C-Z Sport
SportAdmin använder Cookies för att förbättra din användarupplevelse. Genom att klicka på Jag Godkänner tillåter du detta. Här kan du läsa mer om cookies och hur SportAdmin använder dem.
Kronängs IF – Horreds IF: ”Is it too late for God?”
2019-05-18 12:48


En fotbollsvecka med fyra fotbollsmatcher på sex dagar (!) avslutades hemma på Kronäng Arena när Horred kom på besök.


När domaren hade blåst av matchen var det inte de röda siffrorna på resultattavlan som var grejen.


Ett gäng unga fotbollsspelare med Kronängs klubbmärke på bröstet gick av planen och utstrålade så mycket glädje, positiv energi och stolthet över vad de hade presterat den här fredagskvällen.


Inte så mycket över segern i sig – utan sättet de hade lyckats göra det på.


Personligen hade jag ingen lust att lämna Kronäng Arena alls den här kvällen. 


Förnuftet ville bara stanna kvar och njuta av den svårbeskrivliga atmosfär som de här fotbollsgrabbarna hade skapat tillsammans.


Matchen


Kronäng började matchen tålmodigt med årets absolut bästa spelvändning såhär långt. Horred satte in en hög press som hemmalaget lyckades spela sig ur på ett formidabelt sätt med mod, koncentration, bra utgångspositioner, passningsskicklighet och få tillslag på bollen.


Det kändes som att vi skulle få se något alldeles extra från vitsvart den här fredagskvällen, fast vi fick vackert vänta en stund på det goda.


För när hemmalaget började skicka iväg de längre bollarna på djupet i ett för tidigt skede (innan hela laget hade hunnit flytta upp) tappade man det fina spelet från matchinledningen.


Det hindrade dock inte Hugo ”Pirlo” Andersson från att (med en lite halvtaskig halvvolleyträff) ge hemmalaget ledningen på den välslagna hörnan från högerback Wile ”Ter Stegen” Lindqvist.


I halvtid pratade vi om att fortsätta våga spela fotboll på samma sätt som under matchinledningen, men det skulle krävas ett startskott för att vi skulle få se det.


Startskottet var ett kvitteringsmål från Horred på ett kliniskt nickavslut på en av många hörnor som bortalaget skapade (en gren de behärskade mycket bra).


För efter kvitteringsmålet hittade Kronäng tillbaka till lugnet i spelet och presterade en fotboll om inte bara var attraktiv – utan som också ledde fram till flera gjorda mål framåt och seger.


Ledningsmålet kom till efter ett mycket fint anfall där spelet vändes över från vänster- till högerkanten och där Wile ”Ter Stegen” Lindqvist skickade fram en av många vältajmade passningar i djupled. Bollen hamnade framför fötterna på Sami ”Vänster” Jalali som drog till på halvvolley. Bollen passerade målvakten, men stannade strax före mållinjen varpå en framstörtande Felix Hultman hann först och kunde se till att bollen passerade linjen. Då hade vi spelat en dryg timme.


Tio minuter senare lyckades Thure ”den lurige” Sigge ta ner och låsa fast en höjdboll på offensiv planhalva (skickligt värre!) för att därefter titta upp och spela bollen vidare till sin gamle lekkamrat Felix Hultman som avslutade med samma självklarhet som Alan Shearer gjorde en gång i tiden (okej, vi kan väl säga Sergio Agüero så att fler kan hänga med på referensen).


Kronäng spelade under den här perioden säsongens klart bästa fotboll och det kändes därför rätt att målskyttet skulle få avslutas på ett speciellt sätt. Thure ”den lurige” Sigge ser inte bara lurig ut – han är också lurig på ett sätt när han spelar fotboll som gör det förtvivlat svårt för motståndarna (och ibland även medspelarna) att läsa vad han ska hitta på.


När en felvänd Thure tog emot bollen centralt (en ganska bra bit utanför straffområdet) hade han en försvarare i ryggen och därmed två alternativ.


Spela bollen bakåt eller ut mot ena kanten.


Så vad vilket av alternativen tror ni att Thure valde?


Inget av dem.


Han uppfann ett tredje.


Thure vred runt kroppen på ett sätt som innebar att han kunde lyfta bollen över målvakten som stod en ganska bra bit ut från mållinjen.  


Bollen seglade så vackert, så vackert, så vackert, så vackert (nämnde jag att det var vackert?) hela vägen in i nät och blev på något sätt signifikativt för en mycket speciell fredagskväll på Kronäng Arena.


