C-Z Sport
SportAdmin använder Cookies för att förbättra din användarupplevelse. Genom att klicka på Jag Godkänner tillåter du detta. Här kan du läsa mer om cookies och hur SportAdmin använder dem.
Välkommen till Kronängs IF:s P09/10-lag


Kronängs IF P09/10 är ett glatt gäng på omkring 20 stycken grabbar med ett minst sagt brinnande intresse för fotbollen. 


Både längre och fler träningar är något som ständigt efterfrågas av våra unga lirare som sprudlar av positiv energi och nyfikenhet. 


Önskemål som vi mer än gärna uppfyller med tanke på att dessa charmiga fotbollskillar, med sina härliga personligheter, gång på gång visar att seriositet och lek definitivt kan höra ihop. 


Målsättningen vi jobbar efter är att skapa så mycket fotbollsglädje som möjligt genom att alltid göra vårt bästa - uppträda korrekt - och inte glömma bort att ha roligt tillsammans. 


Utöver seriespelet siktar vi på att åka på en sommarturnering per år och lägger även fokus på att hitta på lagbyggande aktiviteter utanför fotbollsplanen. 


Vi som har förmånen att få hänga med och lära känna dessa fotbollsentusiaster är Daniel Nylén, Henrik Johansson och Tomas Ström.


Om ni vill följa med på vår resa eller har några frågor är ni välkomna att slå en signal. 


073 944 33 75 (Daniel Nylén)

076 273 01 83 (Henrik Johansson)

KRÖNIKA: Matchtröjans betydelse
2021-04-11 11:21

 

En tröja som är svart eller vit med ett Kronängsemblem på bröstet och ett nummer på ryggen.  

 

Högst sannolikt hade den aldrig vunnit första pris på en modevisning. 

 

Men det behövs ju inte heller.  

 

För det vackraste med den har inte med själva utseendet att göra - utan snarare betydelsen den har och vilka känslor den skapar för fotbollsspelare – unga som gamla.  

 

Träning = match = falskt ?

 

Hur många gånger har man inte hört fotbollstränare uttrycka något i stil med: ”Gör vi så här på träning, kommer det att bli likadant på match”.  

 

Det är både sant och falskt på samma gång.  

 

Sant på så vis att vi kommer ha oerhört svårt att genomföra vissa moment på match om vi inte först behärskar dem på träning.  

 

Men samtidigt falskt på så vis att träning och match är två skilda saker.  

 

Att likställa träning och match är som att hävda att det går precis lika bra att ta sig fram med en flakmoped som med en Rolls Royce (om man tillåter sig att överdriva en smula).  

 

I grunden är träningen viktigast - eftersom det är där vi ska lära oss det vi sedan ska utföra på matchen.   

 

Men med det sagt går det inte att lura barnen.  

 

Det finns ingen anledning att försöka lura barnen.  

 

För känslor är omöjliga att kontrollera eller bestämma över.  

 

Matchbubblan

 

Många av er kan säkert relatera till känslorna som 11–12-årig fotbolls-grabb eller tjej.  

 

Känslan av när man (efter vinterträning på grus - som det var på den tiden) kom ut på den första grästräningen med shorts, nypumpade bollar som inte köptes in på 1950-talet och som man faktiskt till och med skulle kunna tänka sig att nicka på (om det nu skulle bli absolut nödvändigt).  

 

Kanske hade man haft turen att växa ur sina gamla fotbollsskor så att man nu dessutom hade fått snöra på sig splitter nya, med vilka man kände att man kunde lyckas med vad som helst och att vägen mot ett proffsliv i England, Italien eller Spanien låg öppen. Vart ska jag skriva på? Måste föräldrarna följa med? Får jag ta med mitt TV-spel? 

 

Sen när man inte trodde att livet kunde bli så mycket bättre var det dags för seriepremiären.  

 

Kvällen innan var det svårt att sova.  

 

I bilen på vägen till samlingen satt man tyst och sammanbiten och svarade kort på frågorna man fick.  

 

Väl framme mötte man upp sina polare och det skakade lite i fingrarna medan man tog på sig benskydden, strumporna och fotbollsskorna – inte så mycket av nervositet, utan snarare av en pulshöjande iver.  

 

Sen kom tränaren och släppte ner den stora väskan mitt på golvet i omklädningsrummet, där det alltid luktade liniment.  

