Efter att i vanlig ordning ha vaknat till tonerna av Kikki
Danielsson, begav vi oss iväg till spelfältet för att ladda upp inför kvartsfinalen
mot Linero IF.
Visst fanns det tendenser till trötthet bland killarna under
morgonen. Wile tog exempelvis en extra tupplur på den mjuka
löparbanan, men när killarna började tagga igång publiken med lite hejaramsor under
matchen som spelades före, kändes det som att Kronäng hade något på gång – en
känsla som skulle visa sig vara riktig.
Kronängs IF – Linero
IF (4-1)
Kronäng, som hade hamnat i underläge i de tre tidigare
matcherna, fick nu äntligen känna på hur det var att ta ledningen och då spred
sig en lugn som innebar att killarna kunde spela ut och utnyttja de ytor som
fanns bakom motståndarnas backlinje.
Trots stor dominans från Kronäng var det bara ett mål som
skiljde lagen åt en bit in i andra halvlek, men precis som i föregående matchen
mot Söderköping var den avgörande detaljen att Kronäng inte blev ängsliga och
försökte försvara ledningen – utan istället fortsatte att gå framåt för fler
mål, vilket gjorde att vi slapp en nervig avslutning på matchen och Kronäng
seglade vidare mot semifinal.
Målen i matchen:
1-0 Arvid Elmgren Kopp (David ”Puyol” Stolt)
2-1 Arvid Elmgren Kopp (David ”Puyol” Stolt)
3-1 Adnan ”GarBale” Mohammad
4-1 Adnan GarBale” Mohammad (Casper ”Piqué” Swahn)
Kronängs IF –
Halmstad BK (0-2)
Killarna hann knappt segerjubla efter matchen mot Linero då
det bara återstod knappa timmen till semifinalen mot Halmstad. Nu gällde det
att fylla på med energi och efter att Robban hade länsat kiosk-tältet på frukt
var killarna redo, men spända inför nästa match.
Att det var B-slutspel hade ingen som helst betydelse i det
läget. För killarna var en semifinal helt enkelt en semifinal och i matchens
slutskede skulle det visa sig omöjligt att inte ryckas med i känslan av att det
var den riktiga semifinalen.
Nu blev det en helt annan typ av matchbild då Halmstad var
skickliga på att hålla bollen inom laget och när de dessutom tog ledningen
relativt tidigt på en hörna, var det uppförsbacke för ett Kronäng som redan då
såg tröttkört ut efter att ha fått jaga mycket boll.
Men som fotbollsexperten Hasse Backe ofta brukar hävda, har
man som lag alltid chans att vinna fotbollsmatcher om man bara ser till att
vara kvar i dem tills slutfasen och Kronäng lyckades genom att pressa sig
själva till max vad gäller löpningar defensivt bita sig kvar i matchen.
Halmstad rullade bollen från kant till kant, men lyckades
inte skapa några lägen av sitt markanta bollinnehav och i den andra halvleken
skapade Kronäng tillräckligt med chanser för att få dit en kvittering och ta
det hela till ett straffavgörande.
Bästa chansen uppstod i en situation när Kronäng tog sig
till ett giftigt kontringsläge mot en övergiven Halmstad-backlinje, men då
blåste domaren felaktigt av för frispark istället för att ge fördel och
situationen som såg ut att kunna leda till ett friläge avbröts.
Istället kunde Halmstad avgöra i slutsekunden, men det var
ett mål av akademisk betydelse då domaren blåste av precis efteråt.
Det var riktigt surt med tanke på hur bra Kronäng stod upp
mot Halmstad som senare vann stort (9-0) i finalen, vilket vittnar om att det
var en stark insats från killarna som tömde sig maximalt, vilket var det vi
hade kommit överens om inför semifinalen.
Härlig stämning och
spontanfotboll
Sista kvällen var det tydligt att killarna ville utnyttja
den tid som fanns kvar. En del tog en promenad till bassängbadet som fanns i
närheten och övriga spelade fotboll tillsammans med de andra lagen som bodde på
skolan.
Det var en så härlig stämning där ute på skolgården med så
många glada ungdomar och spontanfotboll att man som ledare inte kunde med att
avbryta det hela bara för att vi skulle upp tidigt morgonen därpå. Det fick väl
bli som det blir, då alla var så uppåt.
Vid midnatt hade till slut alla varvat ner så vi kunde få
med oss lite välbehövlig sömn inför den avslutande dagen där en match återstod -
den om tredjeplatsen.
//Henrik Johansson