Den här spelartruppens redan långa skadelista, hade vuxit
ytterligare sedan förra veckan. Ett
faktum som ställde killarna inför en ny typ av utmaning denna varma
fotbollshelg.
De tuffa förutsättningarna till trots - när det var dags att
bege sig till Bodavallen för den på förhand mycket svåra bortamatchen mot
Brämhult (som hade vunnit stort i premiären) - stod de där, fullt motiverade
och rakryggade.
Fjorton stycken hjältar (varav 10 stycken hade spelat mer
eller mindre hela matchen mot Lerum i värmen dagen innan) som gick ut på planen
och visade vilken oerhörd kraft ett fotbollslag kan skapa tillsammans när
samtliga spelare är beredda att kämpa och slita på ett fullkomligt
kompromisslöst sätt för varandra.
Jag skulle vilja säga att det har var ett nytt fotbollskaos,
som de här killarna har bjudit på ett par gånger tidigare – men det här var
något annat vi fick se, från ett helt underbart fotbollslag.
Matchen
Brukar inte ha några
problem att minnas de viktigaste händelserna efter en fotbollsmatch, men den
här gången snurrar det (mer än vanligt) i huvudet efteråt – så vi får se hur
det går.
Minns det som att Brämhult direkt satte in en hög press mot
ett Kronäng som lugnt och behärskat spelade upp bollen längs marken till
varandra på få tillslag, precis som vi vill göra.
Därför kändes det såklart surt när Brämhult utnyttjade ett
av få mindre lyckade uppspel till att ta ledningen i matchen. Men det var bara
att fortsätta våga.
Överlag blev det till en början för många korta passningar
på rad, men när killarna började söka de lite längre alternativen kunde laget
flytta fram positionerna och därigenom arbeta sig in i matchen.
När det gällde den höga pressen i försvarsspelet,
konstaterade killarna själva under den första vattenpausen, att den behövde sättas
in kollektivt genom att hela laget flyttar över samtidigt.
Killarnas egna idéer visade sig lyckosamma då det var just
den höga pressen som gjorde att Kronäng tog över kommandot den resterande delen
av halvleken och skapade en hel del offensiva fasta situationer i form av såväl
hörnor som frisparkar.
Allra närmast nätrassel var det när lagkapten Arvid Elmgren
Kopps frispark sånär kunde styras i mål av Isak ”the magic left foot” Sångberg,
just före halvtidsvisslan.
I halvtid pratade vi om att fortsätta våga pressa högt, fylla
på framåt med hela laget i anfallsspelet och i den andra halvleken fick vi inte
bara se hur Kronäng tog över matchen. Nu skapades också en kavalkad av mer
eller mindre klara målchanser.
Efter ett par missade målchanser tyckte Rami Alhazouri att
det fick vara nog och gav sig iväg på ett offensivt initiativ där han, efter
att ha passerat ett antal motståndare, hittade fram till Read Alhsri som höll i
bollen och släppte tillbaka den i precis rätt läge till Rami som visade kyla
när han fri med målvakten rullade in kvitteringsbollen.
Glädjen var total bland killarna, men till nästa vattenpaus återstod någon enstaka minut under vilken hemmalaget från ingenstans lyckades
få iväg en riktig ”trisslotts-träff” från högerkanten som resulterade i att en
fristående Brämhultspelare kunde förvalta returen.
Löjligt orättvist med tanke på matchbilden men det här var långt ifrån över. För Kronäng fortsatte att dominera spelet och komma till öppna målchanser.
Som när Read Alhri sånär nickade in en välslagen frispark
från Hannes ”Tillslagsprinsen” Andersson.
Som när Hugo ”Pirlo” Andersson så
vackert spelade frispelade högerbacken (!) David ”Puyol” Stolt som hade fyllt
på framåt i straffområdet och var en hårsmån ifrån att kvittera ledningen.
Slutligen kom så utdelningen när Hannes ”Tillslagsprinsen”
Andersson skickade fram en delikat djupledsboll till Arvid Elmgren Kopp vars
avslut inte var klockrent, men som gick via målvakten in i nät och nu var det lika
igen.
