Efter att ha vuxit upp med Premier League-fotboll, upptäckte
jag under säsongen 03/04 någonting nytt.
Ett nytt fotbollsuniversum.
TV4 Plus började sända La Liga och jag såg min allra första
Barcelonamatch.
Tekniken.
Den mjuka bollbehandlingen.
Passningsskickligheten.
Rörelsemönstret.
En fotboll jag inte hade sett tidigare.
Jag fastnade direkt.
Två år senare bevittnade jag min första Barcelonamatch live –
faktiskt just matchen när en viss argentinsk supertalang gjorde sitt allra första
A-lags-mål mot Albacete.
Kärleken till både Barcelona som klubb och sättet att spela
fotboll på började växa sig stark.
Följde samtidigt min lillebror Fredriks duktiga P94-lag i
Gerdskens BK.
Detta under en period där endast en offensiv och attraktiv med
ett stort bollinnehav dög åt mig – det andra var ju ingen ”riktig fotboll”.
Såhär skrev undertecknad i ett matchreferat 2010 när
Gerdsken hade förlorat mot ett Dalstorp som förvarade lågt hela matchen och vann
på omställningar:
”När den destruktiva
fotbollen segrar över den konstruktiva är vi illa ute. Att gå ut till en match
med inställningen att försöka förstöra matchen och utnyttja motståndarnas
misstag ser jag som direkt skrämmande för svensk fotbolls utveckling.
Någonstans måste det finnas en tilltro till ett eget anfallsspel. Det är det
man ska lära 16-åringar, annars lär det dröja innan Sverige återfinns i ett
stort mästerskap igen.”
Ja, det har gått en
tid sedan dess och är väl lika bra att vara tydlig med att jag inte längre delar
den 23-årige Henriks rätt så korkade och pretentiösa resonemang. En text som
rörde upp många starka känslor efteråt – inte minst hos Dalstorps lagledning
och föräldrar som inte direkt var supernöjda.
Nåja, kan tycka att de var antingen lättstötta.
En sak är dock säger.
Jag trodde aldrig att känslorna för ett fotbollslag skulle
kunna bli starkare än för Barcelona och Gerdsken.
Men det var innan jag träffade ett gäng fotbollsgrabbar i
Kronäng.
Ett gäng fotbollsgrabbar som (tillsammans med Gerdskens
seniorlag) har fått mig även kunna uppskatta en annan typ av fotboll.
Matchen
Kronäng hittade omedelbart rätt i det låga, tajta försvarsspelet
och Sjömarken hade svårt att spela sig igenom.
I det uppställda spelet kändes Kronäng superhabila och
trygga. Det var främst i omställningsspelet, när Kronäng hade flyttat upp sina
positioner och tappade boll, som bortalagets lyckades komma till målchanser.
Det bästa läget under den första halvleken var det dock Kronäng
som hade, när Sami ”Vänster” Jalali fick ett öppet läge i straffområdet. Men
avslutet från nära håll gick olyckligt nog över och det var mållöst i halvtid.
I halvtid pratade vi om vikten att behålla tålamodet och
fokuset i försvarsspelet samt att fortsatt spela med låg risk för att inte
bjuda motståndarna på något onödigt.
I en timme lyckades Kronäng stå emot. Men när ett välriktat
avslut utifrån vänsterkanten seglade in i det bortre krysset, var det inte så
mycket annat att göra än gratulera bortalaget till ledningen.
Kronäng skulle dock komma tillbaka starkt i samband med att
Isak ”the magic left foot” Sångberg klev in i handlingarna på allvar.
Isak utmanade motståndarna med fart och finess, vilket ledde
fram till ett flertal frisparkar på offensiv planhalva.
Lagkapten Arvid Elmgren ”Captain Fantatstic” Kopp avfyrade
en av dem i insidan stolpen under en period där Kronäng hade lyft upp spelet
rejält.
Isak ”the magic left foot” Sångberg skulle snart skaffa sig
ett eget skottläge strax utanför straffområdet och någon halvsekund senare var
det som att tiden stannade.
På halvvolley fick Isak iväg en riktig pärla som steg och
steg tills den var framme mitt uppe i det högra krysset.
Ett fullkomligt vanvettigt fotbollsmål, bortom all rim och reson,
som innebar att Kronäng var tillbaka i matchen på allvar.
