C-Z Sport
SportAdmin använder Cookies för att förbättra din användarupplevelse. Genom att klicka på Jag Godkänner tillåter du detta. Här kan du läsa mer om cookies och hur SportAdmin använder dem.
KRÖNIKA: Kronängs IF P03/04 – det ständigt pågående kaoset
2017-07-09 11:23


”-Springa omkring och jaga efter boll, ska det vara något det”?


En vanlig kommentar från alla de stackare som har haft oturen att inte upptäcka charmen med fotbollssporten som engagerar så många människor världen över och har en så oerhört stark enande kraft. Att dessa dårar går miste om något råder det inga tvivel om. Men vad är det egentligen som gör att vi så gärna springer och jagar efter den där bollen och att så många vill kolla på när andra gör det?


Jag tror att mycket handlar om att fotboll är en enkel sport. Allt som behövs är en boll. Sen är det bara att börja lira – oavsett vilka förutsättningar man har. Under Gothia Cup har jag under tio års tid följt Chiparamba Great Eagles från Zambia. Killar i 14-18-årsåldern för vilka fotbollen på allvar kan vara skillnaden mellan liv och död. För många kanske enda möjligheten att ta sig från fattigdom eller misär. Till vardags spelar de fotboll på en uttorkad plan där det kan finnas några enstaka grässtrån ibland. En del spelar med fotbollsskor. Många spelar barfota. En helt annan verklighet som vi har svårt att föreställa oss. Samma kärlek till sporten fotboll. Något som är värt att tänka på när vi parkerar cykeln eller bilen och promenerar mot Kronäng Arena där alla tänkbara möjligheter finns.


När är då fotbollens lyskraft som allra starkast? För mig är svaret lika enkelt som självklart. Fotbollen är som starkast när den skapar känslor. Känslor som förenar och svetsar samman människor från olika kulturer eller med olika bakgrund. De genuint äkta känsloyttringarna hänger många gånger ihop med att fotbollen går från att vara logisk och förutsägbar till ologisk och oförutsägbar. Det vi känner när vi får vara med om något oväntat eller efterlängtat. Det som händer inom oss när ett fotbollslag kommer tillbaka från ett underläge som borde vara omöjligt. Fascinationen vi upplever när bollen tar sin bana och seglar rakt upp i ena krysset. Hur vi försvinner in i ett tillstånd av total eufori och knappt vet vart vi ska ta vägen vid ett sent segermål, efter att matchen innan ha förlorat på tilläggstid. Det är då fotbollen lever på riktigt.


Det är just det de här två aspekterna som gör det så oemotståndligt att följa Kronängs P03/04. Detta ständigt pågående kaos, som drivs av en glädjefylld kärlek till fotbollen. Ett enda stort virrvarr där känslorna – såväl positiva som negativa - alltid flödar genom luften, på gott och på ont. Det är inte alltid det blir succé - men det blir alltid något. Det har varit ett privilegium att följa det här laget under en intensiv och händelserik vårsäsong där vi har fått ägna många timmar åt det vi tycker allra mest om och sakta men säkert har tagit kliv framåt.


Egentligen är det helt vanvettigt hur mycket vi har hunnit med att uppleva tillsammans sedan vi drog igång utomhussäsongen i början av februari. Det var ju det här vi kämpade för när vi tog oss igenom löpträningarna i vintras och de tuffa träningsmatcherna. Träningsmatcher där en andra halvlek borta mot Borås AIK i snöväder på något sätt definierade det här fotbollslaget. Att i ett så tufft läge gå ut och svara för den typen av arbetsinsats är en av de mentalt starkaste prestationer jag har sett ett fotbollslag göra på den här nivån. Det tyder på att det finns en slags inneboende stolthet att alltid, alltid gör sitt absolut bästa samt en drivkraft och vägran om att aldrig, aldrig vika ner sig – något som vi skulle få se prov på fler gånger.   


Försäsongen handlade som vanligt om att springa runt där i kylan och mörkret för att långt där framme se ljuset i tunneln i form av första seriematchen i slutet av april månad. Dagarna före seriepremiären hade det här Kronäng-laget svarat för en osannolik upphämtning, likt ”bragden i Berlin”, i DM-matchen mot Hestrafors/Bollebygd. Att ligga under med 0-4 efter en halvtimmes fotboll slår undan benen på de allra flesta fotbollslagen, men de här killarna hade något annat på gång. Efter ett reduceringsmål bröt kaoset lös på allvar och blåste bort all form av logik. När domaren blåste för full tid stod det 4-4 på resultattavlan. 


Att Kronäng till slut förlorade förlängningen, efter att sista kvitteringschansen tagit i ribban, saknar inte betydelse men är irrelevant i sammanhanget. Att försöka förklara vad som hände den här kvällen är som ”att försöka förklara varför en humla flyger”, som tränarkollega Anders Johnsen så poetiskt uttryckte det efteråt. Det var bara att åka med och vara tacksam för att man ännu en gång hade fått trollbindas av fotbollens galenskap.


