Ja, det var en spänd samling Kronänggrabbar som hade tagit
sig till Ulricehamn den här söndagseftermiddagen.
Trots en lättsam, avslappnad och skämtsam stämning i
omklädningsrummet, märkte man på killarna hur nervositeten började smyga sig in
alltmer ju närmare avsparken vi kom.
Så länge man hanterar nervositeten på rätt sätt, kan den leda
till att man skärper sig och fokuserar de där extra procenten som i slutändan gör
att man kan prestera nära sitt personbästa (för att prata ”Janne
Andersson-språk”).
Ett par intensiva timmar senare skulle vi stå där och gratulera
nio fotbollshjältar som hade klarat av att kanalisera alla sina känslor och
omvandla dem till den sprakande energi som de använde tillsammans ute på planen.
Kronängs IF – IFK Falköping
FF (3-0)
Kronäng hade till en början svårt att hitta rätt i sina
försvarspositioner, vilket innebar att Falköping pressade på under de inledande
minuterna.
Men Wile ”Ter Stegen” Lindqvist såg, med ett par vassa räddningar
nere vid stolproten, till att Kronäng kunde stå emot och därefter ta över
matchen.
Med sju minuter kvar kom också utdelningen när just Wile
hittade ut med ett längre utkast till Simon ”Bagarn” Lindén som tryckte sig
förbi sin försvarare och tog sig till ett friläge. Målvakten hann ut för att
rädda, men Felix Hultman fyllde på, plockade upp returen nere vid kortlinjen
och spelade den åter till Simon som kunde raka in ledningsmålet i tomt mål.
Målet gav Kronäng en härlig energi och nästa Kronängmål kom
bara två minuter senare när Gustav ”Överlappskungen” Isaksson gick in hårt,
vann duellen och släppte bollen vidare till Thure ”den lurige” Sigge som
spelade tillbaka till Gustav, vars direktavslut gick via en försvarare in i nät.
Om matchen inte redan var avgjord, blev den det definitivt
när Kronäng bjöd på ett riktigt kanonanfall minuterna före slutet.
Casper ”Piqué” Swahn släppte ut bollen på högerkanten till
Simon ”Bagarn” Lindén som väggspelade tillbaka på ett tillslag. Casper
frispelade, med den diagonala passningen över till vänsterkanten, i sin tur David
som visade upp en imponerande kyla när han, med en läcker dragning, såg till att
finta sig förbi målvakten innan han satte dit trean i öppet mål.
En passande slutpunkt på en spelmässigt mycket fin insats
från Kronäng som, frånsett inledningen, dessutom spelade ett välorganiserat och
ihärdigt försvarsspel.
Gerdskens BK –
Kronängs IF (0-1)
I den andra matchen hittade Kronäng rätt i försvarsspelet redan
från start och det svartvita laget skulle även få utdelning framåt redan efter
tre minuter.
Casper ”Piqué” Swahn lyckades komma loss ute på högerkanten
och spelade bollen snett bakåt till Felix Hultman som kom löpande perfekt i
andravågen och avslutade på ett tillslag nere i målvaktens högra hörn – hur läckert
som helst!
Därefter var Kronängsspelarna verkligen beredda att ge sitt
allt för att försvara ledningen, vilket man också lyckades med tack vare att killarna
kämpade och slet stenhårt tillsammans som ett riktigt lag.
Gerdsken hade förtvivlat svårt att komma till klara lägen
och de skottlägen de fick var ofta ur dålig vinkel, vilket inte vållade den
fortsatt storspelande Wile ”Ter Stegen” Lindqvist i målet några större bekymmer.
Kronängs försvarsspel fungerade även utmärkt på så vis att
det ledde fram till ett flertal öppna omställningslägen som sånär resulterade. Allra
närmast var Felix Hultman på passning från Thure ”den lurige” Sigge som hade
satt fart i en av omställningarna.
Gerdsken skulle också få en bra kvitteringschans när de för
en gångs skull lyckades hitta in med en boll bakom försvaret, men då kom var
Wile ”Ter Stegen” både snabbtänkt och helt orädd när han kom ut och avstyrde
det hela.
