”Är det seriematch idag?” undrade Gustav ”Överlappskungen”
Isaksson i omklädningsrummet inför matchen och frågan var kanske inte så
märklig. Med tanke på alla träningsmatcher vi har spelat under våren har det
känts som att säsongen har varit igång ett tag.
Tidigt på lördagsmorgonen var det dags för seriepremiär mot Elfsborg
och trots en stark kämpainsats och en jämn fotbollsmatch lyckades vi inte
riktigt få ut det vi hade hoppats på.
Matchen
Kronäng inledde matchen med tålamod i uppspelsfasen, men
fick problem mot Elfsborgs välsynkroniserade höga press och gästerna kunde
därigenom ta kommandot.
Elfsborg skapade ett flertal hörnor på rad, men veckans
träningar verkade ha gett resultat då Kronängsspelarna vågade gå dit och ta
bort dem på ett mer resolut sätt jämfört med förra helgens match mot Skene.
När Elfsborg, logiskt sett till matchbilden, tog ledningen
var det i ett läge när Kronäng låg för högt med laget utan press på bollhållaren,
vilket resulterade i ett friläge som bortalaget utnyttjade.
Kronäng hade så långt inte haft särskilt mycket framåt, men
började nu hitta fram med bollar i djupled till Read Alhsri som vid ett flertal
tillfällen var på väg att bryta igenom, men stoppades i sista stund av
Elfsborgsförsvaret.
Lagkapten Arvid Elmgren Kopp skickade även in ett flertal välslagna hörnor i straffområdet, men medspelarna hann aldrig riktigt dit och de klara chanserna uteblev.
I halvtid pratade vi om att anfallsspelet blev för statiskt
med för få löpningar framåt, vilket innebar att bollhållaren hade för få
alternativ och att Elfsborg kunde försvara sig utan några större problem.
När det gällde defensiven kom killarna själva fram till att
alla måste pressa samtidigt om vi ska kunna få någon effekt på det höga presspelet
och i den andra halvleken såg det bättre ut.
Vid ett flertal tillfällen vann Kronäng boll högt upp i
planen tack vare den kollektiva pressen och kunde därigenom få till mer spel på
Elfsborgs planhalva.
Vi såg även fler passningar ut i korridorerna längs kanterna
och även om de inte alltid gick fram till rätt adress, ledde de fram till inkast
och att Kronäng kunde flytta upp laget.
Kronäng fortsatte att satsa framåt för en kvittering och lyckades
nu, till skillnad från i den första halvleken, också komma till
avslutslägen. Avsluten kom dock ofta från distans och vållade inte målvakten
några större bekymmer.
Att Elfsborg till slut lyckades kontra in två mål och säkra
segern är inte så mycket att säga om. Hellre att vi vågar kliva framåt och fortsätter
gå för det hela vägen - precis som killarna gjorde - än att vi blir fega och passiva.
För med utdelning framåt i
det läget hade energin i matchen med stor sannolikhet svängt till Kronängs favör och då hade en
vändning helt klart varit rimlig.
Sammanfattning
Killarna kände nog, precis som vi ledare, att laget inte lyckades
få ut allt sitt kunnande i den här seriepremiären. Även om det var en klar
uppryckning i den andra halvleken var det alltför sällan vi hittade fram med
bollen bakom Elfsborg backlinje så att vi kunde flytta upp och fylla på med
fler spelare i anfallsspelet. Ett resultat av för få initiativ vad gäller löpningar
framåt, vilket innebar att spelaren som väl löpte i djupled ofta var alldeles
för ensam för att kunna hitta på något med bollen.
På pluskontot tar vi med oss den där härliga inställningen
att aldrig ge upp och hela tiden fortsätta gå för det, samt den höga pressen
som under perioder i den andra halvleken fungerade riktigt bra (i och med att hela
laget då jobbade tillsammans) och gjorde det svårt för Elfsborg i
uppspelsfasen.
Första seriematchen avklarad – många återstår. Så det är bara att
ladda om inför kommande bataljer!
//Henrik Johansson