C-Z Sport
SportAdmin använder Cookies för att förbättra din användarupplevelse. Genom att klicka på Jag Godkänner tillåter du detta. Här kan du läsa mer om cookies och hur SportAdmin använder dem.
Välkommen till Kronängs IF:s Juniorlag
Kronängs juniorlag är ett gäng härliga, charmiga fotbollsgrabbar som drivs av en glädje och kompromisslös kärlek till fotbollen, vilket gör att det aldrig blir ointressant eller intetsägande att följa de här starka karaktärerna. 
Ett ständigt pågående kaos, som växlar mellan att vara kontrollerat och okontrollerat, är en passande beskrivning av det här laget - så om ni vill ha lugn och ro får ni följa några andra istället. 
Inför säsongen 2017 gick P03 och P04 samman till en än mer slagkraftig grupp. En grupp där många av killarna har spelat ihop sedan de var 5-6 år gamla, samtidigt som det har anslutit både nya och nygamla spelare genom åren.
Inför 2019 har våra sköna 05:or också anslutit och förstärkt spelartruppen mer ytterligare ungdomlig entusiasm. 
För tillfället har vi därmed en spännande spelartrupp på omkring 20 stycken spelare och ser med stor nyfikenhet fram emot en ny oförutsägbar fotbollssäsong där vi kommer ställa upp med ett juniorlag i pojkar division 2. 
De två punkter vi ser som de absolut viktigaste byggstenarna för en stabil grund är: 
1. Ett korrekt uppträdande mot såväl varandra, motståndare som domare, alldeles oavsett om det står 3-0 eller 0-3 på resultattavlan. 
2. Att vi kämpar och gör vårt absolut bästa i alla lägen. 
Så länge dessa båda grundläggande krav uppfylls finns det inga gränser för hur mycket roligt vi kommer att kunna hitta på tillsammans. För så länge vi har skoj ihop kommer vi aldrig att kunna förlora i det långa loppet. Under tiden är det såklart jättetrevligt om vi vinner fotbollsmatcher, spelar bra fotboll och ser en positiv utveckling hos killarna såväl på som utanför planen. 
Tack vare killarna själva och flertalet hjälpsamma föräldrar har vi en hel del filmat material som publiceras i form av filmer på lagets egen Youtube-kanal där man kan ta del av äkta fotbollsglädje, fotbollsgodis och en hel del annat smått och gott. 
Vi försöker åka på så många cuper som möjligt under inomhussäsongen och siktar även på att kunna åka på en sommarturnering varje år - som i somras då vi åkte till Halmstad och spelade. Det långsiktiga målet är att åka på Gothia Cup om ett par år - då det är en sprakande fotbollsfest som alla fotbollsspelare borde få uppleva. 
Vi har också som ambition att emellanåt ägna oss åt lagbyggande aktiviteter så som pristävlingar, lazergame, bowling, shuffleboard m.m. då det alltid är lika roligt att se killarna lösa problem tillsammans som inte har med fotboll att göra. 
Vi som har förmånen att träna, coacha och framförallt lära känna de här fina killarna är Robert "Robban" Andersson, Mikael "Domarvännen" Hultman, Frederik Kjellberg och Henrik Johansson. 
Om ni har några frågor, tankar, funderingar eller glada tillrop är det bara att höra av sig. 
KRÖNIKA: När bollen börjar gå stolpe in!
2021-10-16 10:57

Fler bilder (+6) >>

 

En suverän spelmässig insats mot Dardania – straff emot i slutsekunden och 2-2.

 

En lika suverän förstahalvlek mot serieledande Brämhult i matchen därpå – straff emot i slutsekunden och 2-2.

 

Sannolikheten att blixten ska slå ner på samma plats två gånger i rad är inte särskilt stor – men under andra halvan av augusti månad var känslan att den faktiskt hade gjort just det.

 

Vad gör det egentligen med ett fotbollslag att, inom loppet av en vecka, tvingas genomlida två så smärtsamma ”pungsparkar”?

 

Det är svårt att hitta en värre känsla inom idrotten än när ett lag står för en rad starka prestationer, men ändå tvingas lämna matchen nedstämda, frustrerade och förbannade.

 

Lysande prestationer där ute på planen.

 

Ändå gick skotten i stolpen eller ribban (ibland till och med kryssribban), samtidigt som domaren alltså två matcher i rad pekade på straffpunkten i den absoluta slutsekunden.

 

Men hur eländigt, orättvist och orimligt allt än må kännas finns det ett val som måste göras – ett vägval.

 

Ska vi gå omkring och tycka synd om oss själva?

 

Eller ska vi ta våra starka känslor, kraftansamla och ta med oss all den energin ut på planen i de nästkommande matcherna?

 

Killarna såg verkligen till att göra det sistnämnda.

 

De stod nu inte bara längre upp i den fysiska kampen – de såg till att faktiskt gå ut och vinna den genom att vara ännu tuffare och hårdare än sina motståndare.

