Tänk dig att du är ute och cyklar på en gammal cykel utan
växlar, med rostig kedja. Ute regnar det samtidigt som det blåser kallt i
motvind och som om det inte vore nog har ett skosnöre fastnat i ena pedalen. Till
skillnad från en vacker och solig sommardag - när humöret är på topp och du
skulle kunna råka springa en mil på under timmen av bara farten – är det i de
här lägena vår karaktär testas.
Varje tramp på pedalen känns allt trögare och du kommer till
en uppförsbacke. Det intressanta i det här läget är inte huruvida man lyckas komma
upp för backen eller inte. Det intressanta är hur man reagerar och agerar i den
psykiskt krävande situationen. Som vi har pratat om tidigare är min bestämda
uppfattning att en riktig vinnare trampar hårdare, medan förloraren är den som
slutar trampa och faller ner i diket.
Inomhussäsongen, som började på tuffast tänkbara sätt med
smällen i BUA-cupen, följdes upp av en rad imponerande prestationer där det
gick att se en klart positiv utveckling såväl individuellt som kollektivt. Att
2016 nu har övergått till 2017 innebär att vi kommer vara ett år yngre i cuperna
istället för ett år äldre, vilket såklart betyder hårdare konkurrens och
tuffare motstånd överlag – vilket är bra. Det är så vi kan se hur långt vi har
kommit och vad som behöver jobbas vidare på för att såväl laget som spelarna
ska kunna fortsätta att utvecklas.
När vi under lördagen drog iväg till Svenljunga för att
spela Blåkläder Cup i Mogia Fritid Idrottshall visste vi på förhand att vi förr
eller senare skulle komma till den där förrädiskt branta uppförsbacken. Fokuset
under den här turneringen låg därför inte så mycket på själva spelet. Det här
var snarare ett slags slutprov på hur det här laget skulle reagera och uppträda
både mot varandra, motståndare och domare när det inte är den där sköna
sommardagen längre.
Vi gav därför killarna en utmaning inför cupen:
- Uppträd korrekt, oavsett om det blir framgång eller motgång –
så väntar någon form av belöning efter nästa träning.
Hur skulle killarna lyckas svara upp mot det? En central och
oerhört intressant frågeställning inför turneringen.
Kronängs IF 2 – Svenljunga
IK Röd (0-0)
Kronäng hittade rätt i försvarsspelet redan i den första
matchen, vilket skapade stora problem för Svenljunga som hade förtvivlat svårt
att skapa målchanser. Framåt saknade Kronäng det där riktiga flytet, men borde trots
det ha skapat fler chanser med tanke på att det fanns ytor att spela på. Kronäng
var också närmast segern via en sen femmetersstraff, men fick nöja sig med en
poäng efter en grym kämpainsats.
Burseryds IF Gul –
Kronängs IF 2 (2-0)
Nästa match var den insats som lämnade mest i övrigt att
önska under turneringen. Kronäng kom snett in i matchen och lyckades aldrig
riktigt hitta rätt i positionsspelet defensivt - något som utnyttjades direkt
av Burseryd. Kort och gott en match där Kronäng en normal dag hade haft goda
möjligheter att vinna, men där olika omständigheter gjorde att laget inte
riktigt kom upp i nivå. Surt, men så kan det bli ibland.
IF Elfsborg 1 –
Kronängs IF 2 (3-0)
Till nästa match mot Elfsborg hittade Kronäng tillbaka till
organisationen i försvarsspelet och då såg det betydligt bättre ut igen. Inledningen
på matchen var oerhört stark från Kronängs sida och även Elfsborg hade problem
att spela sig fram till öppna lägen. Sedan skickade Elfsborg iväg ett skott
rakt upp i krysset och ett i nättaket. Den typen av mål är såklart svårt att
försvara sig emot. Det är inte mycket annat att göra i det läget än att gratulera.
Kronäng stod emot både länge och väl, men det räckte inte hela vägen fram den
här gången mot ett spelskickligt Elfsborg.
