Föreställ er den där tålmodiga lucköppningen i en
julkalender – fast med tre gånger så många luckor.
Då inser ni hur stor längtan har varit hos grabbarna i
P08/09 efter att få spela en fotbollsmatch.
Trots att det var trettio grader varmt på ett stekhett
Kronäng Arena den här eftermiddagen, kändes det därmed som lilla julafton när
Kronäng skulle ta emot Brämhult.
Liksom den 24 december var förhoppningarna stora.
Men likt en julklappsutdelning innehåller de första paketen
inte nödvändigtvis den där nya spelkonsolen – utan ibland en stickad tröja, som
visserligen är fin, men som kliar och sticks en aning.
Lite så var känslan under matchen även om killarna under
perioder visade hur mycket fotboll de faktiskt har i sig.
Matchen
Kronäng hamnade till en början under hård press från
Brämhult som gick framåt direkt.
När Kronängspelarna, trots pressen, spelade mycket
kortpassningsspel blev det trångt på mittfältet och killarna fick inte särskilt
mycket tid och utrymme med bollen.
I takt med att Kronäng började hitta in med passningar i ytan
bakom sina motståndare sjönk Brämhult tillbaka en aning, vilket innebar att
hemmalaget nu kunde börja spela fotboll.
Killarnas gemensamma mål om att lyckas med fyra spelvändningar
under matchen klarade de snabbt av och ett av många fina uppspel ledde fram
till ett reduceringsmål när Oscar Dahlander spelade fram Alvin Ström som såg
till att sätta dit sin egen skottretur.
Kronäng hade i det här läget jämnat ut spelet ute på planen –
men det skulle visa sig att det här inte riktigt var hemmalagets dag.
Det var många situationer där bollen inte studsade vår väg.
Passningar som brukar sitta på foten, hamnade strax bredvid.
Avslut som brukar gå i mål, gick istället rakt på målvakten
osv.
Ja, det blev en tuff första match för Kronäng efter uppehållet
– men trots att Brämhult drog iväg målmässigt fanns det många positiva aspekter
att ta med sig.
Killarna fortsatte, trots underläget, att uppträda korrekt mot
såväl varandra som motståndarna – snarare än att börja klaga på varandra.
Killarna fortsatte att försöka spela fotboll tillsammans –
snarare än att försöka göra allting själva.
De fortsatte att vända på spelet – precis som vi har tränat
på.
Ibland flera gånger i samma anfall.
Därutöver följde en kavalkad av överlappslöpningar, som
många gånger ledde fram till öppningar i spelet.
Det var imponerande att se ett så ungt fotbollslag uppträda
så moget (genom att våga försöka göra det vi har tränat på) trots att det var mycket som gick emot den här eftermiddagen.
Direkt efter slutsignalen hade vår kompis Guner Bal en enda
fråga:
”När är nästa match?”
En mycket sund fråga som tyder på en revanschlusta – en vilja
att göra det bättre nästa gång - och det bästa med fotbollen är att det alltid,
alltid kommer nya möjligheter.
Ja, killarna visade på många sätt och vis hur mycket fotboll
de har i sig och än så länge har vi bara öppnat de mjuka paketen i julklappssäcken.
Kvar ligger ett stort antal hårda paket med allt vad man kan
önska sig och det ska bli oerhört spännande att få följa med och se på när killarna
ska öppna dem och att få se vad de innehåller.
//Henrik Johansson