En inomhusturnering för tonåringar i Kinnarp en tidig
söndagsmorgon i slutet av november.
Det är väl inte så mycket att hetsa upp sig för?
Eller så kanske det är precis tvärtom?
Idrottens kraft är så oövervinnerligt stark att den har en
förmåga att skapa en bubbla runtomkring oss.
En bubbla som kan få oss att glömma bort både tid och rum.
En bubbla som i de allra flesta fallen spricker för eller
senare – något som kan vara både smärtsamt och svårt att acceptera.
Men så ibland inträffar något som avviker från det normala.
Idrotten drar iväg med oss och skapar ett tillstånd när
bubblan aldrig spricker, utan istället lyfter mot nya höjder.
Plötsligt står där ett gäng hysteriskt glada och stolta
fotbollsgrabbar med Kronängsmärket på bröstet och firar tillsammans med
medaljer runt halsarna och bucklan i skyn.
Själv står man där och njuter av att se ljusen som har tänts
i killarnas ögon och lyser så starkt och vackert att man funderar på om Lucia har kommit
tidigt i år.
Efter en rad känslostormar är man samtidigt helt urlakad och
ställer sig frågan:
Vad var det som hände idag egentligen?
Istället för att försöka besvara den frågan, räcker det att
beskåda den slutbild som båda Kronängslagen samlades i.
En slutbild som säger mer än tusen ord.
Gruppspel
Kronängs IF 1 - Tomtens
IF (2-0)
Kronäng gjorde det omgående svårt för sina motståndare med
det kollektiva försvarsspelet, som ledde fram till flertalet omställningar.
Halvvägs in i matchen satte Isak ”the magic left foot” Sångberg
fart i just en sådan och väggspelade med Ali Abdirahman som sedermera kunde
avsluta i öppet mål.
I nästa kontring väggspelade Isak istället med Adnan ”GarBale”
Mohammad och såg den gången själv till att ge sitt lag en utökad ledning som
stod sig matchen ut.
Kronängs IF 2 - KSV (1-0)
Kronäng stod på nytt mycket bra i försvarsspelet och
hittade, förutom via omställningarna, fram till många fina lägen via bra
uppspel centralt och genom att fylla på med löpningar längs kanterna.
Med två minuter kvar slog Alexander Mohammadian en snabb
inspark till Arvid Elmgren ”Captain Fantastic” Kopp som avslutade direkt och på
den efterföljande returen dök Oskar ”Ankara” Omar upp som i fornstora dagar och
satte dit det matchavgörande målet.
IFK Skövde 2 -
Kronängs IF 1 (0-1)
En match där Skövde hade mest boll, men där Kronäng skapade
flest chanser genom att frustrera sina motståndare med det kompakta
försvarsspelet och ställa om.
Skövde tilläts egentligen enbart skapa chanser via skott
från distans och då var Rami Alhazouri i målet verkligen med på noterna.
Enda gången Skövde kom igenom och fick ett jätteläge tog
Marwin Skoglund ett för matchen helt avgörande hemjobb (så viktigt!) och lyckades
få undan bollen strax innan den skulle passera mållinjen.
Med knappa minuten kvar att spela fick sedan Ail Abdirahman
ett infall där han utmanade sin motståndare, tog sig in centralt och skaffade
sig ett skottläge från cirka tio meter. Ett skottläge som han förvaltade genom
att borra in segermålet vid den högra stolproten.
KGIF P - Kronängs IF
1 (1-9)
Inför nästa match pratade vi framförallt om att ha rätt
inställning från början och med två snabba mål redan i den första matchminuten verkade
det som att killarna hade tagit till sig detta.
Ett par mål senare gick koncentrationen ner något när Kronäng
ville testa på att pressa högt. Men när laget väl föll tillbaka till det lägre
försvarsspelet, kom också koncentrationen tillbaka och då spelade killarna en
mycket sevärd fotboll som resulterade i många mål framåt.
