”Ulricehamn away” tidig lördagsmorgon för andra veckan i
rad.
Kan ni komma på några bättre sätt att inleda en fotbollshelg
på?
Vinterjackan låg redan där i bagaget sedan några dagar
tillbaka för säkerhets skull.
Det var ju inte direkt någon värmebölja i Viskafors tidigare
i veckan.
Men sommaren, som verkade ha emigrerat för länge sedan, var
plötsligt där igen och killarna fick kasta av sig underställen tidigt under
uppvärmningen.
Hade de morgontrötta tonåringarna hunnit vakna såhär dags
då?
Njae, de behövde väl en halv fotbollshalvlek på sig till
det.
Men efter ”snooze-time” fick vi se en del bra fotboll och
avslutningsvis rätt attityd och fokus på det vi har möjlighet att påverka.
Matchen
Hemmalaget Ulricehamn tog ledningen på en hörna redan efter
fem minuter, när ett sömnigt bortalag inte alls var på tårna vid den bortre stolpen.
Kronäng hade svårt att få igång spelet, men halvvägs in i
halvleken började killarna få ordning på grejerna och då skapades också målmöjligheter
framåt.
Vår mästerobservatör såg ut som Alexis Sánchez (första
säsongen i The Gunners) när han, efter ett finurligt ensamföretag, hittade in i
straffområdet till killen som inte bara är lurig och svårläst i sin spelstil
utan också ser väldigt lurig ut.
Sistnämndes avslut var välriktat mot den bortre
stolpen, men smet strax utanför densamma.
Utdelningen kom med lite mindre än tio minuter kvar till
halvtidsvila när en frispark från vår nysnaggade engelsman var så pass välslagen
att målvakten lämnade en retur. Först på den var killen, som var först bland 04:orna
med att göra en lyckad överlappslöpning (12 år gammal på den tiden), och som
därmed kunde peta in kvitteringsmålet. Vill verkligen betona order PETA här, då
avslutet rullade långsammare än mormors rullator – men likväl nådde nätet.
I halvtid pratade vi om att fortsätta på samma sätt som
under andra halvan av första halvlek och det var fortsatt Kronäng som förde
matchen i inledningen av den andra.
Allra närmast ett avgörande mål var det när ”han med sopkvasten”
skickade iväg en vältajmad djupledspassning (efter att ha stått för en
imponerande soloraid centralt) till vår nysnaggade engelsman som blev ”sop-ren”,
men domaren hade hunnit blåsa av för frispark innan avslutet nådde nätet.
Resten av matchen var det två trötta lag och med tanke på
att Kronäng tvingades avsluta matchen utan avbytare var det starkt att hålla
ihop det defensivt och skapa lägen framåt – även om utdelningen uteblev den här
gången.
Sammanfattning
Efter att ha ”snoozat” sig igenom de inledande tjugo
minuterna, började killarna ta tag i det där ute plan på planen genom att agera
istället för att reagera.
Fler vunna närkamper innebar defensiv stabilitet, lugn i
spelet och mer bollinnehav. Med ett
emellanåt fyndigt passningsspel innehållandes ett ”kort-kort-lång-tänk”, kunde
Kronäng därigenom få igång ett anfallsspel som både var trevligt att titta på
och ledde fram till avslutssituationer.
I avsaknad av avbytare under stora delar av den andra
halvleken, mäktade Kronäng inte riktigt med att hålla upp anfallsspelet som mer
övergick till direkta passningar i djupled. Ett (kanske lite för) rakt
anfallsspel som dock mycket väl kunde ha resulterat i fler mål framåt.
Med tanke på de spelmässigt goda intentionerna, i
kombination med att killarna aldrig slutade kämpa för varandra och fortsatte
fokusera på rätt saker (och lämnade det vi inte har möjlighet att påverka därhän),
får det hela ses som en bra insats, dvs. +++ i totalt matchbetyg.
Matchens…
…Idol 2020
Killen som skjuter hårt och som ofta från ingenstans ropar ”grabbar!”
med rejäl stämma, stod för den bästa sånginsatsen (i alla fall den med bäst power)
hittills med sin egen version av ”God morgon, är du riktigt vaken än?”.
Idol 2020 nästa?
Nej, kanske inte ändå.
Men en passade avslutning på dagen eftersom det var frågan vi
mycket väl hade kunnat ställa till spelarna under inledningen av matchen.
Tack grabbar för en trevlig start på den här fotbollshelgen
också!
//Henrik Johansson