”Cogito, ergo sum” eller översatt till svenska ”jag
tänker, alltså finns jag”. Det var så filosofen René Descartes uttryckte sig
för att definiera en säker kunskap som inte var möjlig att tvivla på. Det går inte
att tvivla utan att tänka och inte tänka utan att finnas till.
Blev det för rörigt för er nu? Hoppas verkligen det. Då
förstår ni att hur mycket det snurrar i huvudet just nu efter en fotbollsvecka
där allt jag trodde mig veta om den här vackra sporten bara visade sig vara ett
luftslott. Ett slott där väggarna började ge vika på Camp Nou i onsdags och som
föll sönder och samman på Kronängs konstgräs under fredagskvällen när P03/04 spelade säsongens
första träningsmatch mot Elfsborg.
Det säger ju sig självt att Barcelona inte kan vända 0-4 mot
Paris i en Champions League-åttondel. Det säger ju sig självt att ett fotbollslag
där de flesta spelarna knappt hade spelat nio-manna-fotboll innan, skulle kunna
bjuda på en fotboll som skulle få oss att häpna – även om vi sedan tidigare visste
att det här inte är vilka fotbollskillar som helst.
Jag reagerade likadant på Kronängs insats den här kvällen,
som när Sergi Roberto nådde fram med en tå på Neymars inlägg och slutförde
mirakelvändningen i onsdags. Jag bara garvade åt alltsammans, eftersom allt var
så vackert, så orimligt, så obeskrivligt.
Första halvlek
Det var fortfarande ljust ute, även om solen så sakteliga
började gå ner där bakom granarna, när domaren blåste igång säsongen. Vad kunde
vi egentligen förvänta oss av det här? Svaret var att vi inte hade en blekaste aning,
vilket var just det som var så kusligt spännande.
Kronäng inledde lugnt och metodiskt och hade bra koll på
läget, även om det var Elfsborg som tog kommandot och skapade de första
möjligheterna. Men när Teo Lagerstedt och Isak ”the magic left foot” Sångberg arbetade
fram bollen till Riad som avslutade i ett överraskande läge, låg bollen plötsligt
i mål och ledningen var ett faktum.
Ett fint samspel på kanten mellan Casper Swahn och Hannes
Andersson ledde fram till att sistnämnde kunde rikta in ett väl avvägt inlägg
mot den bortre stolpen där Adnan Sheikh Mohamed dök upp och (likt Luis Suárez i
onsdags) hann dit före målvakten och lyckades nicka in nästa mål för Kronäng.
Andra halvlek
I halvlek pratade vi om att vi både kunde släppa bollen lite
tidigare och vända på spelet oftare. Men framförallt betonades att det var
halva matchen kvar och att det inte var något annat än fortsatt hårt jobb som
gällde.
Efter ett par tveksamma inledningsminuter där David ”Piggelin”
Nylén tvingades till en fräck reflexräddning samt ännu en av sina patenterade frilägesräddningar,
kunde Kronäng ta tag i matchen på nytt och gå ifrån ytterligare målmässigt.
Oskar Omar vann bollen högt till höger i straffområdet och
spelade osjälviskt in centralt till Simon Ehrman som kom med fart och satte dit
trean. En hög och intensiv press som gav resultat i form av ytterligare ett
mål. Vackert att se!
Isak ”the magic left foot” Sångberg, som fick tydliga
direktiv att släppa bollen tidigare, nöjde sig med att bara dribbla av en
motståndare den här gången innan han skickligt spelade fram Casper Swahn som
fick fastställa slutresultatet till 4-0.
Sammanfattande tankar
Kronäng visade inte bara upp det som vi anser är det allra
viktigaste i form av rätt inställning och ett korrekt uppträdande. Förutom att
samtliga spelare slet tillsammans där ute på planen som ett lag och hjälpte
varandra i varje situation, fick vi även se ett gäng fotbollsgrabbar som gick
ut och tänkte fotboll.
Har nämnt det någon gång tidigare. Att spela fotboll med
fötterna är enkelt - alla kan ju sparka på en boll. Att spela fotboll med
fötterna och huvudet på samma gång är betydligt mer komplicerat – men samtidigt
det som får fotboll att se enkelt ut.
Det var just det som hände den här kvällen. Det blev inte något
chansartat spel med ”långa bollar på Bengt”. Det blev inget ”sju-manna-spel” där
allt helt tiden måste gå framåt. Det vi fick se var ett lugnt och metodiskt kortpassningsspel där spelarna hela tiden hade en tanke med allt de gjorde.
Spelarna hittade dessutom sina positioner utmärkt och underlättade för varandra genom bra rörelse och mycket snack. När löpningarna i
djupled, efter att par offsideavblåsningar, började bli vältajmade fick Kronäng
igång ett anfallsspel som både var sevärt, vägvinnande och effektivt på ett
sätt som gör att man skulle kunna bli religiös. Har kyrkan öppet på söndag?
Det här var en laginsats som visar vad man kan uppnå som
fotbollslag när alla förstår sina roller och prestigelöst är beredda att göra
det som krävs för lagets bästa. Samtliga spelare presterade bättre än vi kunde
förvänta oss och kan vara mer än nöjda med sina insatser. Obeskrivligt kul att
se er spela fotboll den här kvällen killar! Stort tack för underhållningen!
Extra plus till Kasper Johnsen som var planens stora
dominant i den första halvleken med ett lugnt och stabilt mittbacksspel som spred
en ovärderlig trygghet genom hela laget, så till den grad att det var omöjligt
att byta ut honom. Härligt att se Kasper!
Brukar kunna sätta ord på det mesta, men efter den här
fotbollsveckan är även jag mållös. Det är som att det svenska språket inte riktigt
räcker till eller att orden känns för futtiga. Det är som att det som precis
har hänt aldrig har inträffat. Om det jag tror har hänt inte har hänt, existerar
jag ens då för tillfället? Kanske befinner jag mig någon annanstans?
Fast å andra sidan: Jag tänker ju, alltså finns jag.
Matchens…
…Kände du dig träffad
nu?
”Vi kan fortfarande släppa bollen lite tidigare”, var orden
från lagledningen i halvlek, varpå Isak Sångberg direkt brast ut i ett brett leende.
Hmm, undra varför?
…Citat
”Jag skulle så gärna
vilja göra ett mål”. Simon Lindén vid sidlinjen.
…”Garbale”
Han stod uppsatt som vänsterback, men stormade likt den stora
idolen Gareth Bale fram såväl längs kanten som centralt. Adnan ”Garbale” Mohamed spelar fotboll som ett SJ-tåg – med den väsentliga
skillnaden att han hinner fram i tid.
Tyvärr blir det ingen träning på söndag då Björkängshallen ska renoveras. Ha en trevlig helg så ses vi på måndag igen killar!
//Henrik Johansson