Adnan ”GarBale” Mohammad som hade gett indikation på att han
var sliten och ville vila den här matchen, stod för fyra fullträffar och Ali Abdirahman
hittade nätet även den här gången.
Men roligast av allt var att 05:orna Isak ”den långe”
Nilsson och Marwin Skoglund tog för sig rejält och var med och bidrog med två respektive ett mål. Härligt
att se Isak och Marwin!
Kronängs IF 2 - IFK
Skövde 1 (0-3)
I den här matchen kom Kronäng in fel från början och lyckades
aldrig hitta tillbaka in i en match som Skövde vann både klart och rättvist.
Efter matchen såg killarna redan ut att sitta i bilen på väg
hem till Borås, men seger i den avslutande gruppspelsmatchen skulle innebära
avancemang från gruppspelet.
Vedums AIS - Kronängs IF 2 (0-2)
Vi pratade inför matchen om att det som avgör hur vi
presterar (oavsett om det är på fotbollsplanen, i skolan eller på jobbet) är
vår mentala inställning till det vi ska göra.
Med tanke på hur känslan var efter den föregående matchen
och förutsättningarna som rådde – med krav på seger för att gå vidare – var det
här kanske dagens allra starkaste lagprestation.
Kronäng gick nämligen ut uppskruvat till max och stängde
igen butiken totalt för sina motståndare som aldrig lyckades hitta något
motmedel mot det tighta intensiva försvarsspelet.
Samtliga spelare tog ett stort ansvar i hemlöpningarna, samtidigt
som Read ”Big Bob” Alhrsi var aktiv i målet och stod för ett flertal utrusningar
där han avstyrde många situationer som annars hade kunnat leda fram till
målchanser.
Målchanser skapades i tillräcklig mängd för att vinna matchen, men när Oskar ”Ankara” Omar sköt i stolpen på frispelning från Felix Hultman
var känslan att det kanske var en sådan dag när det inte var meningen att det
skulle gå.
Men så fem minuter från slutet slog Felix Hultman en kort
inspark till Arvid Elmgren ”Captain Fantastic” Kopp som avslutade direkt,
distinkt och välplacerat i det långa hörnet.
Felix Hultman spelade sedan även fram Oskar ”Ankara” Omar
till målet som definitivt stängde matchen under slutminuten.
En grymt imponerande prestation som innebar att laget var
klart för semifinal.
Kronängs IF 1 - IFK
Falköping (1-0)
Minst oavgjort räckte för att Kronäng skulle säkra gruppsegern,
ställas mot det andra Kronänglaget i semifinalen och därmed säkra att minst ett
Kronänglag skulle nå finalen.
Återigen en superhabil defensiv insats i en match som avgjordes
halvvägs in när Isak ”the magic left foot” Sångberg hittade upp med ett inspel
centralt till Adnan ”GarBale” Mohammad som i sin tur direktskarvade till Ali Abdirahman
som avslutade direkt strax framför målvakten.
Semifinal
Kronängs IF 1 –
Kronängs IF 2 (3-0)
En märklig känsla när lagen som hade träningsspelat mot
varandra på träningen dagen före plötsligt ställdes mot varandra i skarpt läge.
Båda lagen ställdes nu för första gången mot ”sitt eget försvarsspel”
och i och med att båda lagen fortsatt skötte den biten mycket bra, var det
länge en helt jämn fotbollsmatch där två sena mål ökade på siffrorna åt ena
hållet.
Det som avgjorde var att det ena laget utnyttjade
omställningslägena på ett mer effektivt sätt, men mest glädjande av allt var
respekten och det exemplariska uppträdandet killarna visade gentemot varandra före,
under och efter matchen trots att bara ett av lagen kunde gå vidare till
finalen.
Målen gjordes av Adnan ”Garbale” Mohammad (2) och Isak ”the magic
left foot” Sångberg (1).
