Det viktiga är inte
att vinna – yeah, right?
Vad händer om man tar 26 fotbollsgrabbar som alltid skapar
kaos på fotbollsplanen och förflyttar dem en bra bit ifrån den?
Svaret är lika enkelt som självklart.
Då plockar de bara med sig kaoset till en annan kontext,
vilket är intressant eftersom det leder till att man upptäcker många nya sidor
hos dem.
Säsongsfirandet bestod i vanlig ordning av en lagtävling.
Det fanns ingen boll att springa efter.
Det fanns inga kryss att sikta mot.
Det fanns inga offsideavblåsningar att gnälla på.
Men det spelade ingen roll.
Så fort de här killarna ens känner doften av ett
tävlingsmoment skärper de sina sinnen och gör precis allt vad de kan för att
maximera sina chanser att ta hem det där priset – även om känslan är att det
handlar minst lika mycket om prestige.
Innan det var dags att bege sig till den första deltävlingen
påminde vi varandra om att:
”Det viktiga är inte att vinna – utan att komma först – och att
fullkomligt krossa de andra lagen”.
Det var med viss ironi undertecknad uttryckte dessa ord – men
riktigt så verkade ingen annan i rummet resonera.
Fullproppade med
adrenalin
När killarna fick reda på att den första deltävlingen
återigen var Lazergame, utbröt jubel och väl på plats kändes de på ett sätt mer
inspirerade och laddade än när vi ska gå ut till en avspark.
Funderar på om det är bra eller dåligt och kommer inte fram
till något riktigt bra svar.
Jo, men det finns väl ändå någonting positivt att hämta ur
det?
Oavsett vilket var det inte utan att man drog på smilbanden
när man fick se hur lagen, som precis har spelat en omgång, mer eller mindre
studsade ut i ljuset fullproppade med adrenalin och var totalt genomsvettiga.
”Han sköt ju mest av alla på mig trots att han var med i
mitt eget lag”
”Vi var fyra stycken mot Carl och han lyckades ändå pricka
oss alla”
Mängder med roligt snack och många glada skratt bland de
sprudlande killarna under tiden de väntade på att få ge sig in i mörkret igen.
Högst poäng av alla hade Markus, som var så pass överlägsen
att en skogstokig Robban började skylla på västen.
Även Carl var en motståndare som många fruktade att möta och
när det gällde att skjuta hårdast på en fotboll var det Read ”Big Bob” Alhrsi
som var vassast den här gången.
”Allt om allt”
När killarna sedan hade duschat av sig och alla var mätta
och belåtna var det dags för den andra deltävlingen ”Allt om allt”.
Tävlingen innehöll ett brett spektrum med allt från
fotbollsrelaterade frågor till att kunna namnge Sveriges kung, skådespelare i
Solsidan och vilket TV-program som handlar om Benjamin Ingrossos familj.
Livbojen, som killarna fick använda till ett svar, hette Leo
då han av undertecknad ansågs överkvalificerad för frågorna, vilket utsatte honom
för en press som han både tycktes lida och njuta av på samma gång – något som
satte lite extra krydda på det hela.
Här var det, förutom den i rummet ständigt närvarande tävlingsinstinkten,
kul att se hur killarna samarbetade och bidrog med olika typer av kunskaper
till sina lags svar och precis som på fotbollsplanen hettade det såklart till
emellanåt.
”Det ständigt
pågående kaoset”
Efter prisutdelningen var det dags för ”Säsongskrönikan 2018
– det ständigt pågående kaoset” (se länktipset) där undertecknad ville försöka
förmedla sin bild av det oerhört innehållsrika fotbollsåret som har gått.
Det märktes att killarna mindes tillbaka med både glädje och
ångest – då det som vanligt har varit som att sitta i en berg- och dal-bana som
hackar och där man ska försöka åtgärda de problem som upptäcks under pågående
färd.
Ja, det är en rätt så bra beskrivning av hur det känns det
att följa det här gänget och förhoppningen är att de hängde med på budskapet om
vilka starka känslor de vrider fram ur fotbollen tack vare sin kärlek till
sporten.
(OBS! Säsongskrönikan finns i länktipset - så passa på att se den om ni är nyfikna då
den kan komma att tas bort på grund av rättighetsskäl).
God morgon, är du
riktigt vaken än?
Att Laxacupen i Halmstad var årets stora höjdpunkt rådde det
inga som helst tvivel om.
Det märktes inte minst när laget fick ta emot Robbans fina present
i form av den högtalare som de har velat ha under så lång tid.
När Robban spelade Kicki Danielssons ”God morgon” rusade killarna
genast in i den lilla tävlingsexpeditionen där de spontant började sjunga, dansa
och hoppa till låten som alltså - TROTS ATT DEN VÄCKTE DEM TIDIGT VARJE MORGON
I HALMSTAD – påminner dem om fyra dagar med en gemenskap och värme som alla
någon gång borde få chansen att uppleva.
Hyllningarna
Slutligen återstod det bara att tacka varandra för fotbollsåret
och när man såg den respekt och äkta hängivenhet killarna visade upp när de
skulle hylla varandra, blev det bara ännu klarare att man vill ha mer av detta uppfriskande
kaos.
Tack ska ni ha killar, för ett mycket trevligt
säsongsfirande som ni på så många sätt har gjort er förtjänta av!
Tack även till er föräldrar som såg till att logistiken
fungerade!
//Henrik Johansson