Fotbollssporten kan framkalla starka känslor som inte alltid
är enkla att förstå.
Två lag sparkar boll i 80 minuter, domaren blåser av och sen
går alla hem till sig.
Och så var det inte mer med det - eller?
Jag begär inte allt alla ska förstå.
För att kunna göra det krävs det nog att man känner till
vägen fram till de 80 minuterna.
Det krävs att man har sett ett gäng fotbollsgrabbar springa
omkring i snö på en plan upplyst av elljus i vintermörker och spela fotboll –
trots att man inte längre känner tårna och det har bildats is under fotbollsskorna.
Det krävs att man har sett ett gäng fotbollsgrabbar spela
träningsmatcher med förminskad planstorlek, på grund av snövallar, i
ishavskyla.
Det krävs att man har sett ett gäng fotbollsgrabbar palla
med att spela fotboll och anpassa sig efter de annorlunda yttre förutsättningar
som den historiskt varma sommaren har inneburit.
Det krävs att man har sett ett gäng fotbollsgrabbar på ren
och skär vilja kämpa sig igenom de där stentuffa dagarna när allt går emot och det
inte är särskilt roligt alls att spela fotboll.
Det krävs att man har sett ett gäng fotbollsgrabbars tomma,
uppgivna, nedstämda, frustrerade och ilskna blickar efter att, tre gånger under
en och samma säsong, på vedervärdiga sätt ha tappat poäng på matchens sista
spark.
Det krävs att man har sett ett gäng fotbollsgrabbar greppa
nytt mod efter besvikelser bara för att, trots bra prestationer, drabbas av nya
bakslag – men ändå aldrig tveka på att klättra upp på hästen igen och försöka hoppa
över nästa hinder.
Det krävs att man har sett ett gäng fotbollsgrabbar glädjas
tillsammans i framgång, stötta varandra i motgång och hela tiden sträva efter
att fortsätta klättra uppåt med en beundransvärd inställning att ständigt vilja
ha mer och vara villiga att förbättra sig.
Det krävs att man har sett ett gäng fotbollsgrabbar under
träningar och matcher i allmänhet, och under fyra dagar i Halmstad i synnerhet,
låta sina starka och charmiga personligheter stråla samman till en urstark enhet
i en poetisk vacker sammanhållning som får smilbanden att peka uppåt och som
gör tårkanalerna sprängfyllda.
Först då kan man förstå.
Först då kan man förstå hur mycket hårt slit och ”skit” som
ligger bakom.
Först då kan man förstå hur 80 minuters fotboll, kan vara så
mycket mer än 80 minuters fotboll.
Matchen
Kronäng inledde matchen med både tålamod och mod genom att
försöka spela upp bollen mot ett Bergdalen som pressade högt redan från start.
Killarna lyckades, med kreativa lösningar, många gånger
spela sig förbi pressen och när det korta spelet började varieras med längre
passningar på ytan bakom motståndarnas backlinje kom också målchanserna.
Ledningsmålet kom dock till efter en defensiv hörna där
Kronäng var noggranna och snabba ut på andrabollen, vilket ledde fram till en
snabb omställning tillika ett friläge för vindsnabbe Adnan ”GarBale” Mohammad
som visade prov på både kyla och finess när han med en lätt chip i precis rätt
läge hittade nätet.
Bergdalen hade mest boll, men Kronäng försvarade sig
exemplariskt, omställningarna var fortsatt sylvassa och halvvägs in i halvleken
skulle vi få se ett vackert spelmål.
Adnan ”GarBale” Mohammad jobbade fast bollen ute på
vänsterkanten och spelade bakåt till Dek ”Kryckan” Ibrahim som såg den fria
ytan centralt utanför straffområdet där Isak ”the magic left foot” Sångberg
befann sig och med ett direktavslut lyfte in tvåan.
Kronäng hade bud på mer. Bland annat genom ett öppet läge
för Dek ”Kryckan” Ibrahim som sånär resulterade. Minuterna före halvtid
skickade David ”Puyol” Stolt, från högerkanten, fram en briljant djupledsboll
på ytan bakom motståndarbacklinjen dit Adnan ”GarBale” Mohammad kom som skjuten
ur en kanon och återigen var säker i avslutsläget.
Med tanke på att skadesituationen som uppstod i matchen
innebar att det inte fanns mer än en avbytare att tillgå, pratade vi i halvtid om
att spela enkelt och smart i den andra halvleken.
En halvlek där Bergdalen
fortsatte att ha mycket boll utan att för den sakens skull skapa särskilt
mycket mer framåt än en stor mängd fasta situationer, som Kronäng hanterade på
ett utmärkt sätt.
Med drygt tjugo minuter kvar att spela kom Bergdalen
tillbaka i matchen med två snabba mål. Ett straffmål och ett vackert spelmål
innebar ordentlig nerv i matchen under slutskedet.
