Varför snackade vi bara om basket?
När vi hade samlats på Kronäng för avfärd mot Svenljunga och
finalspelet i Blåkläder Cup pratade vi om inomhusträningen dagen före.
För ovanlighetens skulle pratade vi överhuvudtaget inte om
futsal-taktik.
Faktum är att vi pratade om basket.
Om den lekfulla glädje och kreativitet, med vilken killarna
hade attackerat basketkorgen på diverse olika sätt mellan futsalmatcherna som
spelades.
Thure var överlycklig över att basketkorgarna var placerade
så pass lågt att han kunde dunka.
NBA-trion Felix, Gustav & Sami skulle minsann lyckas med
två pass mot tavlan innan den tredje skulle avsluta kombinationen med en dunk.
En bänk ställdes fram så att man kunde hoppa fram mot
korgen.
Nästa match skulle precis börja – men Felix kunde inte låta
bli att springa bort och ge det ett sista försök.
Övriga inklusive undertecknad stod där och log och undrade
vad tusan de höll på med.
Svaret är enkelt.
Vi såg ett gäng unga tonårsgrabbar som försökte uppnå något
tillsammans.
Inte för att de var tvungna.
Utan för att de hade jätteroligt.
Men tänker ni - när de misslyckades tyckte det väl ändå inte
att det var lika roligt längre?
Tvärtom – då var det bara att försöka igen.
Inga sura miner – fortfarande samma sprallighet.
Att vi pratade om detta istället för futsal-taktik var ju
för att det var med just den här typen av känslor som det här gänget hade tagit
sig till finalspelet.
De hade varit i Svenljunga helgen innan och spelat futsal
för att de tyckte de var roligt, vilket fick dem att vara både modigare och mer
kreativa än någonsin tidigare.
Det var den känslan vi ville hitta tillbaka till.
Ett Kronäng i chocktillstånd
Så inleddes då finalspelet med två raka möten mot Dalsjöfors.
Först en mållös premiärmatch där Kronäng hade kontroll
defensivt, men inte lyckades utnyttja de målchanser som skapades framåt.
Därefter ett tidigt insläppt mål i den andra matchen, efter
vilket Kronäng tappade precis alla de koncept som hade möjliggjort framgången.
Nu var det precis allt annat än glädje och sprallighet som
rådde i omklädningsrummet efter matchen.
Rejält besvikna och deppiga grabbar som hade uppträtt
chockat efter att ha släppt in mål för första matchen i årets turnering.
Lyckades göra en ”Björn Borg”
Då pratade vi återigen med killarna om Björn Borg som vi har
haft anledning att återkomma till ett flertal gånger de senaste månaderna.
Nej, inte klädmärket - utan tennisspelararen som är ansedd
som en av Sveriges största idrottare genom alla tider.
Om ni inte har sett filmen om Björn Borg, och bara tänker se
en film under år 2020, rekommenderas denna varmt.
Den skildrar hur den 15-åriga
Björn Borg mycket väl kunde ha fått hela karriären spolierad på grund av att han
inte lyckades kontrollera sina känslor ute på tennisplanen.
I en scen får tränaren Lennart
Bergelin (gestaltad av Stellan Skarsgård) nog och gör klart för den
frustrerande Björn att han från och med nu inte vill se honom visa några som
helst aggressiva känslor utåt där ute på tennisplanen.
Istället ska han samla all ilska
och frustration han känner, över ett felaktigt domslut eller en utslagen boll, inom sig och använda den som kraft i nästa slag.
Då våra underbara
Kronängkillar som vill så mycket har en tendens att låta misstag eller
baklängesmål påverka deras prestationer ute på fotbollsplanen i alltför stor
utsträckning, känns det relevant att prata med dem om att hantera det som Björn
Borg.
För nu var Kronäng verkligen
i brygga.
Förra helgen var det som att
allt bara flöt på av sig själv.
Nu ställdes killarna på ett
helt annat prov – och det går inte att säga annat än att de klarade det med
bravur.
De lyckades verkligen göra en
”Björn Borg” - om vi nu väljer att kalla det så.
Alla de starka och negativa
känslor som killarna hade inom sig, använde de nu som extra bränsle till att studsa
tillbaka och avsluta med två imponerande segermatcher mot Brämhult och
Fristad/Sparsör/Borgstena.
Alexander ”Boom” Mohammadian”
pricksköt in ledningsmålet mot Brämhult – ett mål som förändrade allt.
David ”Puyol” Stolt
fick en smäll i huvudet, men lät inte det hindra honom från att fortsätta vara ett superhabilt ankare defensivt och därutöver starta anfallen.
Felix ”Henke Larsson” Hultman
offrade sitt ena ben när han petade undan bollen precis innan skottögonblicket
för en motståndare, men fortsatte trots krampkänningar och hittade självfallet nätet.
Marwin ”Piggelin” Skoglund
fläkte sig fram i glidtacklingar för att blockera avslut och tog en taktisk varning för att förhindra ett farligt omställningsläge.
Sebbe ”Master of
observations” Munoz Cortes spelade bowling med motståndarna som käglor utan
att dra på sig mer än en frispark.
Thure ”den lurige” Sigge
och Gustav ”Överlappskungen” Isaksson var finurliga med bollen och bjöd
återigen på cynism och spelade bort någon halvminut här och där när det
behövdes.
Och Sami ”England” Jalali
var Sami med allt vad det innebär och ansiktet utåt för det våghalsiga anfallsspelet
med joker, men samtidigt pådrivande med mycket snack från sin målvaktsposition.
Silvermedaljer att vara
stolta över
För oss ledare är det svårt
att känna något annat än stolthet och tacksamhet över att vi fick följa med och
titta på när dessa Kronängsgrabbar fokuserade mindre på resultat än i normala
fall – och därmed lustigt nog uppnådde bättre resultat än i normala fall.
Silvermedaljerna de fick med
sig runt halsen hem från Blåkläder Cup är något som killarna ska känna stor
stolthet över.
Inte bara för andraplatsen i
sig - utan ännu mer för sättet de tog sig dit på.
Att endast släppa in mål i EN
(!) av åtta matcher med en utespelare i mål ska ju såklart inte vara möjligt.
Det är sjuka papper bara det.
Killarna höll alltså nollan i
SJU av ÅTTA matcher.
Men det finns några ingredienser
som får de här två helgerna i Svenljunga att sticka ut från alla tidigare
inomhuscuper vi har spelat de senaste åren.
Ingredienser som killarna kommer ha
stor nytta av under den stundande utomhussäsongen och hjälpa dem framåt i deras fortsatta utveckling.
Modet.
Lekfullheten.
Kreativiteten.
Nej, killarna var inte i
Svenljunga för att (i första hand) spela futsal och knipa silvret i Blåkläder
Cup.
De var där för att spela
basket - som Björn Borg.
***
Tack killar, tränarkollegor
och medresta supportrar för två cuphelger att minnas och en alldeles
förträffligt vacker avslutning på inomhussäsongen!
//Henrik Johansson