 

En duns som lät som ljuv musik i öronen, liksom när dragkedjan drogs upp.  

 

För där låg den och väntade på en.  

 

Matchtröjan.  

 

Helst med samma nummer som idolen Michael Owen – men om den var upptagen fick man väl nöja sig med Dennis Bergkamp (det var ju inte heller fy skam).  

 

Det som hände när domaren väl hade blåst i gång matchen är svårt att förklara.  

 

För från den stunden existerade ingenting annat än den lilla bubbla vi just då befann oss i.  

 

Nedstämdheten när motståndarna lyckades göra mål, kunde när som helst övergå till total eufori när vi själva lyckades få bollen i nät och fick fira tillsammans.  

 

Efteråt tackade vi motståndarna (som vi ibland först behövde fråga vad de hette) för en god match med tre gyllene bokstäver och stampade samtidigt i marken (oftast i otakt).  

 

När man lämnade planen fanns det bara plats för ett par tankar i huvudet: När får vi göra det här igen? När är nästa match?

 

Man fyller bara 11 eller 12 år en gång

 

Ja, om ni har någon idé på hur man lyckas återskapa allt detta på ett vanligt träningspass – se till att söka patent på den omgående.  

 

Under lördagens träning gjorde vi i alla fall så gott vi kunde genom att låta killarna spela internmatch med riktiga matchkläder på sig - och direkt hände något.  

 

Det där som är så svårt att begripa eller sätta fingret på, men som är så oemotståndligt vackert att bevittna.  

 

Det tändes ett starkare ljus i deras ögon jämfört med på en vanlig träning. 

 

Hela vintern har de tränat fotboll i alla väder.  

 

De har sålt kakor till halva Borås - inklusive stora delar av lärarkåren.  

 

De har gjort allt för att få hålla på med det som de älskar absolut mest.  

 

Det vi kan hoppas nu är att makthavarna tar sitt förnuft till fånga, inser vikten av ungdomsidrotten och kommer ihåg att man bara fyller 11 eller 12 år en gång i livet.  

Och kanske framför allt att de inte underskattar matchtröjans betydelse.  

 

//Henrik Johansson 

Både varmt och kallt i ”tisha-vädret” på Kronäng!
2021-02-28 16:22

Fler bilder (+3) >>


Som vår oefterhärmlige kompis Leo ”Citatmaskinen” Gustafsson så väl uttryckte det, var det ”tisha-väder” på Kronäng den här helgen.  


För er som kan er matematik innebar det: 


Spelsugna fotbollsgrabbar + soligt väder + helg = tvåtimmarspass under både lördagen och söndagen med fokus på 7-manna-spel.  


Att det för tillfället inte är tillåtet att spela träningsmatcher är ingenting vi kan påverka.  


Det vi kan påverka är att låta det här fotbollsgänget – som under hela hösten/vintern har gjort det så bra i spelet på mindre ytor – åtminstone spela fotboll så matchlikt som möjligt när tillfälle ges.  


Det märktes tydligt att killarna uppskattade upplägget och det var även inspirerande för oss ledare att se dem lösa mer matchlika situationer på ett moget sätt.  


Med stolthet konstateras att vi (förhoppningsvis) har lyckats ta oss igenom den tuffaste vädermässiga perioden under året och tränat fotboll utomhus - utan uppehåll - under hela vintern. Starkt!


Som ni kunde se i den senaste filmen som publicerades på lagets Youtube-kanal (Kronängs IF P09-10), har killarna bara kört på - trots emellanåt genomusla förutsättningar.


https://www.youtube.com/watch?v=gSqlFhJA_yw&t=10s 


Har man tränat fotboll i kyla under lång tid, har man även gjort sig förtjänt av något kallt när det väl blir varmt, som man brukar säga. 


Eller som Sixten ”Arsenal” Rosén Aronsson uttryckte det, var belöningen även någon form av tröst, med tanke på att de frustrerande nog tvingas vänta ännu längre på matcherna. 


Men det kommer att bli matcher.  


Det kommer att bli mängder med matcher.  


Bara inte just nu. 


Att se ungdomar göra det bästa av situationen på det här sättet är inspirerande och en fullmatad fotbollshelg på Kronäng i ”tisha-väder” gör det ännu enklare att följa deras goda exempel. 


