Ett nytt datum när
all logik försvann
Datumet var den 16:e oktober 2012 och spelplatsen mäktiga
Olympiastadion i Berlin. Det svenska fotbollslandslaget låg under med 4-0 mot
stormakten Tyskland som två år senare blev världsmästare i Brasilien. Det som
hände under kvalmatchens sista halvtimme är svensk fotbollshistoria och redan
nu en klassiker som går under benämningen ”Bragden i Berlin”. Ett totalt uträknat,
utspelat och underlägset Sverige chockade en hel fotbollsvärld genom att hämta
upp underläget och kvittera på tilläggstid genom Rasmus Elm.
Sedan den kvällen är vi nog många som är mer försiktiga med
att använda ordet ”omöjligt” i fotbollssammanhang. Det räcker ju att gå
tillbaka till bilderna från oktoberkvällen i Berlin för att konstatera att
fotbollen kan vara lika outgrundlig och oförklarlig som ett universum.
När domaren blåste av DM-matchen mellan Kronäng och
Hestrafors/Bollebygd kunde vi skriva in ett nytt sådant datum i
fotbollskalendern. Ett datum som vi alltid kommer att kunna återvända till för
att poängtera att allt inte alltid är som det verkar - eller inom rimlighetens gränser
borde vara. Den 17 april 2017 blev ännu en sådan kväll när all logik försvann
och fotbollens kraft bara blåste över oss fram och tillbaka i en explosion av
känslor som växlade mellan glädje, besvikelse och förtvivlan.
Det ”omöjliga”
underläget
Så hur gör man då för att sammanfatta en fotbollsmatch av
den här karaktären? Det enkla svaret är att det gör man inte. Det här är en
fotbollshändelse jag skulle kunna skriva en hel bok om då orsakerna och
förklaringarna till hur det överhuvudtaget kan bli på det här sättet är något
som fascinerar mig oerhört mycket.
Men det hinner vi inte med nu. Så till att börja med kan vi
väl säga att det var en fotbollsmatch som borde ha varit slut redan efter en
halvtimme då gästande Hestrafors/Bollebygd hade hunnit gå ifrån till klara 0-4.
Slut med tanke på att Kronäng hade svårt att flytta upp spelet på offensiv
planhalva och ständigt fick försvara sig så långt i matchen. Det fanns inte
mycket, om ens något, som talade för en förändrad matchbild - än mindre en
vändning.
Upphämtningen!
I halvtid pratade vi om vikten att hitta fram med längre
passningar på djupet för att på så vis kunna flytta upp laget och få
motståndarna att springa hemåt istället. Vi kom också överens om att aldrig ge
upp, utan istället gå ut och kämpa ännu hårdare tillsammans i den andra
halvleken. Många vackra ord som är enkla att säga. Att de här Kronängkillarna
ännu en gång faktiskt går ut och genomför det, är så imponerande att man blir
både stolt, glad och lite rädd på samma gång.
Själva startsignalen för upphämtningen var en straffspark
som uppkom efter att Arvid Elmgren Kopp hittade ut, med just en av de längre
passningarna, till Simon Ehrman som efter en vältajmad löpning och mycket mod skar
in framför försvararna i straffområdet och fälldes bryskt. Isak ”the magic left
foot” Sångberg, som gjorde mål från straffpunkten mot Mariedal i torsdags, var lika
kylig den här gången och reducerade till 4-1.
Kort därpå slog Casper ”Piqué” Swahn en ny längre boll på
djupet. En boll som Adnan ”GarBale” Mohamed stack iväg på och förvaltade på
bästa sätt genom att trycka dit 4-2. Målen duggade tätt nu och av bara farten
hittade Gustav ”Överlappskungen” Isaksson fram med nästa djupledspassning till
Arvid Elmgren Kopp, som inte gjorde något misstag fram till 4-3 i matchen.
Adnan ”GarBale” Mohamed fortsatte att blåsa fram i ytan
bakom motståndarnas backlinje och hade ett avslut i burgaveln innan det var
dags igen. Gustav ”Överlappskungen” Isaksson sökte på nytt den längre bollen
som skarvades vidare av en motståndarförsvarare till Adnan ”GarBale” Mohamed,
som på något sätt lyckades lirka in 4-4 och slutföra upphämtningen när det bara
återstod minuter att spela av ordinarie tid.
