Ni förstår att samlingen var tidig om jag säger att vi var
på plats på Kronäng Arena så pass tidigt att vi inte ens kom in genom dörren. Klockan
06.00 var tydligen smärtgränsen för när Kronäng Arena kunde tillåta oss att
hämta matchställen en iskall söndagsmorgon, en vecka in på det nya
fotbollsåret.
Det var lite samma känsla som när man ska åka utomlands med morgonflyget
och mer eller mindre är ensam ute på vägarna. En känsla som stärktes när vi var
först på plats i den tomma Kinnarpshallen. Ett par minuter hann vi fundera på
om vi hade hamnat rätt. Men snart började de andra lagen dyka upp och det var
dags för en ny spännande fotbollsdag tillsammans.
Killarna har med vettiga argument framfört önskemål om att pressa
högre i försvarsspelet, varför fokuset under de senaste inomhusträningarna har
varit just detta. Målsättningen med deltagandet i FFK-cupen var därför att variera
det lägre försvarsspelet med att våga kliva upp högre på motståndarna. En
målsättning som definitivt infriades - även om det inte skulle bli Kronängs dag
i Kinnarp.
Tomtens IF - Kronängs
IF Svart (1-0)
Kronäng hade bra koll på den första matchen och skapade ett
flertal öppna lägen för att ta hem alla tre poängen. Men när chanserna inte utnyttjades,
fick istället Tomten en försenad julklapp i form av ett mål, med ”mycket flytväst”
(som Glenn Strömberg numera brukar uttrycka det), som på något märkligt sätt
blev matchens enda.
Kronängs IF Vit – IFK
Falköping FF Blå (0-0)
Kronäng stod här för en klockren, mycket disciplinerad
defensiv insats mot Falköping som knappt tilläts komma till några skottlägen
alls. Omställningslägena var tillräckligt många för att Kronäng skulle kunna
såra sina motståndare, men även den här gången var det effektiviteten framför
mål som saknades.
Kronängs IF Svart –
Nossebro (2-3)
Kronäng satte tidigt in den höga pressen och fick bra
utdelning i form av två snabba mål där Isak ”the magic left foot” Sångberg lät
den just den magiska vänsterfoten tala och där Oskar ”Ankara” Omar på nytt var
på rätt plats vid rätt tillfälle. Frågan i det här läget var inte OM, utan
snarare HUR MYCKET Kronäng skulle vinna med.
Men fotboll är fotboll och två billiga frisparkar senare var
ställningen lika. Ett mentalt svårt läge som försvårades ytterligare av ett
nytt baklängesmål. När slutsignalen gick var det svårt att förstå vad som just
hade hänt. En del av idrottens charm, men samtidigt också dess baksida.
Kronängs IF Vit –
Gnosjö IF Lag 1 (0-2)
Mot Gnosjö kom Kronäng snett in med ett tidigt baklängesmål
och hade därefter svårt att hitta in i matchen. Killarna gav det åtminstone ett
försök genom att sätta in den högra pressen, men det skapades inte tillräckligt
mycket framåt för att på allvar hota motståndarna.
Kronängs IF Svart –
Falköpings FK Röd (1-1)
Även om den höga pressen inte gav önskad effekt fullt ut,
var det här ytterligare en match som Kronäng borde ha vunnit med tanke på
antalet målchanser som skapades. Trots underläge slutade killarna aldrig att gå
för det och efter att Rami Alhazouri till slut fått in kvitteringen, hade Isak ”the
magic left foot” Sångberg även ett avslut strax utanför stolpen i slutsekunden.
Grolanda IF/Floby –
Kronängs IF Vit (1-0)
Seger i den avslutande matchen skulle innebära avancemang,
tack var inbördes möte mot just Grolanda/Floby, och den här gången hittade
killarna återigen rätt i försvarsspelet.
Motståndarna fick slita för att skapa något
och Kronäng hade ett par riktigt bra lägen att lyckas ta hem segern. Närmast
var Read Alhsri med ett skott i stolpen – men att bollen tog i just stolpen och
ut var dessvärre talande för hela den här dagen.
Sammanfattning
Det var inte särskilt svårt att känna med killarna när man såg
deras molokna blickar när det var dags att packa väskorna och åka hem till
Borås. Allt kan såklart inte bara sammanfattas med otur – för det fanns en hel
del saker vi kunde och borde ha gjort bättre såväl anfallsmässigt som defensivt.
Men det var ständigt så provocerande nära att bli något helt annat av det hela,
än det till slut blev. Små marginaler – stora skillnader.
På planen hade Kronäng förutom hårt jobb och mycket vilja
visat att de, under perioder, klarade av att variera det lägre försvarsspelet med
en högre press. Ibland kan det ju vara så att man får lämna en turnering på
grund av att motståndarna helt enkelt har varit bättre eller att man har
underpresterat.
Men den här gången var prestationerna tillräckligt bra mot
motståndare som Kronäng en normal dag har goda chanser att besegra – vilket gör
det svårare att acceptera, då killarna var förtjänta av mer, samtidigt som det
var svårt att sätta fingret på hur det hade gått till.
Till råga på allt fick Carl-Otto Isaksson punktering på
bilen och tvingades ringa efter en bärgare. Ett nästan kusligt sammanträffande
då det var så talande för känslan som infann sig efter den sista slutsignalen. Känslan
av oflyt och att luften gick ur en.
Väl tillbaka på vintervita Kronäng Arena övergick känslan till
stolthet över modet killarna hade visat upp samt en tacksamhet över en trevlig,
lagom intensiv, spännande, svängig och minst sagt känslosam cup-dag
tillsammans.
Det är, som nämnt, aldrig ointressant att se det här gänget spela fotboll, så
det är bara att se till att få däcket bytt och köra på - som vi alltid gör!
Tack till alla
föräldrar som såg till att vi kunde ta oss till Kinnarp, trots den tidiga
timmen, och var med och stöttade laget!
Om det inte blir
alltför kallt tränar vi som vanligt imorgon (måndag) utomhus på Kronäng. Återkommer
via mail när det är bestämt.
//Henrik Johansson