Knappt hade man hunnit hämta sig från den dårskapen innan det var dags för seriepremiären mot Elfsborg hemma på Kronäng Arena. Kronäng vände och vann matchen, men vann också så mycket mer. Runt omkring matchen hade föräldrar, spelare, småsyskon och kompisar samlats i en stark gemenskap. En vacker gemenskap som inte är möjlig att köpa för pengar och som har funnits där som en viktig grund vid såväl de framgångar som motgångar som har präglat våren.


Matcherna mot Bergdalen blev som vanligt känsloladdade tillställningar och lyckligtvis hade Kronäng de berömda marginalerna på rätt sida den här gången. Men det bestående minnet för min del var ändå den varma högsommardagen i mina hemtrakter - den tidiga seriefinalen borta mot Alingsås IF på Mjörnvallen. Bara att få se killarna spela fotboll på min gamla hemmaplan, där mitt intresse för sporten växte fram, var speciellt. Att vi dessutom fick uppleva en vändning i den andra halvleken, efter att spelarna tidigt hade varit påtagligt påverkade av värmen, skapade ett minne som aldrig kommer att suddas ut från näthinnan.


All tillfredsställelse och samhörighet vi alla kände den dagen, som avslutades med att vi svalkade oss i Mjörn efter slutsignalen, är en av anledningarna till att jag ägnar så mycket tid åt fotbollen. Vägen dit är lång och innehåller alltid hinder att hoppa över. Hinder som där och då kan upplevas som någonting negativt, då det händer att man snubblar över dem och skrapar upp knät. Men det gör också stunderna när man väl lyckas hoppa över dem än mer värdefulla och minnesvärda.


Det är i de jämna matcherna killarna har visat upp sig från sin bästa sida rent spelmässigt och vi kan berätta om ett fotbollslag som har gått från att ofta köra fast centralt och få omställningar emot sig till att ständigt sätta press på motståndarna med ett fartfyllt och giftigt djupledsspel. Efter en period när anfallsspelet blev alltför rakt har vi även under ett par matcher fått se hur variationen mellan det korta och långa är det som fungerar allra bäst, vilket dessutom är den fotboll som är trevligast att titta på. Vi har även sett framsteg gällande defensiven i takt med att backlinjen har blivit alltmer samspelt och därigenom tryggare. Trots det finns det såklart, precis som för alla lag, fortfarande en hel del att slipa på (bredden i anfallsspelet bland annat) och det är inget annat än ett fortsatt tålmodigt, ödmjukt och hårt arbete som kan ta oss framåt.


Jag har sett varje enskild match som ett nytt kapitel i en deckare man inte vill sluta läsa, men som samtidigt är så bra att man inte vill att den ska ta slut. Jag vill inte veta vem mördaren är och jag bryr mig inte heller. Jag vill bara fortsätta att spekulera och bli överraskad när berättelsen fortsätter att ta sig oväntade vändningar.


Ni ska alla ha ett stort tack - spelare, tränarkollegor, föräldrar och syskon – för ett halvår som överträffar allt jag har haft förmånen att uppleva tack vare fotbollen. Tack killar för att ni genom er vilja och kompromisslösa inställning gentemot fotbollen alltid skapar kaos runt omkring er. Ett uppfriskande kaos som rör upp känslor åt båda håll och tydliggör varför vi så gärna jagar efter den där runda saken eller står vid sidan och tittar på när andra gör det.


Vårsäsongens…


…Fartdåre

Adnan ”GarBale” Mohammad har satt skräck i motståndarförsvaren genom att blåsa fram med såväl fart som kraft, så till den grad att man bara väntar på att ha ska bli stoppad av polisen och få ta emot böter för fortkörning.


…Nära omedelbar succé

Alex Rosén, som var en hårsmån ifrån att bli målskytt redan i sin första match mot Ulricehamn.


…Suárez-avslut

Alexander Mohammadian, som fyllde på i straffområdet och skickade iväg ett oväntat avslut som ställde målvakten och innebar matchens första mål mot Kinna.


…Zlatan-mål

Sättet som Arvid Elmgren Kopp lyfte bollen över försvararen, som höll på att försvinna ut i skogen, för att därefter kyligt placera in bollen i mål förde tankarna tillbaka till ”La Manga-målet” som tog Zlatan till Ajax.


…”Svensson-mål” 1

Casper ”Piqué” Swahns frisparksmål mot Elfsborg hade stora likheter med Anders Svenssons klassiker mot Argentina i fotbolls-VM 2002.


…Assistläggare

David ”Piggelin” Nylén vars långa utsparkar många gånger har utgjort ett giftigt anfallsvapen och lett fram till ett flertal mål. Inte undra på att han tittar snett på oss ledare när vi ber honom variera med korta för att utveckla uppspelen.


…Citat

”Adnan kan inte vara med på lördag, för kan ska festa”. David ”Puyol” Stolt som råkade byta ut en bokstav så att det blev festa istället för att fasta. Viss skillnad på de båda orden och redan en klassiker.


