Så var det dags för första matchen på naturgräs sedan
september månad.
Klart att det är annorlunda för ett gäng Kronängsgrabbar som
tränar och spelar merparten av sina matcher på det jämna och tillförlitliga
konstgräset.
Att påstå att underlaget inte spelar någon roll vore direkt
felaktigt. För det gör det.
Samtidigt är det svårt att bortse från faktumet att båda
lagen spelar på samma plan i en fotbollsmatch.
I det här fallet en fullt duglig naturgräsplan på Hedens IP
i Fristad som, tillsammans med lite lätt regn i luften och behaglig temperatur,
innebar goda förutsättningar för fotboll.
Men så länge ett fotbollslag inte gör de mest grundläggande
sakerna därute, kvittar det om matchen spelas på en ”Camp Nou-jämn” gräsmatta
– då blir det problematiskt ändå.
Sammanfattning
En av fokuspunkterna handlade för Kronäng om att parera
Fristads förmodade höga press genom att få igång ett djupledsspel som skulle
tvinga tillbaka hemmalaget och till en början såg det lovande ut.
Men då passningarna i djupled många gånger slogs i ett för
tidigt skede för att hela laget skulle hinna flytta upp, samtidigt som enkelheten
i spelet lyste med sin frånvaro, kunde Fristad koppla ett fast grepp om matchen
och gå ifrån till en klar ledning redan under den första halvleken.
Att Kronäng gjorde det onödigt svårt för sig på det ovana
underlaget, där bollen studsade och lite olika håll och kanter, var väl en sak.
Men att hemmalaget på tok för enkelt kunde gå ifrån målmässigt på grund av att
de var hungrigare och ville mer är aldrig acceptabelt.
Så vad gör man då om man har svårt att spela sig in i en
fotbollsmatch?
Precis som Kronäng gjorde under den andra halvleken.
Man ser till att åtminstone kämpa sig tillbaka och visa hur
jämn matchen egentligen borde ha varit.
Ja, skillnaden var stor vad gäller intensitet och vilja från
Kronängs sida, vilket innebar fler vunna dueller och att bortalaget kunde få
igång ett anfallsspel på motståndarnas planhalva, ta sig runt på kanterna och dessutom
hota i djupled vid ett par tillfällen.
De vassaste chanserna var ett ”Adnan-sånär-rundade-målvakten-läge”
och en straff som tyvärr gick över.
Även om utdelningen uteblev och Fristad istället kunde
kontra in ytterligare mål, var det tydligt att rätt kampvilja från start hade
gjort det här till en betydligt tätare drabbning än vad som blev fallet.
Förhoppningsvis har killarna lärt sig något av den första
halvleken och därigenom kommer se till att ge sig själva bättre förutsättningar från start i nästa match - oavsett vart den spelas någonstans.
//Henrik Johansson