Det kändes som att det var länge sedan – och det var det ju
också i och med att vi hade spelledigt förra helgen när vi hjälpte till som
funktionärer på Kretsloppet.
Nu var det äntligen dags för match igen och det kändes extra
intressant i och med att motståndarna var ett av de lagen vi hade svårast att
hänga med i våras.
Det här kunde därmed ses som en bra värdemätare för vad som
har hänt med det här fotbollsgänget sedan dess och killarna skulle ge oss ett
positivt besked denna soliga och, under tio minuter, stormiga och regniga lördagseftermiddag.
Matchen
Hemmalaget S/F/B tog det spelmässiga kommandot direkt. Men Kronäng
stod emot bra och när bortalaget väl lyckades få fast bollen på offensiv
planhalva, kändes det helt klart intressant.
Mindre intressant blev det inte heller när Arvid Elmgren Kopp
fick utrymme för avslut centralt utanför straffområdet och mycket behärskat
placerade in ledningsmålet vid den vänstra stolpen (i snudd på exakt samma nätmaska som mot Dalsjöfors).
S/F/B fortsatte att trumma på framåt, men hade svårt att
skapa lägen i öppet spel mot ett Kronäng som var fortsatt kompakta centralt. Hemmalaget
skapade en del chanser på fasta situationer och skott från distans, men inte
värre än att Kronäng kunde stå emot halvleken ut.
Dessvärre kom kvitteringsmålet direkt i inledningen av den
andra halvleken och då på en fast situation. Ett mål som var starten på en tuff
period för Kronäng där ett spelskickligt S/F/B gick ifrån med ett flertal mål
inom loppet av tjugo minuter.
Kronäng ryckte dock upp sig under slutkvarten där Dek ”Kryckan”
Ibrahims returmål, på Rami Alhazouris fräcka genombrott och avslut, gav välbehövlig
energi.
Trots att F/S/B till slut vann såväl klart som rättvist, ska det nämnas att
Kronäng kunde ha gjort ett par mål till då man ett flertal gånger var uppe och
oroade motståndarna i straffområdet.
Sammanfattning
Trots att presspelet aldrig blev riktigt samstämmigt och att
det många gånger blev för stora avstånd mellan lagdelarna, stod killarna upp på
ett mycket bra sätt mot en svår motståndare.
Precis som vi hade kommit överens om inför matchen, såg
killarna till att ligga kompakt centralt i planen och se till att motståndarna
endast fick ha bollen framför eller utanför – dvs. i de mindre farliga ytorna.
Eftersom F/S/B samtidigt tycker om att anfalla mycket längs
kanterna blev det en del hörnor för hemmalaget. Hörnor som Kronäng hanterade på
ett utmärkt sätt genom att dels se till att få bort bollen och dels genom att vara
snabba ut i pressen och förhindra att motståndarna kunde lyfta in den på nytt.
Vid bollvinst var det allt för få gånger vi lyckades hålla i
bollen och flytta upp med hela laget innan passningen i djupled kom, vilket
gjorde det relativt enkelt för hemmalaget att samla upp och starta nya anfall.
Det
kändes synd att vi inte kunde få till det oftare då det såg spännande ut med
många löpningar framåt de gånger Kronäng väl fick kontroll på bollen på
motståndarnas planhalva och skapade lägen som mycket väl kunde ha resulterat i
fler mål framåt.
Frånsett tjugominutersperioden när Kronäng inte alls var med
och F/S/B drog iväg, var det här en stark insats som tydliggjorde hur det här
gänget har vuxit in i det ju längre säsongen har gått.
Den här eftermiddagen var det framförallt försvarsspelet som
imponerade i form av hur mycket bättre killarna har blivit på att inse vilka
ytor som är farligast och därmed viktigast att försvara. Noggrannheten, intensiteten
och beslutsamheten vid defensiva fasta situationer är också något som sticker
ut jämfört med i våras.
Det absolut jobbigaste just nu är att det bara återstår en
månad av en fotbollssäsong som har gått alldeles, alldeles för fort.
Går det att snabbspola bakåt och börja om? Någon av er som
ska börja på konfirmation under söndagen kanske kan fråga prästen om det finns
något sätt?
Nåja. Även om en månad känns kort är det å andra sidan en häftig
månad där vi ska få se det här sköna gänget spela match sju gånger till – så det
kunde absolut ha varit värre.
Matchens…
…Svar på tal!
När motståndarna var på honom under matchen såväl fysiskt
som verbalt svarade Rami på bästa tänkbara sätt.
Vid egen avspark ställde sig Rami vid mittlinjen (trots att
han spelade mittback) och gav tecken till Casper att han ville ha en längre
boll att springa på.
Casper skickade fram en utmärkt djupledspassning och Rami
lyckades, med en vilja av stål, få med sig bollen igenom motståndarförsvaret
och få iväg ett avslut ur dålig vinkel, varpå Dek satte returen i mål.
SÅ kan man också
göra om motståndarna snackar för mycket!
…Huuuur blev det såhär?
”En gång till” tänkte Rami och gestikulerade på nytt till
Casper om att han ville ha en boll att löpa på.
Motståndarna var ju såklart beredda på det den här gången. Men
bollen var så bra slagen och Rami var så snabb att det ledde fram till ett
friläge ändå.
Ett friläge där Rami hann först på bollen och blev överkörd
av den utrusande målvakten.
Istället för den hundraprocentigt klara straffsparken, dömde
domaren frispark för hemmalaget (!).
Något som är lika svårt att förklara som utgången av riksdagsvalet.
Det blir bara mer rörigt ju mer man försöker, så vi släpper det.
…Jason Puncheon &
Forrest Gump
Mitt under pågående match kommer lagkapten Arvid Elmgren
Kopp springande mot bänken.
Var det så att han ville byta, och i så fall varför?
Det var alltför tidigt i matchen för att det skulle kunna
vara trötthet.
Det var ett alltför rappt löpsteg för att det skulle kunna
vara en skada.
”Jag måste verkligen skita”, var allt Arvid hann säga innan
han likt ”Forrest Gump” försvann iväg den relativt långa sträckan mot
omklädningsrummen.
Har tidigare berättat för en del av killarna om Jason
Puncheon, men det känns som ett passande läge att göra det igen:
Crystal Palace-spelaren Jason Puncheon som under tiden i
Southampton mitt under pågående Premier League-match kände att ett toalettbesök
var en påträngande nödvändighet. ”Det är nog ingen som märker om jag försvinner
ut ett tag” tänkte vår gode Jason.
Problemet med den tanken var bara att Premier League sänds i
hundratals länder samt att det fanns omkring 40 000 åskådare på plats. De
engelska fansen hade som vanligt en speciell humor och hälsade Jason välkommen
tillbaka till planen genom att sjunga den numer klassiska läktarsången:
”He went for a shit, he went for at shit.
Jason Puncheon, he went for a shit”.
Här har ni klippet på Arvid – jag menar Jason:
https://www.youtube.com/watch?v=HIIC9UTN3A0
//Henrik Johansson