Visst är det roligt att hoppa säck, springa runt med en sked
i munnen eller hoppa runt och låta som små grodor.
Med det sagt gjorde det absolut ingenting att en
midsommarhelg (med svår fotbollsabstinens för somliga) skulle få avslutas med
en fotbollsmatch på Vävarevallen när Kronäng gästade Skene.
En match där vi återigen skulle få känna på hur långt borta någonting
kan kännas, även om det egentlingen har varit ganska nära.
Matchen
Kronäng hamnade inledningsvis i ett mellanläge som innebar
att laget varken pressade eller föll i försvarsspelet, vilket ett spelskickligt
hemmalag utnyttjade till att göra två relativt tidiga mål.
Om var svajigt defensivt, såg det bättre ut offensivt för
Kronäng som skapade ett par öppna reduceringsmöjligheter.
Ferdinand ”Ferdi” Göransson sprang på allt som rörde sig i
den här matchen (härligt att se "Ferdi"!) och kunde tack vare sina kvicka fötter sticka ifrån försvaret
och ta sig till ett friläge. Avslutet gick dock i burgaveln.
Därefter var det Rami Alhazouris tur att driva ifrån
hemmaförsvaret och skaffa sig ett friläge. Målvakten kom ut och ett chipavslut
var ingen dum idé. Men det hade behövt komma aningen tidigare.
Rami tog snart en ny djupledslöpning. Isak ”the magic left
foot” Sångberg serverade den vältajmade djupledsbollen som Rami mycket vackert lyckades
ta ner på bringan. Dessvärre blev det ingen
kraft i avslutet på anfallet som var värt ett bättre öde.
Dessförinnan hade hemmalaget dessutom utökad ledningen via
ett distansskott. Så det var rejäl uppförsbacke inför den andra halvleken.
Efter att ha pratat ihop sig på ett vettigt sätt gick
killarna ut och tog tag i matchen i inledningen av den andra halvleken.
Isak ”the magic left foot” Sångberg utmanade flera gånger
motståndarförsvaret och när han lyckades ta sig förbi till vänster i
straffområdet och kapades, pekade domaren på straffpunkten.
Men det här var en sådan dag när inte ens den normalt så säkre
Arvid Elmgren ”Captain Fantastic” Kopp hittade rätt från elva meter.
Istället kunde hemmalaget gå ifrån ytterligare och det var
ett mönster som fortsatte.
Ferdinand ”Ferdi” Göransson hade ytterligare ett öppet
skottläge. Men det gick strax utanför och istället kunde hemmalaget göra
ytterligare ett par omställningsmål.
Sammanfattning
Kronäng inledde matchen försvarsmässigt med att varken
pressa eller falla, vilket gjorde det väl enkelt för ett spelskickligt Skene
att hitta igenom och skaffa sig en bekväm ledning.
Resten av matchen skulle för Kronängs del kunna liknas vid
en vippbräda.
En vippbräda som hela tiden var på väg att tippa över till
vår fördel.
Det hade bara krävts en gnutta mer kraft för att den också
skulle orka göra det.
Fast medan stod där obeslutsam och tvekade föll det istället
ner en sten i den andra änden så att brädan slog tillbaka åt andra hållet.
Precis som om den retades med oss.
Och så var det bara att börja om igen.
Kronäng spelade överlag en helt okej fotbollsmatch och hade lägena
för att jämna ut det hela, förändra energinivån lagen emellan och psykologin i
matchen.
Det är tungt mentalt att behöva börja om på nytt efter att
flera gånger ha varit så nära.
Ett steg framåt, två steg bakåt.
Om killarna bara fortsätter med samma inställning framåt –
för den var det inget större fel på den här gången – kommer allt till slut att
svänga över till vår fördel.
Om vippbrädan fortsätter att le mot oss är det inte mycket
annat att göra än att le tillbaka med vetskapen om att det snart kommer vara vi
som står där, släpper stenen och ser den som sitter på andra sidan få sig en
flygtur.
//Henrik Johansson