Försvarsspelet var grunden till segern, men Kronäng bjöd
stundtals också på bra rörelse och finurlighet i kontringsspelet och kunde
mycket väl ha fått med sig ett par mål till.
Kinna IF – Kronängs IF
(0-0)
Minst oavgjort krävdes i den avslutande gruppspelsmatchen
mot ett fysiskt starkt Kinna för att Kronäng skulle avancera till finalspelet.
Det märktes tidigt att två starka arbetsinsatser i de två
tidigare matcherna satt i benen och Kronäng hade svårt att få till något eget
anfallsspel, frånsett individuella prestationer som trots allt ledde fram till ett par
klara chanser som borde ha utnyttjats.
Men vad gjorde det när det här underbara gänget såg ut att
älska att spela försvarsspel?
Kinna pressade på i stort sett hela matchen och försökte verkligen
med allt.
De försökte ta sig igenom i mitten - men där var det stängt ända
sedan tidpunkten när Kronängsspelarna klev in i hallen.
De försökte hitta in med bollar bakom, vilket Kronäng många
gånger läste och
lyckades avstyra.
När Kronäng väl tappade uppmärksamheten och bollen ändå nådde
in bakom, tog nästa spelare ett hundraprocentigt hemjobb för att täcka upp för
sin lagkamrat och rädda situationen.
De försökte med skott utifrån – men det var som förgjort att
göra mål på Wile ”Ter Stegen” Lindqvist som med ett par räddningar av hög klass
såg till att Kronäng kunde åka hem från Ulricehamn med noll (!) insläppta mål
och ett DM-avancemang i bagaget.
Sammanfattning
Med en världsfotboll som blir allt mer pengastyrd och
förutsägbar är det så viktigt att få påminna sig om vad som är anledningen till
att man är så fascinerad av idrott i allmänhet och fotboll i synnerhet.
Det är därför ett enda stort privilegium att få hänga med
ett fotbollsgäng som är artiga nog att påminna en om det med jämna mellanrum.
Killarna ställdes den här eftermiddagen i Ulricehamn mot tuffa
motståndare som var fysiskt starkare – men det spelade ingen roll då Kronäng var
taktiskt smartare, samtidigt som de visade mest hjärta och smärta i
försvarsspelet, vilket var grunden till avancemanget.
Att få se killarna jobba såhär hårt för varandra, offra sig
så gränslöst och kasta sig in i dueller mot motståndare som, i vissa fall, var
två huvuden högre, var så vackert att det var ansträngande att hålla tårarna
borta.
Att dessutom få äran att beskåda hur killarna fick effekt på
sitt kompromisslösa försvarsspel i form av kvicka och påhittiga omställningar
där de släppte bollen enkelt vidare till varandra, var som att vinna stjärnvinsten på chokladhjulet på Liseberg.
Det var först när några ynka minuter (som kändes tio gånger
så långa just där och då) återstod, man började inse att grabbarna faktiskt
höll på att fixa avancemanget som de såväl hade gjort sig förtjänta av.
Men ett enda mål från Kinna och avancemanget skulle vara ett
minne blott.
Killarnas prestationer skulle fortfarande ha varit lika
imponerande, men det var inte särskilt svårt att se konstrasten framför sig.
Konstrasten mellan förkrossade blickar och tårar över att
bara ha varit nära - och den sprudlande glädjen och stoltheten som infinner sig
när man känner att man har lyckats med något utöver det vanliga.
När den sista slutsignalen ljöd fick vi se ett gäng
fotbollsgrabbar omfamna varandra och förmedla just den där euforin som är så obeskrivligt
vacker då den bygger på känslor som är hundraprocentigt äkta och därmed inte
heller är något som kan köpas för pengar.
Matchens…
…Spelarbetyg
Ja, våra hjältar förtjänar såklart inget annat än starka
fem-plus i betyg efter den här imponerande laginsatsen.
Wile ”Ter Stegen” Lindqvist
(+++++)
Av sina lagkamrater utsedd till den stora hjälten tack vare
sina reaktionssnabba räddningar på såväl låga som höga skott och finfina
tajming i utrustningarna.