Tack ska ni ha grabbar, vi ledare är mycket nöjda med er allihop (och vi längtar också efter att få se er spela matcher)!  


                                                      *** 


Under helgen lyckades killarna tillsammans komma fram till att Karim Benzema var fotbollsspelaren vi sökte efter i poängsspelet och samlade därigenom ihop ytterligare fem poäng.  


Aktuell ställning i poängspelet: 40 av 50 poäng. 

 

                                                      ***  


I dagarna har även Linda och Joachim Modigh haft vänligheten att sätta bollen i rullning vad gäller kakförsäljningen (tack!) som är till för att samla in kapital till sommarturneringen Ö-bollen. Mer information kommer kring detta längre fram.   


                                                       *** 


Under de senaste veckorna har vi glädjande nog fått två nya fotbollskompisar i form av Kawa Maho och Hussein Almughanni, som redan verkar passa in som handen i handsken i det här gänget.  


Varmt välkomna till Kronäng Kawa och Hussein! 

 

//Henrik Johansson 

Var det april eller ett aprilskämt?
2021-02-14 09:44


När man sätter sig i bilen en lördagsmorgon i mitten av februari, och noterar att utomhustemperaturen är minus sexton grader, hinner man ställa sig frågan: 


Var det en så bra idé med fotbollsträning idag egentligen? 


Men så kommer man ner till ett, av solen i kombination snön, upplyst Kronäng Arena. 


Där dyker tolv entusiastiska fotbollsgrabbar upp med en skön känsla av att för första gången på länge kunna träna fotboll utan att behöva frysa om tårna.  


Dagen till ära fick vi hjälp med träningen av Melker, Melker, och Leos pappor (stort tack Torbjörn, Torbjörn och Andreas!) 


Ja, Melker och Melkers pappor heter såklart Torbjörn båda två.  


Det blir väl lättast så – det förstår man ju.  


Är det någon som kan räkna ut sannolikheten för detta praktiska sammanträffande? 


Nåja, medan ni försöker hitta rätt matematisk formel för det, kan vi konstatera att lördagens träning i mitten av februari framstod som precis allt annat än en träning i mitten av februari. 


Detta eftersom killarna snarare jämrade sig över att det var för varmt än för kallt.  


Det kändes rättvist.  


Rättvist på så vis att killarna såhär långt i början av 2021 har sprungit runt i regn, slask, snö, minusgrader, blåst och allt annat som har försökt stå i vägen för deras fotboll.  


Ingenting har kunnat stoppa dem.  


De har hjälpt till att skotta snö.  


De har spelat fotboll på snön.  


De har sprungit elljusspåret.  


De har varit jättedåliga på att springa på två led.  


De har blivit något bättre på att springa på två led – åtminstone ett tag.  


De har sprungit upp för backar. 


De har kört ”följa John”. 


De har gissat på fotbollsspelare i en tävling där Victor Nilsson Lindelöf (svensk landslagsback tillhörande en av världens största och mäktigaste fotbollsklubbar) tydligen inte räknas som en ”känd fotbollsspelare” i deras värld. Hmm? 


De har sjungit den så medryckande Yaya/Kolo-Touré-sången tillsammans.   


De har visat att de kan sina genvägar i skogen.  


De har fortsatt springa även om det har varit kämpigt.  


De har (trots emellanåt genomusla förutsättningar) fortsatt spelat en kreativ, sevärd och (för sina unga åldrar) mogen fotboll när de väl har kunnat vara på planen.  


De har gjort allt detta för att de älskar att spela fotboll.  


De har gjort det för att de har sett fram emot den där varma försommardagen i mitten av april när solen skiner, allt känns underbart och man bara behöver fokusera på nästa passning, nästa skott, nästa brytning, nästa räddning – och inte på sina kalla tår eller fingrar.  


Var det april redan nu den här lördagen – eller var det bara ett välkommet aprilskämt som fick oss att njuta och längta ännu mer? 


                                                     *** 


Vi ledare har uppskattat vinterträningarna enormt mycket och det har märkts att killarna (trots att det har varit en del kalla tår ibland) har gjort detsamma.  


Ett faktum som filmen i länktipset ovan – som nu även finns publicerad på lagets Youtube-kanal - stryker under.  


//Henrik Johansson 

 
Sponsorer