Om man ska avsluta en höstsäsong kan man ju inte göra det en stilla lördagsförmiddag när solen skiner.
Nej, nej, nej.
Stopp och belägg!
En höstsäsong ska avslutas i mörker, regn och blåst.
Helst ska det vara riktigt kallt också, så det svider ända in på skinnet.
Man ska behöva stå där och huttra och se lika plågad ut av kylan som väl bara Melker A och Neo kan göra på en parkeringsplats i Fristad en onsdagskväll i slutet av september med dryga 45 minuter till avspark.
Vi valde att kalla det ett slutprov för säsongen inför matchen med tanke på att vi visste att Fristad skulle erbjuda tufft motstånd – framförallt vad gäller den fysiska aspekten.
Huruvida killarna skulle klara provet eller inte hade ingenting med resultat eller antal mål att göra.
Det handlade snarare om att uppträda med rätt attityd och kämpaglöd, oavsett läge i matchen, och att våga visa upp den mångsidiga fotboll de har spelat under hela året.
Tio minuter.
Längre än så behövde killarna inte spela.
Det räckte så.
Vi hade kunnat blåsa av det hela och åkt hem till Borås.
Provet var avklarat!
Tack och bock!
Vi hade nämligen fått se en tiominutersperiod där Kronäng hade gått ut och MED SITT EGET SPEL greppat tag om matchen på ett så tydligt sätt att motståndarna knappt fick vidröra bollen.
Det var nästan så att man fick gnugga sig lite i ögonen över den noggrannhet, koncentration och beslutsamhet som präglade passningsspelet.
En fotboll som var passningsorienterad, kreativ och som dessutom ledde fram till ett gäng öppna målchanser.
Det var nästan tur att det inte blev mål på dem (men nära var det!).
Kanske hade det varit för mycket att ta in på en av samma gång med tanke på hur bländad man var av fotbollen som spelades.
Att spela fotboll på det här sättet är även riskfyllt – vilket ett fysiskt starkt och samtidigt skickligt Fristad såg till att utnyttja vid ett flertal tillfällen och kunde därigenom dra ifrån i matchen.
Men det spelar ingen roll.
Ingenting kan överskugga den fotboll Kronäng bjöd på under de inledande tio minuterna – samt under en del andra spelmässigt mycket bra (!) perioder under den här avslutningsmatchen. Vilken fotboll killar!
Det sammanfattade så väl vilken imponerande utveckling det här gänget har stått för under säsongen och när killarna sjöng i omklädningsrummet efteråt var det inte över tre poäng, utan över den glädje och gemenskap som har präglat allt vi har gjort tillsammans under året.
Kan det bli vackrare än så?
//Henrik Johansson
