En fotbollsvecka med fyra fotbollsmatcher på sex dagar (!) avslutades
hemma på Kronäng Arena när Horred kom på besök.
När domaren hade blåst av matchen var det inte de röda siffrorna
på resultattavlan som var grejen.
Ett gäng unga fotbollsspelare med Kronängs klubbmärke på
bröstet gick av planen och utstrålade så mycket glädje, positiv energi och stolthet
över vad de hade presterat den här fredagskvällen.
Inte så mycket över segern i sig – utan sättet de hade
lyckats göra det på.
Personligen hade jag ingen lust att lämna Kronäng Arena alls
den här kvällen.
Förnuftet ville bara stanna kvar och njuta av den
svårbeskrivliga atmosfär som de här fotbollsgrabbarna hade skapat tillsammans.
Matchen
Kronäng började matchen tålmodigt med årets absolut bästa spelvändning
såhär långt. Horred satte in en hög press som hemmalaget lyckades spela sig ur
på ett formidabelt sätt med mod, koncentration, bra utgångspositioner,
passningsskicklighet och få tillslag på bollen.
Det kändes som att vi skulle få se något alldeles extra från
vitsvart den här fredagskvällen, fast vi fick vackert vänta en stund på det
goda.
För när hemmalaget började skicka iväg de längre bollarna på
djupet i ett för tidigt skede (innan hela laget hade hunnit flytta upp) tappade
man det fina spelet från matchinledningen.
Det hindrade dock inte Hugo ”Pirlo” Andersson från att (med
en lite halvtaskig halvvolleyträff) ge hemmalaget ledningen på den välslagna
hörnan från högerback Wile ”Ter Stegen” Lindqvist.
I halvtid pratade vi om att fortsätta våga spela fotboll på samma
sätt som under matchinledningen, men det skulle krävas ett startskott för att
vi skulle få se det.
Startskottet var ett kvitteringsmål från Horred på ett
kliniskt nickavslut på en av många hörnor som bortalaget skapade (en gren de behärskade
mycket bra).
För efter kvitteringsmålet hittade Kronäng tillbaka till lugnet
i spelet och presterade en fotboll om inte bara var attraktiv – utan som också
ledde fram till flera gjorda mål framåt och seger.
Ledningsmålet kom till efter ett mycket fint anfall där
spelet vändes över från vänster- till högerkanten och där Wile ”Ter Stegen” Lindqvist
skickade fram en av många vältajmade passningar i djupled. Bollen hamnade
framför fötterna på Sami ”Vänster” Jalali som drog till på halvvolley. Bollen
passerade målvakten, men stannade strax före mållinjen varpå en framstörtande
Felix Hultman hann först och kunde se till att bollen passerade linjen. Då hade
vi spelat en dryg timme.
Tio minuter senare lyckades Thure ”den lurige” Sigge ta ner
och låsa fast en höjdboll på offensiv planhalva (skickligt värre!) för att
därefter titta upp och spela bollen vidare till sin gamle lekkamrat Felix
Hultman som avslutade med samma självklarhet som Alan Shearer gjorde en gång i
tiden (okej, vi kan väl säga Sergio Agüero så att fler kan hänga med på referensen).
Kronäng spelade under den här perioden säsongens klart bästa
fotboll och det kändes därför rätt att målskyttet skulle få avslutas på ett
speciellt sätt. Thure ”den lurige” Sigge ser inte bara lurig ut – han är också lurig
på ett sätt när han spelar fotboll som gör det förtvivlat svårt för
motståndarna (och ibland även medspelarna) att läsa vad han ska hitta på.
När en felvänd Thure tog emot bollen centralt (en ganska bra
bit utanför straffområdet) hade han en försvarare i ryggen och därmed två
alternativ.
Spela bollen bakåt eller ut mot ena kanten.
Så vad vilket av alternativen tror ni att Thure valde?
Inget av dem.
Han uppfann ett tredje.