Känslan där och då var att Kronäng var laget med momentum och
att fortsatt tålamod i försvarsspelet mycket väl skulle kunna leda fram till
ett avgörande omställningsmål.
Nu blev det inte så.
Sjömarken utnyttjade direkt när Kronäng, för ett par
sekunder, tappade fokus på ett inkast och bortalaget var återigen i ledning.
Därefter orkade Kronäng inte flytta upp spelet tillräckligt
mot ett Sjömarken som lugnt och fint kunde spela av resterande matchtid och
dessutom sätta dit ett tredje mål (som endast var av akademisk betydelse).
Sammanfattning
Kronäng gick ut mot ett av Västergötlands absolut bästa lag
(innehållandes en P16-landslagsspelare) och spelade försvarsspel med tålamod,
vilja, noggrannhet och kompromisslöshet på ett oerhört imponerande sätt.
Kronäng kämpade för varandra i försvarsspelet och spelade
enkelt utan några större risker i anfallsspelet, vilket drog ner tempot i
matchen och störde rytmen hos ett tekniskt, spelskickligt och fysiskt starkt
Sjömarken.
”Är man kvar i matchen med en halvtimme kvar – har man alltid
chansen att vinna den” är ett mantra som fotbollsexport Hasse Backe ofta återkommer
till när Sveriges landslag ska ställas mot en svår motståndare.
Killarna verkade ha insett just detta. För även om
försvarsspel inte är det man som fotbollsspelare vill ägna sig mest åt under en
fotbollsmatch, var det prestigelösheten i det hårda försvarsjobbet som innebar
att Kronäng i allra högsta grad var kvar i matchen när klockan tickade upp mot
60 minuter.
Det borde inte gå att vinna mot Skövde i en futsal-seriematch.
Men det gjorde det.
Det borde inte gå att slå ut Sjömarken ur DM.
Det gjorde det inte heller.
Men nästan.
Killarna gav verkligen sig själva chansen att lyckas med en
fullständigt makalös bedrift och är tack vare det vinnare i mina ögon, oavsett
slutresultatet i matchen.
Om jag för tio år sedan såg den här typen av fotboll som ett
direkt hot mot svensk fotbolls framtid, är det med ett helt annat perspektiv på
fotbollssporten jag nu kan stå där vid sidlinjen och njuta av densamma.
Att spela på det här sättet i varje match är såklart inte
särskilt utvecklande och inget killarna skulle uppskatta i längden (de gillar
ju den där runda saken alldeles för mycket för det).
I seriespelet kommer vi såklart att ha fokus på att spela
vårt eget spel i första hand.
Men att klara av att spela fotboll på olika sätt beroende på
motstånd och sammanhang är definitivt något som är utvecklande för spelarna och
viktiga kunskaper att ta med sig framåt.
Så tack ska ni ha killar för att ni fortsätter att förgylla
fotbollslivet med er passion för fotbollen som så många gånger har flyttat
gränserna för var som är möjligt att uppnå.
Matchens…
…”Blixten slår aldrig
ner på ställe två gånger” - eller?
När bollen lämnade Isaks fot och bara fortsatte att stiga
mot det högra krysset var det såklart omöjligt att inte få en flashback till
den 23 maj 2017 i Annelund.
En då 13-årig Isak Sångberg (som skulle fylla 14).
Solsken.
Ungefär motsvarande läge (fast på en niomannaplan).
En studsande boll.
Samma vänsterfot.
Samma kryss.
Det enda vi kunde ha önskat oss är väl samma målfirande –
det hade varit skoj att se Isak :)
Ni hittar detta konststycke 5:17 in i filmen ”Fotbollssäsongen
som hade allt”.
https://www.youtube.com/watch?v=jaXe1Oztud8
…Hårt kämpande Kronängsgrabbar!
(som alla förtjänar starka fem-plus)
+++++
Wile ”Ter Stegen”
Lindqvist
Hugo ”Pirlo”
Andersson
Hannes ”Google”
Andersson
Armin Kreutz
Carl ”Bumlingen”
Ekdahl
Sebastian Muñoz ”Master
of observation” Cortes
Arvid Elmgren ”Captain
Fantastic” Kopp
Isak ”the magic left
foot” Sångberg
David ”Puyol” Stolt
Markus ”Sunshine”
Olsson
Oskar ”Ankara” Omar
Felix Hultman
Sami ”Vänster” Jalali
Adnan ”GarBale”
Mohammad
//Henrik Johansson