Jag skulle ljuga om jag sa att det inte var en speciell dag
för mig. Det var ju just här på Mjörnvallen – just på den här gräsplanen - där
matchen mot Alingsås IF spelades, som mitt fotbollsintresse växte fram. Det var
här vi tränade och spelade matcher under ungdomsåren. Det var här jag i
14-års-åldern började döma sjumanna-matcher när lillbrorsans lag spelade, som
ett bra sätt att börja tjäna sina egna pengar.
Elva händelserika och
glädjefyllda år i klubben innebär såklart att det alltid kommer att finnas en plats
i hjärtat för Alingsås IF. Att få komma tillbaka hit tillsammans med det här
sköna gänget i Kronäng och sluta någon form av cirkel, blev inte lika häftigt som jag hade förväntat mig – det blev
ännu bättre än i drömmarna.
Sammanfattning
Kronäng inledde matchen bäst men, allt eftersom tog ett
osedvanligt spelskickligt Alingsås IF över allt mer och började skapa chanser. Wile
”Ter Stegen” Lindqvist såg länge till att det var mållöst, men till slut kunde
Kronäng inte stå emot längre och Alingsås kunde göra både ett och två mål.
Det var på gränsen till för varmt för att spela fotboll den
här eftermiddagen i den stekheta solen, vilket märktes tydligt då spelare som
brukar vilja spela mer eller mindre hela matcherna kom och ville byta redan
innan vi hade spelat tio minuter. Men Kronäng fortsatte att vara noggranna i
det defensiva jobbet och såg på så vis till att hålla sig kvar i matchen trots
att vi anfallsmässigt spelade lite för smått och inte fick igång det mer vägvinnande
djupledsspelet.
Det här med att fokusera mer på de längre bollarna i djupled
var något vi tog upp i vattenpauserna och i halvtid. Det tog sin tid, men i den
andra halvleken fick vi se ett Kronäng som insåg fördelarna med att droppa in
bollarna bakom motståndarnas backlinje och därigenom kom tillbaka i matchen.
Wile ”Ter Stegen” Lindqvist stod för ytterligare ett par
räddningar och höll på så vis sitt lag kvar i matchen. Lätt att glömma av såhär
i efterhand, men ett mål till för Alingsås i det här läget och matchen hade med stor
sannolikhet fått en annan utgång.
Reduceringsmålet stod Isak ”the magic left foot” Sångberg
för när han testade skottlyckan i höjd med straffområdeslinjen och lyckades
överlista hemmamålvakten. Målet gav såklart Kronäng förnyad energi och av bara
farten kom kvitteringsmålet kort därpå. En hörna från Hannes Andersson letade
sig hela vägen till den bortre ytan där Teo Lagerstedt dök upp och lyfte in en
boll som gick hela vägen in i mål – hur vackert som helst!
Än fanns det fortfarande tid kvar att spela på och Kronäng
skulle även, till skillnad från bragdinsatsen i DM-matchen, lyckas fullfölja
vändningen. Ledningsmålet kom från Adnan ”GarBale” Mohammad efter framspelning
i djupled från Isak ”the magic left foot” Sångberg. Isak skulle även stå för
framspelningen till nästa mål där Read Alhosari, med ett tekniskt nummer,
lyckades ta sig förbi målvakten vid kortlinjen, få in bollen i mål och
därigenom fastställa slutresultatet.
Sammanfattningsvis är det bara att ge spelarna en stående
ovation för sättet de genomför den här matchen på. Redan tidigt i första
halvlek såg det ut som att vi aldrig skulle palla med det här i värmen och när
vi dessutom hamnade i underläge mot ett Alingsås IF som gärna och bra rullar
runt bollen med stort tålamod var läget såklart ännu tuffare. Men som vi har
varit inne på tidigare finns det en kompromisslös vägran att vika ner sig och
ge upp inom det här charmiga och kaotiska fotbollslaget.
Att se killarna gå in
och bara öka intensiteten och samtidigt få igång anfallsspelet i den andra
halvleken gör att man står där stolt som tupp och njuter när man live framför
sina ögon ser vad som kan hända när den rätta viljan och inställningen finns där
hos ett gäng fotbollskillar som sliter och kämpar tillsammans som ett riktigt LAG.
Extra plus till samtliga spelare för sättet de hjälpte
varandra på under de här svåra omständigheterna. Ni accepterade att ni fick
spela på lite olika positioner utan något som helst gnäll, samtidigt som ni
fokuserade på helt rätt saker och inte lät frustrationen över att ligga under
gå ut över spelet. Ni bara fortsatte att tugga på och till slut fick ni er belöning
i form av en vändning.
Extra stjärna i boken till Isak ”the magic left foot”
Sångberg som tog ett stort ansvar för det defensiva jobbet och därigenom fick
med sig resten av laget för att till slut också vara med som målskytt och framspelare
i de avgörande momenten.
Stort tack för en helt underbar dag tillsammans i Alingsås!
Matchens…
…Vad var det jag sa?
Då Teo Lagerstedt iklädd en Unitedtröja (som Liverpoolsupportern
Anders Johnsen tyckte var sådär snygg) tog hem en av strafftävlingarna under
träningsveckan fick han testa på att spela i anfallet då han uppenbart har bra
avslut och det kändes som att han skulle sätta dit bollen om han bara fick
lägena. Huvudpersonen själv höll inte med, men efter att ha stått för det så
viktiga och vackra kvitteringsmålet kanske han känner annorlunda? Härligt Teo! Gött
är det!
…Supersub
Adnan ”GarBale”
Mohammad som inte skulle ha spelat på grund av fastandet (just det David Stolt –
inte festandet) och var med som filmexpert snörade på sig skorna i den andra
halvleken och kunde såklart inte låta bli att spela en nyckelroll i vändningen.
…Föräldrastöd
Under en vattenpaus fick killarna välbehövlig energi i form
av apelsin och vattenmelon som Morgan Johansson hade ordnat. Vad jag förstod
har det gett positivt resultat tidigare. Den här gången var det säkerligen en
av förklaringarna till att Kronängspelarna orkade mer i den andra halvleken
jämfört med den första. Härligt initiativ Morgan och tack!
Som om inte det vore nog kom Eva Sångberg med isglass efter
slutsignalen. Det var ovärderligt efter 70 minuters hårt jobb i
högsommarvärmen. Vi tackar och bockar!
Hoppas ni förstår hur mycket stödet från er föräldrar och
syskon betyder för oss! Har nämnt det innan, men det kan inte nog belysas, så
kommer fortsätta oavsett om ni vill eller inte.
…Minnesbild
Efter slutsignalen tog vi oss över till andra sidan vägen
där spelare, ledare, föräldrar och småsyskon tog ett välbehövligt dopp i det
lagom svalkande vattnet i Playa Mjörn. Om jag hade kunnat frysa tiden under de
här ögonblicken när alla var så glada och hade så trevligt tillsammans, hade
jag definitivt gjort det. Ett oförglömligt minne för mig med tanke på att vi
befann oss i mina hemtrakter.
//Henrik Johansson