Planen på Bollevi skulle i ett ovanifrån-perspektiv mycket
väl kunna misstas för en karta över Finland med tanke på alla vattenpölar.
Eftersom det inte är något vi kan påverka samtidigt som båda lagen spelar på samma plan, kom vi inför avspark överens om att göra det bästa av
situationen och gå ut och älska förutsättningarna – något som skulle visa sig
vara lättare sagt än gjort.
Matchen
Kronäng inledde matchen okej, men så snart som hemmalaget Hestrafors/Bollebygd tog ledningen var det som att matchen hade tagit slut
innan den hade hunnit börja.
Killarna var ute på plats fysiskt, men knappast psykiskt. Det mesta som kunde gå fel gjorde också det.
När vi skulle pressa var vi för sena in och motståndarna kunde
enkelt spela förbi.
När vi skulle ta emot bollen studsade den ifrån oss.
När vi skulle driva med bollen halkade vi.
När vi skulle rensa iväg bollen fick vi knappt träff på den.
När det var trångt fortsatte vi att spela på samma kant istället
för att vända.
När vi väl skulle spela den längre bollen nådde den inte
fram.
När den väl nådde fram på ytan fanns ingen där.
I halvlek pratade vi om att åtminstone gå ut, visa hjärta
och ta jobbet tillsammans under den andra halvleken.
Men det gick helt enkelt inte den här förmiddagen.
Efter en viss uppryckning i inledningen av den andra
halvleken, rann det tyvärr iväg rejält i takt med att såväl ork som motivation
tog slut hos Kronängspelarna, som på grund av skador dessutom inte längre hade
några avbytare att tillgå.
En blytung förmiddag såklart för killarna.
Men som fotbollsspelare tvingas man dessvärre emellanåt
genomlida den här typen av matcher när varje löpmeter, ansträngning, försök och
initiativ känns förgäves.
Sammanfattning
Under taktikgenomgången.
På vägen till Hestrafors.
I omklädningsrummet inför.
Under uppvärmningen.
På avbytarbänken.
I omklädningsrummet efteråt.
De tillfällen killarna hade roligt tillsammans och
utstrålade glädje och positivism den här söndagen.
Väl inne på fotbollsplanen under matchen såg vi tyvärr
ingenting alls av den varan.
Det såg snarare ut som att vi var på besök hos skolsyster
för att ta en spruta.
Man vill helst inte, men man gör det ändå.
Ibland behöver en fotbollsmatch inte analyseras så mycket mer.
Ibland räcker det så.
Det enda positiva vi tar med oss är egentligen att det här
inte var slutpunkten på säsongen – utan att det fortfarande kvarstår en match
hemma på Kronäng Arena nästa helg.
Då är det hemma på vår konstgräsplan.
Då kommer Sätila/Ubbhult/Hyssna/Hällingsjö på besök.
Mötet som inledde säsongen kommer också att avsluta den.
Alla fotbollslag åker på motgångar och rejäla smällar
emellanåt
Det som särskiljer är hur man reagerar på dem – hur man
studsar tillbaka.
Lita på att vi kommer att få se ett Kronäng som kommer göra
allt för att ta revansch på sig själva och bevisa för både sig själva och omgivningen
vilka framsteg de här gjort under året.
//Henrik Johansson