Förlängning och ny
upphämtning – nästan…
4-4 efter full tid innebar förlängning 2x10 minuter. Under
den första 10-minuters-perioden hade Kronäng svårt att ladda om samtidigt som
det nog fanns lite nerver inblandat i det hela. Hestrafors/Bollebygd gick under
den här perioden ifrån till 4-6 och stängde den här matchen på nytt.
För visst att Kronäng hade lyckats hämta in 0-4 till 4-4. Men
att börja om från början och hämta in två nya baklängesmål går ju såklart inte –
eller? Nej, med någon form av logik inblandat var det ju givetvis ett hopplöst
läge med bara tio minuter kvar.
”Lägg bollen på djupet när vi vinner tillbaka den och så
bara kör vi de sista tio”, var det vi kom överens om i den korta pausen. Återigen,
enkla ord. Att killarna lyckades skaka av sig besvikelsen och på nytt göra
match av det hela säger än mer om det här lagets starka karaktär och inneboende
drivkraft om att alltid vilja ha mer.
Adnan ”GarBale” Mohamed tog sig förbi längs högerkanten och
spelade in bollen till Arvid Elmgren Kopp, som visste precis vart han hade
målet när han med ett avstämt och välplacerat avslut reducerade till 5-6 och än
fanns det ett par minuter kvar att spela på.
I förlängningens absoluta slutskede fick Adnan ”GarBale”
Mohamed en ny kvitteringschans. Löpningen, mottagningen, farten, avslutet. Allt
var väl utfört. Men bollen tog på ett retfullt sätt i ribban och ut varpå Arvid
Elmgren Kopp var någon halvmeter ifrån att hitta dit på returen. Så nära var
Kronäng alltså att göra straffar av den här vanvettiga fotbollskvällen på
Kronäng Arena.
En match som inte går
att förlora
Även om det inte blir något fortsatt spel i DM för Kronäng
vill jag vara tydlig med att det inte går att förlora en fotbollsmatch efter en
upphämtning av den här typen. Det var en seger för killarna som vägrade vika
ner sig, fortsatte gå för det hela vägen och fick utdelning på det hårda jobbet.
Det var en seger för alla som var på plats och fick uppleva detta osannolika
fotbollsspektakel. Det var en seger för fotbollen och idrotten i stort då det
är kvällar som den här vi påminns om hur vacker och hänsynslös den kan vara på
en och samma gång, samt hur viktig oförutsägbarheten är för att vi ska
fortsätta älska den.
Stort tack killar, för allt kaos och alla minnesvärda stunder
ni skapar med er fotboll. Det är som sagt inget annat än ett privilegium att få
se er spela. Ni ska alla sträcka på er rejält för att ni ännu en gång visade vad
ni kan åstadkomma tillsammans med rätt inställning. Är grymt imponerad av
samtliga!
Extra plus till Adnan ”GarBale” Mohamed som var den här
matchens stora profil på alla sätt man kan tänka sig. Härligt att se Adnan! Nästa
gång går den ribba in också ska du se.
Förutom all spänning och dramatik var det också en nyttig match
där många frågetecken rätades ut till utropstecken. Men än kvarstår en relevant
fråga man bör ställa sig efter denna känslosamma fotbollskväll:
Vad är det här för ett fotbollslag egentligen?
Matchens…
…”Gender skin”?
Sättet som Simon Ehrman och Adnan ”GarBale” Mohamed stormade
fram på i djupled i den andra halvleken gör att man ställer sig frågan om de
hade raket-rull-skridskor på sig? Eller var detta kanske vad som menas med att
uppnå ”gender skin” som ni pratar om så mycket killar?
…Ögonblick
Den spontana och euforiska glädjen som uppstod efter
kvitteringsmålet. Spelarna samlades i en ”TV-puck-hög” och man kunde se i killarnas
ögon (även de vid avbytarbänken) att de knappt förstod vad de hade lyckats åstadkomma
eller vart de befann sig någonstans.
...Vackraste
Sättet som killarna manade på varandra att fortsätta gå för
det var så vackert att se och dessutom välbehövligt när det fanns vissa som
hade tappat rösten redan innan förlängningen hade börjat.
//Henrik Johansson