Fotbollsfesten kunde
börja
Klockan började närma sig halv åtta när jag vandrade runt på
Kronäng Arena i solskenet under lördagsmorgonen. Målen var på plats, planerna
var uppmärkta, extravästarna hängde på stängslet och matchbollarna låg än så
länge stilla och orörda där i gräset.
Det var lugnet före stormen och allt som behövdes för att
starta upp en fotbollsturnering fanns där på planen – allt förutom spelare, ledare, funktionärer
och publik.
När klockan tickade upp mot åtta stod lagen uppställda för att
invänta den traditionsenliga avsparkssignalen som dånade över hela Kronäng
Arena och förkunnade att fotbollsfesten nu var igång.
Ljudet man inte kan
få nog av
Det dröjde inte mer än ett par minuter - sedan kom ljudet. Det
där ljudet som får hammaren, städet och stigbygeln att dansa tango där inne i
örat. Det där ljudet som man aldrig riktigt kan få nog av för att det är så
ljuvligt. Det där ljudet som väcker så många vackra minnen till liv. Måljublet.
Hastigt vände man sig om och fick se hur ett gäng unga
fotbollsspelare omfamnade varandra i en eufori skapad av äkta glädje och
stolthet över att ha lyckats med något tillsammans som ett lag. Motståndarlagets
dystra, deppiga blickar var som bortblåsta bara minuterna senare när de fick fira
tillsammans och uppleva samma obeskrivliga känsla.
En sen kväll i Milano
Visst var det häftigt att se de svenska glädjetårarna i
Milano efter att Janne Anderssons landslag, mot alla odds, hade lyckats kvalificera
sig till sommarens VM-slutspel i Ryssland? Det fullkomligt bara brast för
spelare som Andreas Granqvist och Sebastian Larsson – det fanns liksom ingen
möjlighet eller anledning att hålla tillbaka känslorna.
En ungdomsturnering i fotboll skulle kunna liknas vid en sen
kväll i Milano när man har stått för en bragd (något alla, utan han som börjar
på Z, håller med om att det är) genom att lyckas slå ut Italien. Det finns inget
filter. Allt bara sker spontant med kärleken till sporten fotboll och
gemenskapen som den drivande energikällan.
Mer än bara fotboll
Det som, förutom den rena fotbollsglädjen, utmärkte Kronäng
Arena Cup var att den handlade om mer än att två lag skulle sparka boll mot
varann. Det viktiga är ju egentligen inte vad man gör, utan att man gör det
tillsammans och har roligt.
Och det är klart - om det finns möjlighet att skjuta prick
med fotboll på en darttavla, kasta basketboll, spela street-fotboll eller hoppa
runt och gömma sig i en hoppborg - blir resultatet på planen inte lika avgörande
för hur deltagarna upplever cupdagen.
De medresta syskonen hade på så vis också
alltid full aktivitet och behövde inte tjata på sina föräldrar om när de, utifrån
deras perspektiv, evighetslånga matcherna var slut så att de kunde få åka hem och spela TV-spel.
Det var en varm, avslappnad och familjär stämning som spreds
över Kronäng Arena den här helgen. Att vädergudarna hade vänligheten att ordna
soligt väder åt besökarna, som kunde fika eller äta korv och hamburgare i lugn
och ro utan vinterklädsel, hjälpte naturligtvis till.
En känsla av stolthet
Efter att ha befunnit sig i ”Kronäng Arena Cup-bubblan”
under två fantastiska fotbollsdagar gick det inte att känna något annat än stolthet
över det svartvita klubbmärket på bröstet.
Alla kan inte göra allt. Men alla kan göra något. Och det
var häftigt att se hur hela klubben gick samman som en stark enande kraft och bidrog
till årets succéupplaga av Kronäng Arena Cup som bjöd på underhållande och känslofylld
fotboll – men mycket annat också.
Stort tack till alla spelare, ledare, funktionärer och andra
besökare som hjälptes åt att göra den här turneringen så trivsam. Den här
filmen är till er och visar vad ni var med och skapade under den här sköna
fotbollshelgen tack vare ert fina uppträdande och engagemang. Hoppas vi ses
nästa år igen!
//Henrik Johansson