För det var ju inte så att Kronäng saknade chanser att
definitivt avgöra. Tvärtom så fortsatte de snabba omställningarna att leda till
öppna lägen för Adnan och Dek som flera gånger var en hårsmån ifrån att stänga
matchen.
Nu blev det inte så, men Kronäng tömde sig fullständigt
under slutminuterna, lyckades stå emot och kunde därigenom hålla undan till en
löjligt välförtjänt och skön seger.
Sammanfattning
Kronäng visade upp två olika skepnader den här kvällen.
I första halvlek fick vi se killarna visa upp en stor
portion mod i speluppbyggnaden där kortpassningsspel varierades med längre passningar i djupled.
Ett välorganiserat försvarsspel gav inte bara motståndarna
huvudbry, utan ledde också fram till ett fartfyllt och effektivt
omställningsspel.
När orken började tryta i den andra halvleken (eftersom samtliga
mer eller mindre tvingades spela hela matchen) fick vi se Kronäng visa upp en
ny sida av sig själva.
I läget där Bergdalen hade kommit tillbaka med två snabba
reduceringsmål återstod fortfarande tjugo minuter att spela. I motsvarande situationer
tidigare under säsongen har Kronäng drabbats av stress. En stress som har lett
till att man via en rad felbeslut har gjort det onödigt svårt för sig och
bjudit motståndarna på fler lägen än nödvändigt.
Detta är något vi har pratat mycket om efter de tunga
slutsekunderna mot Tollarp i Laxacupen och Brämhult i ”El Boråsico” för ett par
veckor sedan, och gemensamt kommit fram till att vi måste kunna uppträda
smartare under matcherna överlag - men framförallt under slutfasen.
Om det var glädjande att se den lysande spelmässiga insatsen
i den första halvleken, var det på något sätt ännu starkare att se hur killarna
visade mognad genom att spela fotboll med huvudet (bildligt inte bokstavligt) i
den andra när laget visade upp en cynism och typ av ”smartness” vi inte har
sett tidigare.
Genom att behålla lugnet och välja den enkla lösningen i
varje enskild situation och använda de fasta situationerna som en
återhämtningpaus och chans för laget att flytta upp, minimerades på så vis
riskerna för att bjuda på något onödigt när matchen gick mot sitt slut.
En viktig detalj är att killarna märkte att det ihärdiga
försvarsspelet fungerade och dessutom ledde fram till ett flertal vägvinnande
omställningar med klara lägen att avgöra. Det gör att man som fotbollsspelare
orkar ta de där viktiga extra meterna hem eller i sidled som många gånger kan
vara matchavgörande, vilket så blev fallet den här kvällen.
Efter att ha visat upp en sevärd fotboll i 60 minuter
fick alltså Kronäng spela fotboll med hjärtat och huvudet under de resterande 20
minuterna.
Därefter blåste domaren av matchen och alla gick hem till
sig.
Och så var det inte mer med det - eller?
Matchens…
…Vilda flykt
Minuterna före halvtid började regnet ösa ner och i samband
med att domaren blåste i pipan började det dessutom att hagla.
”Killar vi går in!”, hojtade Robban ”Tillslagskungen”
Andersson varpå alla i en sprallig glädje lunkade iväg mot klubbstugan där
publiken hade tagit skydd.
Det var något vackert med den intimitet och gemenskap som
uppstod i samband med detta, vilket fick mig att nostalgiskt tänka tillbaka på
ett sommarprogram från början av 90-talet - ”De vilda djurens flykt” - vars signaturmelodi
spelas i bakgrunden i det länkade filmtipset ovan.
Vi är inte framme – men vi är på väg…
…Märkligaste hårtork
Stackars Hannes ”Google” Andersson.
Inte nog med att han fick en armbåge i ryggen och skadade
sig så pass illa att han behövde bryta matchen.
När han stod där vid avbytarbåset och kved sig i smärtor fick han sig
dessutom en ”Sir Alex Ferguson- hårtork” av Casper ”Piqué” Swahn, som
uppenbarligen inte var det minsta sugen på att ta klivet ner som mittback och
ville ha in Hannes på plan igen. Obetalbart!
…Citat
”Det var långa tio
minuter”, lagkapten Arvid Elmgren Kopp när han med ett leende beskrev matchavslutningen efteråt.
…Välförtjänta känslor
Glädje blandat med lättnad och trötthet, men samtidigt en
stolthet över vad de hade presterat den här kvällen.
Så sammanfattar man nog bäst de känslor som killarna
utstrålade efter att ÄNTLIGEN (!!!) ha fått med sig något hela vägen efter att
återigen ha gjort så mycket saker rätt under en fotbollsmatch.
Som ni var värda att få känna dessa underbara känslor
killar!
