Så hade vi samlats i klubbstugan för att fira ännu en
innehållsrik och givande säsong tillsammans med detta speciella fotbollsgäng.
Många av grabbarna hade tagit sig dit på sina mopeder eller
mopedbilar – om de nu inte övningskörde dit förstås.
Ja, så går det minsann till nu för tiden.
”Det kan väl inte bli lazergame igen?”, resonerade ”Captain
Fantastic”.
Jo, det kunde det visst.
Vi startar här och nu en omröstning om vem som stod för det
största fusket i sammanhanget:
1. ”The magic left foot”, som hade ”råkat” glömma ryggsäcken
på som en sköld framför västen.
2. ”Guds son” som hade varit på plats dagen innan och
tjuvtränat.
3. ”Mittfältseleganten” som bytte väst med ”Tjejmagneten” i
sista omgången och därmed blev finalbäst.
Väl tillbaka på Kronäng var pizzorna försenade – något som
frustrerade de hungriga tonåringarna.
”Bumlingen” erbjöd sig till och med att
åka hämta alla de 28 pizzorna med sin TOY-bil (lite synd att vi inte fick se det).
”ICA” och ”Tid hade inte jättemycket emot förskjutningen av
programmet, då det innebar att vi hann med att se Liverpools seger mot
Tottenham i sin helhet, innan det var dags för pristävlingens andra del.
Killarna fick då känna på hur det är att vara deltagare i Filip
och Fredriks succéfrågesport ”Alla mot alla”, som vann kristallen 2019 för
bästa underhållningsprogram.
En roligare, mer tempostark variant av ”På spåret” där
frågorna kan handla om vad ett Frisco-mål kostar på Max, om Lönneberga finns på
riktigt eller om ”Den långe” är lika lång som Zlatan.
Momentet ”Ljuger den jäveln?” var också underhållande då ”Guds
son” (helt improviserat) lyckades övertyga hälften av församlingen om att han
hade köpt en TV han inte behövde enbart för att försäljaren var attraktiv.
Något som naturligtvis var ren lögn och påhitt.
När den rekordjämna pristävlingen (en ynka poäng skiljde i
slutändan) var avgjord, avslutades kvällen med ”Den alternativa fotbollsgalan”
där killarna fick ta emot priser för de härliga avtryck de alla har lämnat
under den gångna säsongen.
En krullhårig ”Ter Stegen” tog bland annat hem utmärkelsen ”Årets
ursäkt” med följande motivering från juryn:
Han hade en, till synes, vattentät plan för att komma i tid till samlingen.
Oturligt nog var samlingstiden fel och han blev därmed försenad.
Då levererades den bästa ursäkten i Kronängs historia:
”Jag hade en plan”.
Ett citat som är talande för den där genuina charmen som
finns hos de här ungdomarna som alltid är lika roliga att ha att göra med –
oavsett vad vi hittar på.
Jättekul att i princip alla kunde vara med när vi
återigen från hjärtat ville tacka dem för ännu ett år med fotboll tillsammans –
vi ser fram emot fler.
Tack till er föräldrar som hjälpte till med det logistiska
fram och tillbaka mellan de olika aktiviteterna, vilket gjorde en fullspäckad dag enklare.
//Henrik Johansson