Fotboll och dans
Jag har personligen aldrig gillat att dansa – även om
omgivningen brukar tycka att det ser ganska roligt ut när jag, smidig som en
Stena Line-färja, med bristfällig motorik försöker hålla ordning på armar och
ben. De få gånger jag har försökt mig på det, har det åtminstone varit
tillsammans med någon – och tur är väl det. För om man har en danspartner gör
det ju inte lika mycket om man råkar dansa i en annan takt än i vilken musiken
spelas. Då finns det ju någon där som hjälper än att hitta rätt igen.
Vad tusan är det här? Var det inte fotboll det skulle handla
om nu? Jag känner mig lurad! Ni kan vara lugna, vi kommer dit också. Men faktum
är att en fotbollsmatch, likt dans, både blir mer sevärd och enklare att spela
om man har någon att uppträda med dvs. om båda lagen tillsammans kan hjälpas åt
att hålla uppe tempot i matchen.
Kronängs utmaning mot Hillared handlade om att driva upp tempot,
inte bli för bekväma och fortsätta spela sitt eget spel – något som kan vara
lättare sagt än gjort i den här typen av matcher.
Utmärkta
förutsättningar för fotboll
Det var en sådan ljuvlig söndagseftermiddag när det nästan
borde vara kriminellt att ägna sig åt något annat än fotboll. Solen sken över
Kronäng Arena och det var sådär lagom varmt i vinden att underställ efter
underställ åkte av och hamnade på det uppvärmda gräset. Förutsättningar som ger
den oemotståndliga känslan av att våren är här på riktigt och att seriespelet
börjar närma sig. Inte undra på att killarna såg inspirerade ut redan under
uppvärmningen och visade upp en sprudlande energi och glädje.
Som nämndes tidigare är det betydligt svårare att dansa ensam
- något som Kronäng fick känna av under den första av tre 25-minutersperioder. Det
blev en inledning där vi dels hade svårt att driva upp tempot i matchen och dels
inte utnyttjade planens bredd, vilket orsakade problem när det gällde att få
igång anfallsspelet. Kort och gott. Vi gjorde det onödigt svårt för oss.
Fick själva ordning
på spelet
Det som var glädjande i pausen var att vi ledare knappt
behövde berätta för spelarna vad de kunde göra bättre – det hade de redan
koll på. Efter snacket gick killarna ut och visade upp ett större tålamod i
spelet och började, tack vare bättre bredd och flertalet spelvändningar, hitta
ytor att anfalla på längs kanterna.
Ledningsmålet kom från Adnan ”GarBale” Mohamed genom ett
avslut som var menat som ett hårt inåtskruvat inlägg, men som letade sig hela
vägen in i mål. Målet var inte bara estetiskt tilltalande utan gav också laget
ett välbehövligt lugn i anfallsspelet. När Kronäng successivt började få igång
spelet i djupled kom också målchanserna som gjorde att laget kunde gå ifrån
målmässigt och till slut vinna komfortabelt.
”GarBale” stod för ytterligare ett mål via ett distinkt
avslut mot första stolpen och Riad fyllde på med ytterligare två stycken genom
att hålla sig på rätt plats vid rätt tillfälle. Som när trollgubben Isak ”the
magic left foot” Sångberg stod för ett vackert ensamföretag som förarbete.
Det viktigaste målet
En seger är alltid en seger och förutom ett välfungerande,
klanderfritt försvarsspel fanns det absolut goda tendenser i anfallsspelet med
fina kombinationer som var riktigt trevliga att titta på. Känslan efter
slutsignalen var ändå att det finns mer att hämta ut från det här laget (eller
rättare sagt, vi vet att det är så). Med ett något mer metodiskt anfallsspel
hade vi kunnat skapa ytterligare målchanser och hittat nätet fler gånger.
Men för att knyta ihop säcken blir det faktiskt ofta knepigt
att fortsätta spela i samma tempo trots att man får den där extra sekunden på
sig med bollen som man inte får annars mot mer jämbördigt motstånd. Vi ser det
även bland storlagen ute i Europa som emellanåt får problem mot bottenlagen -
just på grund av att man lätt faller in i motståndarnas tempo. Då blir
skillnaden inte lika stor.
På det stora hela var det ändå en godkänd insats från
Kronäng som fortsatte spela fotboll matchen igenom och inte började ägna sig
alltför mycket åt soloprestationer. Stort tack för ännu en underbar fotbollsdag
tillsammans killar! Det märks att ni njuter av varje sekund ute på den stora
planen och har roligt ihop både på och utanför den, vilket i slutändan är det
allra viktigaste målet.
I nästa träningsmatch (när vi dessutom kör träning på
förmiddagen) kommer vi förhoppningsvis att få bekänna färg på ett annat sätt när
Smålandsstenar kommer på besök till Kronäng som danspartner.
Matchens…
…Ärlighet vara längst
Adnan ”GarBale” Mohamed såg mest förvånad ut av alla när
inlägget letade sig in mål. I det läget gäller det att behålla kylan och låtsas
som att det är något man har tränat på hela veckan. Nej, tror nog Adnan gjorde
rätt som erkände - även om jag aldrig
hade gjort det.
…Välkommen till
Kronäng!
Hugo Andersson som stod för en superhabil insats i sin debut
för Kronäng. Grymt kul att se Hugo!
…Jaså det säger du?
”Jag vill inte spela anfallare”. Ett citat från Riad inför
matchen mot Elfsborg. Tre matcher och lika många mål senare känns det nog ändå helt
okej att spela där framme. Eller hur Riad?
OBS! Har uppdaterat
bildgalleriet på hemsidan där ni kommer kunna se bilder från allt skoj vi
hittar på tillsammans under säsongen. Vi tar gärna emot bilder som ni föräldrar
tar under matcherna om ni har lust att dela med er. Sms:a eller skicka dem via
mail så ser vi till att de publiceras på hemsidan.
//Henrik Johansson