Final
Kronängs IF 1 – IFK
Skövde 2 (1-0)
Att killarna var nervösa inför var förståeligt. Det är ju
inte särskilt ofta man som fotbollsspelare överhuvudtaget får möjligheten att
spela en final.
Just därför pratade vi med killarna om att verkligen ta till
vara på det här tillfället och njuta av stunden så mycket som det bara går.
När domaren blåste igång matchen var det precis som att han
blåste bort nervositeten all världens väg på samma gång.
Det välfungerande försvarsspelet orsakade om möjligt ännu
större huvudbry för motståndarna än när lagen möttes i gruppspelet och Kronäng tog
gradvis över den här finalen alltmer.
Efter att par lägen som inte resulterade i nätrassel small
det till ordentligen cirka fyra minuter in i matchen och tack vare två individuella
prestationer av den högre skolan.
Isak ”the magic left foot” Sångberg vann tillbaka bollen till
Adnan ”GarBale” Mohammad som, från att ha varit i princip stillastående,
accelererade förbi sin motståndare ner mot högra hörnet. Därifrån skar han en lika
hård som precis passning över till den bortre stolpen där Ali Abdirahman dök
upp och smackade upp ledningsmålet i det högra krysset.
Sorry, men vilket j*vla mål att avgöra en final med!
Lika imponerande var den självklarhet och det lugn som
samtliga spelare uppträdde med resten av matchen i såväl försvars- som anfallsspelet.
Att ha ledningen i en final och spela så enkelt, modigt, intensivt,
lugnt och cyniskt på samma gång var inte bara förbluffande, utan innebar också
en relativt bekväm resa mot en slutsignal som blev startsignalen på en euforisk
segerglädje.
Sammanfattning
Det här var inte två Kronänglag som åkte och spelade cup i Kinnarp.
Det här var ETT Kronänglag, uppdelat i två, som tillsammans
förde varandra hela vägen från gruppspelet, via slutspelet, till turneringssegern.
Att det blev en dag som slutade med att vi fick se bucklan
lyftas berodde på att Kronängsspelarna i varje match och enskild situation
ville lite mer än sina motståndare.
När alla jobbar så hårt i försvarsspelet och ser att det leder
fram till omställningsläge på omställningsläge, orkar man lägga ner hur mycket
energi som helst på det, samtidigt som motståndarna snabbt blir frustrerade och
börjar fokusera på annat än fotbollen.
Killarna jobbade inte bara hårdare, utan var dessutom
smartare än sin motståndare såväl med som utan boll och lyckades kombinera den
höga intensiteten med kyla och därmed fatta många korrekta beslut.
Fast den enskilt största förklaringen till att killarna
lyckades ta sig till tredje respektive första plats i den här turneringen
hittar ni fortfarande på bilden vi tog efter finalen när BÅDA lagen samlades i
målet, kände sig delaktiga och firade framgångarna tillsammans.
Skulle kunna leta efter några passande ord att avsluta med. Men
det finns ingen större anledning till det då slutbilden talar för sig själv.
Ibland känns inga ord nödvändiga. Ibland känns ord bara överflödiga.
Stort tack för ert förstklassiga
uppträdande och imponerande insatser killar! Ni var grymma allihop!
Tack även till
föräldrar, syskon och övriga som hängde på till Kinnarp för att stötta laget
den här söndagen!
Turneringens…
…Spelarbetyg
Genomgående starka prestationer hela dagen kan såklart inte
bli något annat än starka fem-plus till samtliga!
Read Alhsri (+++++)
Följde upp målvaktsdebuten i Ekorrecupen för ett par veckor
sedan med en ny fin insats mellan stolparna. Snabbt nere på skotten och kvicka
utrusningar som förhindrade flertalet målchanser.
Rami Alhazouri (+++++)
Debut som målvakt inomhus och var, liksom sin kusin, ruskigt
reaktionssnabb när motståndarna väl kom till avslut och totalt orädd vad gäller
utrusningarna.