 

Den stora skillnaden gentemot i våras har varit att samtliga spelare har förstått sina roller och på vilket sätt de har kunnat bidra till kollektivt starka insatser.

 

Detsamma har gällt i spelet med boll där vi glädjande nog har fått se en stor mognad på så vis att killarna har börjat spela ett mer tålmodigt och vågat passningsspel som har involverat fler spelare i varje anfall.

 

Den allra mest laddade matchen under hösten var den mot Sandared och när Kronäng tidigt i matchen vann bollen högt, ställde om och kom till avslutsläge hände något som sammanfattade hela hösten.

 

Bollen tog i insidan av stolpen.

 

Tidigare i år hade den bollen garanterat studsat rakt i famnen på målvakten.

 

Nu studsade den i stället sakta men säkert in över mållinjen.

 

Hur kommer sig då detta?

 

Hur går det till?

 

Går det att förklara?

 

Borde man ens försöka?

 

Vi har sedan tidigare berört Ingemar Stenmarks klassiska citat:

 

”Jag vet ingenting om tur. Bara att ju mer jag tränar, desto mer tur har jag”.

 

Oavsett hur det ligger till med tur kan vi konstatera att det har varit ett fotbollsår som började i absolut mörker med förbud mot att överhuvudtaget träna fotboll.

 

Killarna har, trots allt som varit, fortsatt att komma ner till Kronäng Arena varje vecka och visa upp en sprudlande energi och i det avseendet varit föredömen för hur man hanterar en svår tid som egentligen ingen har vetat hur man ska förhålla sig till.  

 

Att med bakgrund av deras hårda slit och imponerande ”köra-på-attityd”, ha tvingats bevittna deras besvikna miner när bollen har studsat stolpe ut eller när domaren har blåst straff emot i slutsekunden, har varit både frustrerande och smärtsamt.

 

Men lika stark har stoltheten varit över att under hösten ha fått följa ett gäng fotbollsgrabbar som i alla avseenden har uppträtt som ett LAG och därigenom välförtjänt har fått fira och dela glädjen som infinner sig när bollen, istället för att studsa ut, började gå stolpe in.  

 

Stort tack för ett oförglömligt fotbollsår grabbar! Det kommer vi att fira framöver – var så säkra!

 

//Henrik Johansson

KRÖNIKA: ”Det här var ju ***** - tur att det bara är idrott”
2021-08-22 09:56

Fler bilder (+4) >>

 

Under det lyckade träningslägret i Nittorp följde vi med spänning Sveriges OS-final mot Kanada.

 

Finalen där Caroline Seger hade möjligheten att sätta punkt, inte bara för OS-turneringen, utan samtidigt för en landslagskarriär som saknar motstycke i vårt avlånga land.

 

Allt hon behövde göra var att sätta bollen i mål från elva meter – något som hon har gjort så många gånger förut, både på träning och match.  

 

Ni vet hur det blev med den saken. 

 

Straffen gick över och Kanada tog hem guldet.

 

På vägen tillbaka till Lillsjön, där vi bodde under lägret, pratade jag med Maritta som har varit med och drivit damfotbollen i Nittorp sedan slutet av 70-talet.

 

Jag beklagade såklart det hela och framförde min förståelse för hur svårt det måste ha varit för henne att se Sverige gå miste om en chans som kanske kommer igen, men som väl aldrig kommer att bli större än den var den här gången.  

 

”Ja, det var tråkigt – tur att det bara är idrott”, svarade Maritta.

 

Notera att det här alltså INTE var en vecka efter avgörandet.

 

Det här var bara minuterna efter straffdramat och orden satte sig rejält.

 

Tur att det bara är idrott”.

 

Vi hade ju sedan tidigare under någon frågesport berört Glenn Hyséns klassiska citat efter Sveriges uttåg ur fotbolls-VM i Italien 1990 där han kort och koncist konstaterade att:

 

”Det här var ju k*ken, men nu kan man bli dyngrak på midsommar i alla fall.”

 

Snacka om att ha distans och perspektiv på saker och ting.  

 

                                                       ***

 

Ett par veckor har gått och Kronäng har redan hunnit med att spela tre seriematcher där grabbarna över lag har presterat bra fotboll, men ändå har tvingats genomlida idrottens grymhet.

 

Höstsäsongen inleddes mot Gånghester/Målsryd som stod för en stark insats och där Kronäng, förvisso i numerärt underläge under slutfasen tack vare ett rött kort, inte alls lyckades komma upp i mer än knappa ++ och därmed föll fullt rättvist. Inte jättemycket mer att säga om det.  

 

                                                       ***

 

Att det var ett revanschsuget Kronäng i den nästkommande matchen mot Dalsjöfors gick inte att ta miste på.

 

Första halvtimmen var offensivt kanske den allra bästa period det här laget har presterat sett till densiteten i antalet klara målchanser som skapades på så kort tid.

 

Fyra eller fem högkaratiga målchanser inom loppet av en halvtimme där grabbarna spelade en fotboll som var starka ++++.