Går inte att göra så mycket annat än att stämma in i
hyllningskören med tanke på alla matchavgörande räddningar vår karismatiske
målvakt stod för. Wow, Wile!
Casper ”Piqué” Swahn (+++++)
Den stora ledargestalten som tog ett enormt ansvar både vad
gäller försvarsspelet och genom att styra sina medspelare rätt i pressen.
Kunde, trots att han var sliten i kroppen, såklart inte låta
bli att emellanåt ge sig av framåt och hittade då allt som oftast på något
intressant.
Felix Hultman (+++++)
Tog för sig på ett helt underbart sätt genom att våga bryta
mönstret och kliva framåt med bollen när läge fanns och var inte direkt sen vad
gäller att fylla på i omställningar.
Stod dessutom för det matchavgörande målet mot Gerdsken (som
i slutändan var det som ledde fram till gruppvinsten) och en framspelning som
byggde på en blandning av inställning, koordination och teknik.
Gustav ”Överlappskungen”
Isaksson (+++++)
Var svår att komma åt för motståndarna tack vare variationen
att släppa enkelt och utnyttja sin fina teknik för att ta sig förbi och komma
till skottlägen.
Var därutöver mer energisk och ihärdig i försvarsspelet än någonsin
tidigare och kombinerade sig skickligt med Thure fram till sitt vackra mål. Det
är såhär vi vill se dig Gustav!
David ”Puyol” Stolt (+++++)
Visade med exempel att han var redo att ta ett större ansvar
för helheten genom att många gånger inse faran och ta de där avgörande
löpmeterna hemåt för att få stopp på motståndarnas anfall när de väl lyckades
hitta igenom.
Skapade dessutom ett välbehövligt lugn med sin bolltrygghet
som han också använde för att finta bort målvakten och sätta dit det där målet
som han hade lovat på förhand att han skulle göra.
Ali Abdirahman
(+++++)
Fokuserade till en början på att lösa den defensiva
uppgiften. Något som han klarade galant genom att vara både intensiv och stark i
närkampsspelet på ett sätt som gjorde honom svårpasserad.
Tog för sig alltmer i det offensiva spelet ju längre matcherna
gick och bjöd på ett par publikfriande solonummer som ledde fram till flera
öppna lägen i de två sista matcherna.
Simon ”Bagarn” Lindén
(+++++)
Sprudlade av energi den här eftermiddagen, var hela tiden i
rörelse för att erbjuda medspelarna alternativ och släppte tillbaka bollen enkelt
på få tillslag vilket skapade ett härligt flyt i spelet.
Fick göra ett lika efterlängtat som
välförtjänt mål och var därutöver högst delaktig i dagens vackraste anfall när han
släppte tillbaka bollen direkt till Casper i mitten, vilket ledde fram till att
David kunde gå förbi målvakten. Så ska det se ut Simon!
Hugo ”Pirlo” Andersson (+++++)
Bidrog med välbehövlig fysik och hade
ingenting emot att gå in i dueller och vara sådär allmänt jobbig för motståndarna
genom att följa dem hela vägen ner till kortlinjen om så krävdes för att få stopp
på dem. Ett tag trodde man att han skulle följa med dem till avbytarbänken
också.
Fungerade även utmärkt som
targetspelare på Wiles utkast genom att se till att ta emot, hålla undan och
låsa fast bollen på offensiv planhalva så att medspelarna kunde fylla på med
löpningar längs kanterna.
Thure ”den lurige” Sigge (+++++)
Vårt luriga, svårlästa och hårt jobbande
yrväder lyckades, i vanlig ordning, med sin funktionella teknik lirka upp ett
flertal ”omöjliga” situationer och öppna upp lägen för sina medspelare.
Väggspelade vackert med Gustav
fram till sistnämndes mål och var delaktig i ett par fartfyllda kontringar där
den när han frispelade Felix i den andra matchen var allra närmast att
resultera.
Tack ska ni ha killar och alla
medresta supportrar i olika åldrar för en oförglömlig eftermiddag i Ulricehamn!
Nu väntar finalspelet nästa år –
närmare bestämt i Grästorp den 20 januari 2019.
//Henrik Johansson