Efter lite drygt två och en halv månads hård försäsongsträning var belöningen äntligen här i form av en seriepremiär hemma på Kronäng Arena mot topptippade och svårspelade Sätila.

Ingen snö.

Inget ösregn.

I stället solsken och en vind som fläktade lagom mycket.

Optimala förutsättningar för fotboll.

Mängder av positiva känslor i luften – som det ju allt som oftast är inför en premiärmatch.

Alla papper är blanka.

Alla börjar om på nytt.

Ingenting är vunnet.

Ingenting är heller kört.

Alla lag har sina egna förväntningar och förhoppningar.

Skulle Kronäng lyckas leva upp till sina?

Njae, den känslan var tyvärr inte den som infann som när domaren visslade slutsignal.

Det var snarare en känsla av lättnad.

Första halvlek

Kronäng hade visserligen inlett matchen lovande och när Emad dessutom gav hemmalaget ledningen i den 6:e matchminuten var det nog många som trodde att det här skulle kunna bli hemmalagets dag.

Men det var en lång väg kvar att vandra därifrån skulle det visa sig.

Under den andra halvan av halvleken var det nästan som att hemmalaget hade spikat upp en stor ”varsågoda-att-kvittera-skylt” vid det egna målet med tanke på den generositet som visades gentemot gästerna.

Jihad tvingades bland annat till en frilägesräddning och Kronäng klarade med blotta förskräckelsen att behålla sin ledning till halvtidsvilan.

Andra halvlek

Dessvärre skulle trycket från Sätilas sida skulle bli än mer påtagligt under den andra halvleken – och chanserna ännu hetare.

Faktum är att Jihad mellan matchminut 57 och 65 stod för två vanvettiga reflexräddningar på mer eller mindre öppna lägen till höger i straffområdet som uppstod efter snabba omställningar från bortalaget.

Och när Sätilas absolut renaste friläge uppstod i den 88:e minuten var det bara att be till högre makter. 

Men istället för hjälp från ovan knep Jihad sitt fjärde (!) öppna läge i matchen.

Känn på den. 

Fjärde öppna läget!

Kan det ens ha hänt tidigare?

Något form av rekord måste det väl ändå vara?

Puh. 

Därefter lyckades Kronäng ändå få tiden att gå på ett förtjänstfullt sätt, genom att låsa fast bollen på offensiv planhalva ett par gånger och skapa lite fasta situationer.

Slutminuterna blev därmed (välbehövligt nog) en något lugnare resa fram till en allt annat än given trepoängare.

Sammanfattning

Kronäng hade svårigheter vad gällde att hota Sätila i djupled, vilket innebar att bortalaget ständigt kunde arbeta framåt, behålla sin kompakthet, vinna boll och gå till motattack.

Sätila var både skickliga på att vända spelet och ställa om snabbt vid bollvinster, vilket innebar att Kronäng till slut gick rejält på knäna under den andra halvleken.

Renzo hade visserligen ett jätteläge centralt strax utanför straffområdet, efter förarbete av Casper och Emad. Men Kronäng hade svårt att skapa så mycket mer framåt och huvudfokus fick ligga på att bibehålla den ledning som laget trots allt hade – även om den var skör, mycket skör.

De hörnor och frisparkar utifrån som bortalaget skapade hanterade Kronäng bättre jämfört med under försäsongen.

Det var de snabba omställningarna som ledde fram till de absolut giftigaste lägena för bortalaget. Lägen som kunde och som, i ärlighetens namn, borde ha resulterat i ett eller två bortamål.

Men Jihads storspel i kombination med lite flyt och att spelarna trots allt ändå visade både hjärta och smärta där ute på planen räckte för att Kronäng skulle få sjunga segersången efteråt.

Att vinna fotbollsmatcher utan att förtjäna det är inget att skämmas över – det är något att glädjas över.

Det är en styrka att lyckas gräva fram segrar även när prestationen inte är särskilt övertygande – inte minst mot ett så skickligt motståndarlag som Sätila.

Det här var långt ifrån Ales ”minst tre poäng” – men det var åtminstone tre poäng - och de är precis lika värdefulla i sluttabellen oavsett när, hur eller varför de kommer till.

//Henrik Johansson

                                                   ***

Startelva (4-2-3-1)

Jihad Mohamad Jasemalonezi

Arvid Elmgren Kopp - Carl Eriksson (c) - Andreas ”Andy” Hjalmarsson - Edvin Jonsson

Edvin Sundström - Petrit Preniqi

David Stolt - Renzo Di Negro - Emad Sirriyeh

Dino Ratkovic

Ersättare:

Casper Svahn, Wile Lindqvist, Hannes Andersson, Thure Sigge, Mustafa Ghommid.