 

Men trots Wiles delikata volleymål, var det Dalsjöfors som hade ledningen i halvtid efter två snabba omställningsmål varav det sista kom i den första halvlekens sista spark. Ett stort skämt sett till matchbild och "expected goals". 

 

Under den andra halvleken orkade Kronäng inte hålla uppe det defensiva jobbet och Dalsjöfors kunde kontrollera hem matchen på grund av bättre fysik. Grabbarna var av förståeliga skäl inte nöjda efteråt – men ribba in i stället för ribba ut under första halvlek hade gjort stor skillnad.

 

                                                    ***

 

Med den tuffa andrahalvleken mot Dalsjöfors färskt i minnet skulle Kronäng under fredagskvällen ta emot offensivt skickliga Dardania hemma på Kronäng Arena.

 

En fullkomligt lysande fotbollsmatch från Kronängs sida.

 

Aggressiviteten och tajmningen fanns där i försvarsspelet och i anfallsspelet fanns ett lugn med bollen som vi har sett tidigare – men knappast under en hel match, mot den här typen av motstånd.

 

Vi väntade egentligen bara på ledningsmålet – och visst kom det också. 

 

Enda problemet var att det var Dardania som stod för det och med tanke på motgångarna i de senaste matcherna var känslan att det skulle ta musten ur Kronäng - som det har gjort under ett par andra matcher under året. 

 

Tvärtom.

 

Grabbarna hade bestämt sig för att göra det här till deras kväll, fortsatte att pumpa på framåt och fick till slut in en såväl rättmätig kvittering (Adnan) som ett ledningsmål (Rayan).

 

Frånsett ett par onödiga omställningar (som hade kunnat undvikas med frispark på offensiv planhalva), hade Kronäng god kontroll på den andra halvleken med ett fortsatt noggrant defensivt spel, samtidigt som det fanns bud på mer framåt för att definitivt stänga matchen.

 

I stället straff för Dardania och kvittering på matchens sista spark (!).

 

Att känslorna rann över hos undertecknad på slutet hade kort och gott att göra med att Kronäng var värda så mycket mer efter en av de bästa matcherna det här gänget har presterat sett till 90 minuter.

 

Ett lag som brukar trivas alldeles ypperligt tillsammans utanför fotbollsplanen (som under lägret i Nittorp) gjorde det nu också på densamma och resultatet blev ett snudd på prickfritt defensivt jobb över hela planen, samt ett anfallsspel som var passningsorienterat och varierat, men samtidigt vägvinnande och effektivt

 

Det är alltid svårt att sortera in alla känslor efter en sådan här fotbollsmatch.

 

Besvikelsen och tomheten blandat med stoltheten över en riktig fullträff till insats från grabbarna som inte kan ge annat än starka ++++ i betyg. 

 

Där och då hade det inte varit fel att få prata med någon som Glenn Hysén i Göteborg eller Maritta i Nittorp som kunde ha förklarat att det - trots allt - när allt kommer omkring - hur vedervärdigt det än känns för stunden - ”bara är idrott”.

 

Tack för en mycket känslosam fotbollskväll – är grymt stolt över er grabbar!

 

//Henrik Johansson

FILM: Träningslägret i Nittorp!
2021-08-11 16:28

 

För andra året i rad var det dags för träningsläger i den lilla byn Nittorp, dryga 35 minuter från Kronäng. 

 

Damlandslagets framgångar i OS-fotbollen krävde en del omplanering, men trots förlängning och straffläggning där hann vi med mycket under tre härliga dagar tillsammans. 

 

Efter OS-finalen blev det "Robbans Cup" i form av fotbollstennis. Ingen lek skulle det visa sig då det hettade till rejält stundtals på ett underhållande sätt. 

 

På kvällen blev det den sedvanliga frågesporten "Alla mot alla" där Carl briljerade med att kunna "Jack Daniels" och där Hugo ville lämna in en protest gällande att klöver knekt faktiskt är rödhårig i en kortlek.  Ta det med VFF Hugo!

 

Under lördagen hann vi iväg en sväng till Isaberg för att spela fotbollsgolf innan det på kvällen var dags för utmaningen "Oba Oba Martins" där grabbarna bjöd en hel del på sig själva. 

 

Sen var det ett gäng slitna tonårsgrabbar som tog sig upp på söndag morgon för att genomföra det sista träningspasset innan hemfärd. 

 

Sammanfattningsvis en ny supertrevlig lägervistelse tillsammans med ett gäng som väl i normala fall växlar mellan att vara +++ eller ++++, men som vid den här typen av tillfällen alltid höjer sig till starka +++++ tack vare sin spontanitet och höga sociala kompetens. 

 

Tack ska ni ha grabbar!

 

//Henrik Johansson

Spelade matcher
Kommande aktiviteter
Nyheter från föreningen
Kronängs IF startsida, 06/10 15:59 
Kronängs IF startsida, 24/09 10:51 
Kronängs IF startsida, 14/09 11:38 
Kronängs IF startsida, 12/09 12:27 
Kronängs IF startsida, 08/09 15:16 
 
Sponsorer