Arvid Elmgren ”Captain
Fantastic” Kopp (+++++)
Såg helt tom ut i blicken efter förlustmatchen mot Skövde. Men
såg med sin beundransvärda inställning ändå till att vrida igång och föra sitt
lag vidare från gruppen med en insats som kännetecknade hela hans ledarskap och
ansvarstagande på ett utmärkt sätt.
Adnan ”GarBale”
Mohammad (+++++)
Ständigt i rörelse på ett sätt som drog isär motståndarnas
försvar och öppnade upp stora ytor för sina medspelare att anfalla på. Tack
vare sin snabbhet dessutom en ständigt återkommande mardröm för motståndarna i
omställningsspelet varje gång Kronäng vann tillbaka bollen. Många gånger
osjälvisk framför mål och delaktig i många vackra spelmål, men gjorde som
vanligt en del själv också.
Alexander Mohammadian
(+++++)
Visade tålamod i uppspelsfasen, men fyllde även på med
löpningar framåt längs kanten och kom till avslutslägen varav ett var stenhårt
och hade lämnat målvakten chanslös om den hade gått innanför ramen. Delaktig i
det sena och viktiga segermålet i den första gruppspelsmatchen.
Marwin Skoglund (+++++)
Rycktes med i det hårda försvarsjobbet, gick in och tog för
sig och vann dueller mot två huvuden högre spelare och varierade de enkla och
säkra passningarna med att emellanåt våga ta egna initiativ och öppna upp spelet
med de lite mer riskfyllda. Höll sig framme och satte dit ett mål,
men stod framförallt för en matchavgörande räddning på mållinjen mot Skövde.
Oskar ”Ankara” Omar (+++++)
Ställde tacksamt nog upp som ersättare för spelare som hade
lämnat återbud på grund av sjukdom och bidrog inte bara med fysik och ett hårt
defensivt jobb, utan erbjöd, tack vare bra rörelse, alltid uppspelsalternativ
centralt och stod för två viktiga mål i slutet av matcherna.
Isak ”den långe”
Nilsson (+++++)
Noggrann i positionsspelet och de defensiva
överflyttningarna. Krånglade inte till det i onödan utan släppte bollen enkelt
vidare till medspelarna, vilket skapade flyt i spelet och ett flertal fina
kombinationer. Såg dessutom till att vara på rätt plats vid rätt tillfälle när
han stod för två mål i storsegern mot KGIF.
Thure "den lurige" Sigge (+++++)
Hårt arbetande i defensiven och svår för motståndarna att
passera tack vare de kvicka fötterna och den intensiva, orädda spelstilen. Tog
även ansvar genom att variera mellan kant- och anfallsrollen vid behov och löste
många knepiga situationer med sin finurlighet och avighet.
Ali Abdirahman (+++++)
Solid bakåt och inblandad i det mesta som skapades framåt -
antingen genom tekniska och individuella prestationer eller kombinationsspel på
få tillslag. Gjorde mål i samtliga matcher förutom en och då inte bara vackra utan
också matchavgörande sådana. Avgjorde finalen med ett klassavslut rakt upp i
krysset. Det var något av ”Alis dag” i Kinnarpshallen.
Felix Hultman (+++++)
Löpte både mycket och smart i planens båda riktningar genom
att ofta erbjuda passningsalternativ längs kanten eller bakom motståndarna när
den centrala anfallaren kom ner och mötte. Stod dessutom för ett flertal
målgivande passningar i viktiga lägen.
Isak ”the magic left
foot” Sångberg (+++++)
Turneringens spelare lyckades i varje enskilt moment hitta
den smartaste lösningen tack vare sin spelintelligens och genialitet med
bollen. Var hjärnan bakom det mesta och visade också prov på imponerande ledaregenskaper
genom att hjälpa till att styra sina medspelare rätt såväl offensivt som
defensivt.
//Henrik Johansson