Så var vi äntligen igång och träna igen. Som vi har längtat, eller som en av barnen sa när de kom uppe i backen och man ser vår fina anläggning. "åh, vad jag har saknat detta" Vi fick en sån där härlig kväll, när regnet inte ville släppa utan vädergudarna lät istället lite ljummen kvällsluft fylla Arenan.
På läktaren hade flera föräldrar satt sig, och hejade på barnen. Inte bara sitt eget utan verkligen alla. Som ledare för barn i 7-8 års åldern är detta verkligen beundransvärt. Vi vuxna på planen säger alltid att vi inte räknar målen, vi är ju ett och samma lag som tränar. Då är ju inte målen det viktiga. Att då få njuta av hejarop från publiken, oavsett vilken färg på västen ens barn har är magiskt.
Magiskt ja! Det kom fram en kille under träningen och var snudd på lyrisk när han såg upp på mig och sa. "Henke, det här är så roligt... vet du varför Kronäng är så bra" Det enkla svaret och i detta fallet det enda svaret blev, "Det är ju ni barn som gör Kronäng så bra och roligt". Killen nickade och sprang vidare in i spelet.
Det är ett privilegium att få träna dessa pojkar och flickor. Det hade inte varit möjligt om det inte hade varit för alla föräldrar som ställer upp. Det är en klick som alltid finns till hands på planen under träningen, jag vet att fler vill. Bara kom ner på plan så finns det att göra. Men även ni föräldrar som kanske känner att "äsch, jag kan ju inget om fotboll" ni är också betydelsefulla!! Att heja fram en passning, en räddning eller ett snyggt skott betyder mer än tusen ord ibland och våra barn är experter på att snappa upp det. Det, tillsammans med kontakten mellan spelare, ledare, tränare och er föräldrar bygger den styrka som Kronängs 11-or börja stå sig på. Ett stort tack till er!!
Till sist vill jag bjuda på en bild som jag tycker visar på ren och skär glädje... ja den talar sitt tydliga språk ;) Underst ligger tränaren Niklas!