Sammanfattning


Det fanns en väsentlig skillnad med den här matchen gentemot alla tidigare matcher vi har spelat den här säsongen (försäsongen inkluderad).


Ett lednings- eller kvitteringsmål från motståndarna har varje gång inneburit att vi omgående har börjar stressa framåt för att komma tillbaka in i matchen, vilket i de allra flesta fallen har varit kontraproduktivt.


När Horred kvitterade på en hörna i inledningen av den andra halvleken tänkte man direkt: ”Jaha, nu blir det väl samma visa igen – med långa bollar på Bengt”.


Den här kvällen blev reaktionen från Kronängsspelarna den direkt motsatta.


Alla som hade turen att vara på plats fick se hur killarna med en tålmodig, lugn och metodisk fotboll såg till att SPELA SIG till en glasklar seger.


Trots att Horred hade fått förnyad energi till sin höga press visade Kronäng upp stort mod genom att gång på gång försöka spela sig ur den.


Det fanns både en bredd och ett djup i spelet, vilket skapade förutsättningar för ett stort antal väl genomförda spelvändningar – som både öppnade upp ytor att anfalla på och såg till att fler spelare hann följa med framåt och delta i anfallsspelet.


Ibland gick passningarna till fel adress, vilket kunde ha straffat sig – det är ju såklart ett riskfyllt spel.


Trots det vågade killarna fortsätta att spela på samma sätt matchtiden ut och om vi då lägger till att laget höll ihop även i försvarsspelet förstår ni att det här var säsongens i särklass mest imponerande insats såhär långt.


Kronäng hade spelat fotboll för att de älskar det – något som både märktes på deras energinivå i matchen och i ljuset som var tänt i deras ögon efteråt.


Lagkapten David ”Puyol” Stolt ledde segersången efteråt (vi är glada över att basrösten höll hela vägen) och det kändes som att hela klubbhuset gungade i takt med oss (finns med i filmklippet ovan tack vare Adnan). 


När de flesta hade gått hem bjöd konfirmationstrion David, Gustav och Wile på ett extranummer i omklädningsrummet genom att visa upp de uppträdanden de skulle framföra i kyrkan dagen därpå.


Det fullkomligt sprudlade positiv energi om dem när de sjöng högt till John Ludviks ”Is it too late for love?” där hade bytt ut refrängen till ”Is it too late for God?” (fiffigt värre) och dansade med en väl inövad koreografi (som nästan satt som en smäck).


Undertecknad blev på riktigt berörd av den passion och känsla som de glada och charmiga ungdomarna förmedlade och satt samtidigt där (under någon form av religiös upplevelse) och tänkte på vilken fotbollsvecka vi har fått uppleva tillsammans och att den där och då nådde något form av klimax – även om det var vägen dit som var grejen.


                                                   ***


Starka fem-plus till vårt goa Kronängsgäng som bjöd oss på så mycket den här kvällen – både på och utanför fotbollsplanen!


+++++


Rami Alhazouri


Wile ”Ter Stegen” Lindqvist


Kasper Johnsen


Hannes ”Google” Andersson


Sebastian Muñoz ”The master of observations”  Cortes


Alexander ”Boom” Mohammedian


Hugo ”Pirlo” Andersson


David ”Puyol” Stolt


Marwin Skoglund


Gustav ”Överlappskungen” Isaksson


Isak ”den långe” Nilsson


Felix Hultman


Thure ”den lurige” Sigge


Sami ”Vänster” Jalali

 

Tack ska ni ha för en minnesvärd fredagskväll grabbar!


//Henrik Johansson


Nyhetsarkiv
Nyårskulan 20192019-12-31 17:16
FILM: Eskilscupen 20192019-08-06 14:02
FILM: Blixtcupen 20182018-12-31 16:26
FILM: BUA-cupen 20182018-12-26 17:23
FILM: FUTSAL-DM2018-11-22 20:14
FILM: Ekorrecupen 20182018-11-22 20:04
2018-03-14 11:57
2018-03-12 14:21
FILM: BUA-cupen2017-12-27 20:39
Höstlovsfotbollen 1/112017-10-27 13:22
FILM: Oddebollen 20172017-08-17 19:44
FILM: Topp 10-listan2017-03-05 18:32
FILM: BUA-cupen 20172017-02-14 20:56
Nu kör vi P03/P04!2017-02-08 20:14
FILM: BUA-cupen 20162016-11-28 19:52
 
Sponsorer