledningen på en frispark kändes det
inte alls logiskt då Kronäng hade börjat ta över taktpinnen alltmer.
Efter att ha skakat av sig besvikelsen över baklängesmålet
fortsatte Kronäng att producera chanser framåt, vilket skulle ge utdelning.
Den andra halvleken inleddes med att Kinna förvaltade ett
nytt frisparksläge genom att placera in bollen rakt upp i det vänstra krysset.
Kronäng skulle dock få en riktigt bra kvitteringschans på en
jättefin omställning men avslutade
strax utanför målet.
Istället kunde Kinna utnyttja en minst lika tilltrasslad
situation (där bollen ska ha tagit på handen på en bortaspelare) till att utöka
ledningen – vilket naturligtvis kändes tyngre än bly.
När Kronäng dessutom drabbades av en utvisning och tvingades
avsluta matchen i numerärt underläge kunde Kinna med två sena mål förfina ett
resultat som i stort inte speglade en jämn fotbollsmatch.
Sammanfattning
För andra matchen i rad fick vi se ett Kronängs-LAG som
gick ut och spelade fotboll tillsammans – såväl offensivt som defensivt.
Fokuset under uppvärmningen var bland det bästa vi har sett
under säsongen, vilket i normala fall inte säger särskilt mycket om någonting
alls – åtminstone inte för det här gänget.
Men den här gången hade killarna med sig samma noggrannhet
ut på planen och gjorde det svårt för ett spelskickligt Kinna genom att med ett
starkt, och lagom aggressivt, kollektiv stänga ytorna centralt och hjälpa
varandra i pressspelet.
Framåt fylldes det på med löpningar och det är som att
alltfler börjar inse vilka nyttoeffekter det kan ge att släppa bollen snabbare
och oftare till varandra. En metod som ledde fram till en matchbild där Kronäng
långa stunder var spelförande mot ett skickligt motstånd.
Nu var det tyvärr som att ballongen som hade pumpats full
med energi under den första halvleken sprack när Kinna återtog ledningen tidigt
efter paus.
Kronäng lyckades inte hitta något lugn alls i spelet och
började stressa upp sig i onödan allt för tidigt, vilket ledde fram till många enkla bolltapp. Kinna
kunde därigenom ta över det hela och hemmalaget fick hoppas på att en snabb
omställning skulle resultera.
Nu var det ju faktiskt inte långt ifrån att just en vass kontring
ledde fram till ett kvitteringsmål och det var riktigt surt att vi inte fick se
vad det hade kunnat betyda för avslutningen.
Att Kinnas tre första mål bestod av två frisparksmål (hur
ofta ser man det i en och samma fotbollsmatch?) och ett mål, tyder på att
Kronäng höll ihop det bra defensivt och gjorde det svårt för sina motståndare.
Sen blev det ju tyvärr som det blev.
Hur man än vänder och vrider på en fotbollsmatch finns det
alltid en längre förklaring till att den slutar som det gör och som har med den
egna prestationen att göra.
Fast om ”det gör ont när knoppar brister” som Karin Boye beskrev det, är det ändå
ingenting mot hur det känns när ballongen spricker och luften går ur en.
Tack ska ni ha killar! Vi tar med oss tre av fyra bra
fotbollshalvlekar som bränsle inför resten av höstsäsongen, som än så länge
bara har börjat.
//Henrik Johansson