Kronängs IF 2 –
Norrby IF (0-7)
I sista matchen mot Norrby rann det iväg lite resultatmässigt.
Det positiva från den här matchen var att Kronäng åtminstone gjorde ett rejält
försök, vågade spela fotboll och utmana, vilket var precis vad vi efterlyste
inför. Trots motståndare som var fysiskt överlägsna lyckades Kronäng spela sig
till ett par öppna lägen som mycket väl hade kunnat resultera. Att Kronäng satsade
mer framåt, gav såklart avkall på den defensiva organisationen, vilket utnyttjades
effektivt av Norrby som ställde om kvickt och gjorde ett par snabba och enkla
mål i slutet av matchen.
Sammanfattning
Att killarna lyckades med sin utmaning den här turneringen
råder det inga som helst tvivel om. Det är faktiskt svårt att föreställa sig
att det här är samma fotbollslag som, efter ett par förluster i BUA-cupen i
november, var totalt förkrossade och lade mängder med energi på att klaga på både
medspelare, domare och ledare – inklusive allt annat som råkade vara i närheten.
Att nu istället se ett lag som trots flera tuffa underlägen vägrade
att ge sig, utan fortsatte att jobba stenhårt med en föredömlig inställning
till försvarsspelet - utan att klaga på någon - är en av de häftigaste
förvandlingar jag har sett under alla år jag har ägnat mig åt fotbollen.
Kronäng fokuserade på det som vi var i Svenljunga för att
göra – nämligen spela fotboll. Alla vet att det inte är lika roligt att spela
försvarsspel som anfallsspel. Den som säger något annat har nog en rätt så lång
Pinocchio-näsa att ta hand om, med allt vad det innebär. Det är just därför det
värmer hela vägen in i fotbollshjärtat när man ser hur Kronäng ännu en gång med
stor sannolikhet var ett av de lagen som sprang och kämpade allra mest under
turneringen i en av de tuffaste grupperna. Det här sättet att hantera
motgångar på är inte bara något killarna kommer ha nytta av när det gäller
fotbollen, utan även något att ta med sig ut i det verkliga livet.
Att det skulle bli mycket fokus på försvarsspelet den här
turneringen var väntat. När det är dags för BUA-cupen igen om ett par veckor
ska vi förhoppningsvis kunna ägna oss mer åt anfallsspelet. Det är ni värda
killar, efter att ha trampat vidare i motvind fyra matcher i rad.
Turneringens…
…Hemjobb
I underläge 0-6 med en minut kvar mot Norrby tog Simon
Lindén ett hemjobb i maxfart för att kasta sig in i en duell mot en flera
gånger större spelare. Härligt Simon! Och lite galet…
…Mod
Under Bergdalen Cup i december blundade han
delvis under straffläggningen mot Bergdalen. Mot Svenljunga visade Casper Swahn
prov på mod genom att utan minsta tvekan kliva fram och slå en femmetersstraff
i matchens slutskede. Tack för att du vågade Casper!
...Välkommen tillbaka
Vi är både glada och...ja lite stolta (kunde inte låta bli) över att kunna konstatera att vår kompis David Stolt var tillbaka i Kronäng under den här turneringen med sin härliga attityd till fotbollen.
…Dyraste förvaring
När Wile Lindqvist ville förvara sin mobil i undertecknads
väska kom vi muntligt överens om en fast förvaringsavgift på 50 kronor. Rätt
hyggligt kompispris ändå, eller? Nu glömdes telefonen kvar, vilket gör att jag tyvärr
känner mig tvingad att ta ut en liten extra hemkörningsavgift på det. Så 100 kronor
exklusive moms, med en mycket förmånlig dröjsmålsränta, stannade kalaset på Wile. Hoppas du är nöjd och välkommen åter!
Vi tränar som vanligt
idag (söndag) i Björkängshallen klockan 15-16, då det bland annat kommer finnas
en ny möjlighet att stänga poängspelet.
//Henrik Johansson