…Räddning

Under en träning tillsammans med damlaget fick Elias Arnesson agera målvakt och räddade då ett friläge. Med händerna eller fötterna tänker ni? Inget av dem. Elias hoppade upp och snärtade till bollen åt sidan med hjälp av akterpartiet. Oväntat, påhittigt, roligt och uppenbarligen funktionellt.


…”-Va? Filmade du inte det”?

Fredrik Grahn, som inte kunde förstå hur sekvensen när Rami Alhazouris gjorde mål liggandes mot Ulricehamn inte hade kommit med på filmen.


…Överlappslöpning

Det kanske inte var helt oväntat att det var Gustav ”Överlappskungen” Isaksson som skulle stå för den. Den vältajmade löpningen borta i Sparsör var ett skolboksexempel som dessutom ledde fram till ett vackert mål från Read.


…Snabba resultat

Hannes Andersson som, samma dag han hade varit på tillslagsträning, stänkte dit tre vackra mål mot Kinna tack vare den nya tekniken.


…Mest tacklingssugna

Hugo ”Pirlo” Andersson, som alltid blir lika besviken när motståndarna faller för enkelt när han tacklar dem så att han får frispark emot sig.


…Arbetsskada

Hugo Svensson, som skötte filmningen mot Elfsborg och fick så pass ont i axeln att han kände ett behov att ta hjälp av sin mamma som enligt uppgift är massör.


…Konstverk

Isak ”the magic left foot” Sångbergs drömträff borta mot Annelund var inget vanligt fotbollsmål. Tillslaget. Kameravinkeln. Sättet målvakten slänger sig på och nästan når den. Bollbanan. Träffen i kryssribban och in. Det var koncentrerad fotbollsmagi och vacker konst.


…Försvarsboss

Kasper Johnsen, som match efter match har varit den självklara ledaren i försvaret och spridit trygghet omkring sig. Inte heller rädd för att gå dit i det fysiska spelet.


…Tillslagstalang

Linus ”Limmet” Söderström som redan vid första träningstillfället verkar ha anammat den nya tillslagstekniken som Robban lär ut.


...Mest efterlängtade mål

Lukas ”Väggen” Gustafsson som hade sprungit långa sträckor och kämpat stenhårt för att mot Kinna till slut hålla sig framme på en retur och sätta dit ett lika efterlängtat som välförtjänt mål.


…Projektil

Marcus Carlssons pressade distansskott borta mot Bergdalen som var på väg mot det bortre krysset, men som tog i ribban och ut, hade mycket väl kunnat konkurrera med Isak om årets mål.


…”Elfsborg-spöke”

Oskar Omar, som följde upp det så förlösande och viktiga målet i premiären mot Elfsborg med att även satte dit ett mål i returen på Borås Arena 2.


…”Svensson-mål” 2

Rami Alhazouris direktvolleymål på hörna i premiären mot Elfsborg påminde om ett annat klassiskt Anders Svensson-mål och var oerhört vackert utfört.


…Lägsta tyngdpunkt

När Read Alhosari väl får upp farten är det ohyggligt svårt att försvararna att dels komma ikapp, men kanske framför allt att tackla omkull honom.


…Jaså det säger du?

”-Jag kan inte spela högerback!”. Simon Ehrman inför matchen mot Elfsborg där han stod för en näst in till prickfri insats.


…Så kan de gå

Simon ”Bagarn” Lindén som fick smaka på tvål när han inte lyssnade på Kasper Johnsens uppmaning om att inte låna vattenflaskan.


…Gäspning

Teo Lagerstedt som vann gäspningsduellen mot Wile ”Ter Stegen” Lindqvist när killarna var bollpojkar på matchen mellan Elfsborg och Jönköping Södra.


…Det är bara otur

Wile ”Ter Stegen” Lindqvist som skötte filmningen borta mot Sandared/Sjömarken och oturligt nog råkade hosta till och därmed ofrivilligt styra kameran och zooma in ett par tjejer som kom gående och skulle spela matchen efter. Alltid lika segt och orättvist när det där händer.

 

OBS! Spontanfotbollen fortsätter imorgon (måndag) och på onsdag för er som fortfarande är hemma och vill lira lite på skoj. Kom ihåg att vi börjar klockan 10.30. Ta gärna med en kompis!


//Henrik Johansson

 

 


Nyhetsarkiv
Nyårskulan 20192019-12-31 17:16
FILM: Eskilscupen 20192019-08-06 14:02
FILM: Blixtcupen 20182018-12-31 16:26
FILM: BUA-cupen 20182018-12-26 17:23
FILM: FUTSAL-DM2018-11-22 20:14
FILM: Ekorrecupen 20182018-11-22 20:04
2018-03-14 11:57
2018-03-12 14:21
FILM: BUA-cupen2017-12-27 20:39
Höstlovsfotbollen 1/112017-10-27 13:22
FILM: Oddebollen 20172017-08-17 19:44
FILM: Topp 10-listan2017-03-05 18:32
FILM: BUA-cupen 20172017-02-14 20:56
Nu kör vi P03/P04!2017-02-08 20:14
FILM: BUA-cupen 20162016-11-28 19:52
 
Sponsorer