Under slutminuterna var det Kronäng som vågade mest framåt
och trots någon enstaka halvchans, var känslan att matchen var på väg att sluta
oavgjort.
Men den grymma orättvisan fortsatte när Brämhult, som inte
hade skapat särskilt mycket konkret på hela halvleken, plötsligt hittade fram med en boll
bakom Kronängs backlinje och därifrån kunde avgöra med matchens näst sista
spark.
Sammanfattning
Ja, hur sammanfattar man en fotbollsmatch som inte går att
sammanfatta?
Det är svårt just för att den innehöll så många av de
ingredienser som gör fotbollssporten vacker.
Det här var ingen vanlig fotbollsmatch. Det här var ett
fotbollsspektakel där ett fotbollslag, med tuffa förutsättningar, gick in och
lyfte varandra med en kollektiv kämpainsats som heter duga.
Att stå för så många löpmeter och offra sig så gränslöst i
varje närkampssituation defensivt i värmen - och samtidigt lyckas behålla kyla
och fokus för att kunna fatta så många korrekta beslut i anfallsspelet - är
inget annat än ruskigt imponerande.
Precis som vi hade pratat om inför matchen, täppte Kronäng
till ytorna centralt på ett utmärkt sätt. När den höga pressen blev kollektiv och hela
laget fyllde på framåt i anfallsspelet, fick vi se en fotbollshalvlek som dominerades
av Kronäng som borde ha vunnit med ett par bollar.
Att se killarna få resultatet emot sig efter den här
strålande insatsen var både smärtsamt och grymt. När man känner till bakgrunden
med hur mycket killarna redan har haft emot sig i inledningen av den här
säsongen var det hjärtskärande att se dem efteråt och svårt att acceptera
utgången.
Samtidigt var det en pulserande fotbollsupplevelse som
påminde om vad som är så speciellt med den här sporten i allmänhet och det här
fotbollsgänget i synnerhet.
Jag vet inte om det går att vara kär i ett fotbollslag – men
det spelar mindre roll. För mig är det omöjligt att inte tycka om ett lag som
spelar en fotboll som framkallar den typen av starka känslor, som är grunden till all idrott.
Tack ska ni ha killar, för ett häftigt fotbollsminne som
kommer vara bestående om tio år – även om det kommer vara med lite blandade känslor.
Matchens…
…”Det var ju en
överraskning – NOT!”
När Brämhults ledare konstaterade att matchbollarna de hade fått
med sig till Bodavallen var helt paffa var det såklart ingen fara på taket.
Robban ”Tillslagskungen” Andersson hade självfallet en bollpump med sig - som ju
gemene man har - och såg till att bollarna fick exakt det lufttryck som är
rekommenderat.
…Individuella
spelarbetyg
Brukar i normala fall enbart dela ut individuella
spelarbetyg när jag skriver om seniorfotboll, men med tanke på att samtliga
spelare utifrån sina egna förutsättningar stod för insatser som var starka
fem-plus gör vi ett undantag.
Wile ”Ter Stegen”
Lindqvist (+++++)
Uppspelens mästare såg inledningsvis till att sätta mittbackarna
i spel. Var sedan kylig nog att lyfta in bollen med bra precision på fria ytor
bakom Brämhults mittfält när de flyttade upp ytterligare. Stod dessutom för ett
par viktiga ingripanden och utrusningar som förhindrade mål.
Casper ”Piqué” Swahn (+++++)
En guldklimp som fortsätter att göra försvarsspel till
vacker fotbollskonst och sprida ett lugn och en trygghet till hela sin
omgivning på ett sätt som är ovärderligt för ett fotbollslag.
Hannes
”Tillslagsprinsen” Andersson (+++++)
Bidrog inte bara med stabilitet till backlinjen utan var
även med sin fina högerfot starkt bidragande i anfallsspelet med ett flertal
längre uppspel och frisparkar med god kvalitet. Framspelningen till Arvids
kvitteringsmål var poetiskt vacker (och inte helt olik den Frank de Boer
serverade Dennis Bergkamp med i Holland-Argentina i VM 1998 – för er som minns
den godbiten).