…Spelarbetyg
Wile ”Ter Stegen”
Lindqvist (+++++)
Minst sagt delaktig i den tålmodiga uppspelsfasen genom att
våga sätta ordentlig fart på bollen i vändningarna och därutöver vara tydlig i
kommunikationen med backlinjen när han tog klivet ut för att samla in bollar
som lyftes in i straffområdet.
David ”Puyol” Stolt (+++++)
Lugn och trygg med bollen i uppspelsfasen och superhabil
defensivt. Bjöd dessutom på ett par tekniska nummer och en minst sagt välslagen
framspelning till ett av målen.
Hannes ”Google”
Andersson (+++++)
Låg rätt defensivt och styrde uppspelen på ett utmärkt sätt
genom att våga spela kort och vända spel ibland och söka längre alternativ när
motståndarna hann upp i press. Utgick dessvärre sedan skadad strax före
halvtid.
Rami Alhazouri
(+++++)
Fortsatt rejäl i närkamperna och luftspelet. Såg till att
täcka upp och följa med i löpningarna när motståndarna väl lyckades hitta in i
ytan bakom och fick därigenom stopp på ett flertal anfallsförsök innan de hann
leda fram till målchanser.
Elias ”Citatmaskinen”
Arnesson (+++++)
Sveriges gladaste vänsterback var tillbaka på fotbollsplanen
igen, efter ett sommaruppehåll, och bidrog till närkampsspelet med sin fysik.
Uppträdde även noggrant och kyligt i försvarsspelet genom att avvakta och ligga
i rätt position, istället för att rusa på och riskera att gå bort sig.
Casper ”Piqué” Swahn
(+++++)
Styrde och ställde i vanlig ordning på mittfältet med
noggrannhet i passningsspelet och sopade rent i ytan framför egen backlinje, innan
han fick ta klivet ner i mittbackspositionen där han bidrog med lugn och
individuell defensiv skicklighet.
Arvid Elmgren Kopp
(+++++)
Evighetsmaskinen som i vanlig ordning vägrade att bjuda på
en millimeter centralt på mittfältet och antingen var där och vann tillbaka
bollen eller störde rytmen i motståndarnas anfall.
Fick även direktiv inför
matchen om att försöka spela på två tillslag för att på vis kunna slå fler
crossbollar. Något som han tog till sig och därigenom fick fart på Kronängs
djupledsspel redan från början.
Isak ”the magic left
foot” Sångberg (+++++)
Vänsterfotsmagikern som återigen visade vilken poängsspelare
han är genom att avsluta på ett och segla in ett nytt vackert mål. Tog ju
längre matchen gick ett allt större defensivt ansvar och visade att man inte
behöver vara fysisk för att spela fysiskt – envishet, rivighet och
spelförståelse räcker långt.
Jonathan ”Tid”
Tidstål (+++++)
Smartheten och lugnet personifierad. Lojal och noggrann i
varje defensivt moment. Visade även vägen vad gäller att hitta de enkla
lösningarna som innebar att laget kunde flytta upp spelet emellanåt och få
välbehövlig vila under slutfasen.
Dek ”Kryckan” Ibrahim
(+++++)
Låg högre upp i sin utgångsposition, vilket innebar att han
var ett större djupledshot för motståndarna och tog sig till ett flertal öppna
lägen där enbart förstatouchen stod i vägen för ett matchavgörande. Visade god
speluppfattning vid sin framspelning och såg till att ta hemjobbet för att
hjälpa till i försvarsspelet i större utsträckning under slutet av matchen.
Adnan ”GarBale”
Mohammad (+++++)
Motståndarnas mardröm att möta då han är så svårfångad tack
vare sina ständiga, smarta och vältajmade löpningar i djupled. Visade förutom
”Lionel Messi-kyla” i avslutsmomentet prov på god speluppfattning genom att
vända över spelet till anfallskollegan Dek i omställningarna och då i god tid
när ytan fortfarande var öppen.
Gustav
”Överlappskungen” Isaksson (+++++)
Utnyttjade sin mjuka bollbehadling till att våga hålla i
bollen längs kanten och söka kombinationer med medspelare som kom löpande och
varierade det viktiga bollhållande spelet med att söka mer hotande passningar
framåt. Såg även till att komma hem på rätt sida i försvarsspelet för att
därifrån kliva in och vinna dueller.
Read Alhsri (+++++)
Var märkbart påverkad av smärta i benet, men det var inget
som hindrade honom från att arbeta stenhårt för laget och emellanåt sticka iväg
på smått omöjligt bollar och därigenom tvinga motståndarna till att rensa ut
bollen över sidlinjen så att laget kunde flytta upp sina positioner.
Ni är för underbara killar! Som ni har förtjänat detta efter
allt hårt slit ni lägger ner!
//Henrik Johansson