Thure vred runt kroppen på ett sätt som innebar att han
kunde lyfta bollen över målvakten som stod en ganska bra bit ut från mållinjen.
Bollen seglade så vackert, så vackert, så vackert, så
vackert (nämnde jag att det var vackert?) hela vägen in i nät och blev på något
sätt signifikativt för en mycket speciell fredagskväll på Kronäng Arena.
Sammanfattning
Det fanns en väsentlig skillnad med den här matchen gentemot
alla tidigare matcher vi har spelat den här säsongen (försäsongen inkluderad).
Ett lednings- eller kvitteringsmål från motståndarna har varje
gång inneburit att vi omgående har börjar stressa framåt för att komma tillbaka
in i matchen, vilket i de allra flesta fallen har varit kontraproduktivt.
När Horred kvitterade på en hörna i inledningen av den andra
halvleken tänkte man direkt: ”Jaha, nu blir det väl samma visa igen – med långa
bollar på Bengt”.
Den här kvällen blev reaktionen från Kronängsspelarna den
direkt motsatta.
Alla som hade turen att vara på plats fick se hur killarna
med en tålmodig, lugn och metodisk fotboll såg till att SPELA SIG till en
glasklar seger.
Trots att Horred hade fått förnyad energi till sin höga
press visade Kronäng upp stort mod genom att gång på gång försöka spela sig ur
den.
Det fanns både en bredd och ett djup i spelet, vilket skapade
förutsättningar för ett stort antal väl genomförda spelvändningar – som både
öppnade upp ytor att anfalla på och såg till att fler spelare hann följa med
framåt och delta i anfallsspelet.
Ibland gick passningarna till fel adress, vilket kunde ha
straffat sig – det är ju såklart ett riskfyllt spel.
Trots det vågade killarna fortsätta att spela på samma sätt
matchtiden ut och om vi då lägger till att laget höll ihop även i
försvarsspelet förstår ni att det här var säsongens i särklass mest imponerande
insats såhär långt.
Kronäng hade spelat fotboll för att de älskar det – något som
både märktes på deras energinivå i matchen och i ljuset som var tänt i deras
ögon efteråt.
Lagkapten David ”Puyol” Stolt ledde segersången efteråt (vi
är glada över att basrösten höll hela vägen) och det kändes som att hela
klubbhuset gungade i takt med oss (finns med i filmklippet ovan tack vare Adnan).
När de flesta hade gått hem bjöd konfirmationstrion David,
Gustav och Wile på ett extranummer i omklädningsrummet genom att visa upp de uppträdanden
de skulle framföra i kyrkan dagen därpå.
Det fullkomligt sprudlade positiv energi om dem när de sjöng
högt till John Ludviks ”Is it too late for love?” där hade bytt ut refrängen till
”Is it too late for God?” (fiffigt värre) och dansade med en väl inövad koreografi
(som nästan satt som en smäck).
Undertecknad blev på riktigt berörd av den passion och känsla
som de glada och charmiga ungdomarna förmedlade och satt samtidigt där (under
någon form av religiös upplevelse) och tänkte på vilken fotbollsvecka vi har
fått uppleva tillsammans och att den där och då nådde något form av klimax –
även om det var vägen dit som var grejen.
***
Starka fem-plus till vårt goa Kronängsgäng som bjöd oss på
så mycket den här kvällen – både på och utanför fotbollsplanen!
+++++
Rami Alhazouri
Wile ”Ter Stegen” Lindqvist
Kasper Johnsen
Hannes ”Google”
Andersson
Sebastian Muñoz ”The
master of observations” Cortes
Alexander ”Boom”
Mohammedian
Hugo ”Pirlo”
Andersson
David ”Puyol” Stolt
Marwin Skoglund
Gustav ”Överlappskungen”
Isaksson
Isak ”den långe”
Nilsson
Felix Hultman
Thure ”den lurige”
Sigge
Sami ”Vänster” Jalali
Tack ska ni ha för en minnesvärd fredagskväll grabbar!
//Henrik Johansson