David ”Puyol” Stolt (+++++)
En smart spelare som läste spelet utmärkt i försvarsspelet
och flyttade in centralt för att hjälpa till när det behövdes. Fyllde även på
framåt med offensiva löpningar så till den grad att han skaffade sig ett
friläge och sånär lyckades få dit bollen i mål.
Carl ”Iceman” Ekdahl (+++++)
Löste många knepiga situationer genom att behålla lugnet och
vara följsam och svårpasserad i försvarsspelet, samtidigt som han allt som
oftast valde rätt uppspelsalternativ.
Alexander ”Boom”
Mohammadian (+++++)
Låg tätt intill motståndarna i försvarsspelet, var resolut
och rejäl i närkampsspelet och valde ofta att spela upp bollen på ett tillslag
när motståndarna hann in i pressen.
Rami Alhazouri (+++++)
Evighetsmaskinen på mittfältet som såg till att hålla rent
framför egen backlinje och förhindra många avslut. Var klok i uppspelsfasen och
bjöd på en härlig uppvisning i samband med målet.
Isak ”the magic left
foot” Sångberg (+++++)
Vann mycket boll tack vare sin energiska spelstil och tog
ansvar för defensiven genom att styra sina lagkamrater rätt. Använde färre
tillslag än normalt, vilket skapade flyt i spelet, och lirkade som vanligt fram
ett par giftiga djupledsbollar med den magiska vänsterfoten.
Gustav ”Överlappskungen”
Isaksson (+++++)
Såg med sina fina fötter och goda spelförståelse till
att emellanåt lugna ner spelet med passningar bakåt i planen så att laget kunde vila med
bollen och hinna flytta upp. Började efter ett tag också hitta rätt med
passningarna till de djupledslöpande spelarna.
Jonathan ”Tid”
Tidstål (+++++)
Bidrog med värdefull rutin genom att täcka av stora ytor
centralt defensivt, vara aggressiv i pressen och se till att släppa bollen
enkelt till sina medspelare efter bollvinst. En lojal lagspelare som med sin
uppoffrande spelstil beskrivs av Liverpool-supporter Anders Johnsen som
Kronängs egen James Milner. Bara att skriva under på det.
Hugo ”Pirlo”
Andersson (+++++)
Stod konstant för kraftfulla löpningar upp och ner längs
kanten och såg därigenom till att låsa fast bollen på offensiv planhalva så att
laget kunde flytta upp. Höll sånär på att pressa sig igenom till ett bra
avslutsläge och stod för en vältajmad och precis passning när han frispelade David.
Simon ”Bagarn” Lindén
(+++++)
Såg alltid till att komma hem på rätt sida i försvarsspelet,
vågade kliva dit i duellerna mot spelare som ibland var ett par huvuden högre,
hittade fram med ett par öppnande passningar längs kanten och löpte sig fram
till ett bra avslutsförsök.
Read Alhsri (+++++)
Var tack vare sin löpkapacitet, snabbhet och tuffhet alltid
ett hot för motståndarnas backlinje, samtidigt som han vann tillbaka många
bollar i presspelet. Stod dessutom för en klockren framspelning till Ramis mål.
Arvid Elmgren Kopp
(+++++)
Lagkaptenen och pådrivaren, som spelar fotboll med hjärtat
utanpå, såg till att vrida igång sitt lag på fulla cylindrar den här
eftermiddagen genom att föregå med gott exempel och ge 100 % i varje situation.
Många smarta löpningar ledde fram till ett välförtjänt mål – även om han själv
efteråt erkände att avslutet var något tursamt.
Nästa helg har vi inga
matcher på grund av konfirmationsläger och annat. Passar kanske bra så att vi hinner
får tillbaka en del skadade spelare till nästa match som är den 18:e maj.
Har nu skickat in anmälan
till Laxacupen i Halmstad och återkommer med mer information så snart den är
bekräftad.
//Henrik Johansson