Vad är det som krävs för att gå riktigt långt inom fotbollen?
Mycket.
Ibland brukar jag hävda att man behöver vara lite dum i
huvudet.
Jag anklagar varken Messi eller Ronaldo för att vara
ointelligenta på något sätt – tvärtom.
Men något fel måste det ju vara på dem. Någon form av
störning måste de ha.
Hur skulle de annars kunna hålla på och dominera hela
fotbollssporten i över ett decennium?
För att nå den absoluta toppen tror jag att man måste vilja
det lite mer än alla andra.
Man måste vara beredd att lägga ner den där extra tiden – de
där extra timmarna.
Man måste kunna hantera motgångarna och njuta av
framgångarna.
Just att njuta av framgångarna är det nog många som glömmer.
För vad är egentligen anledning till att vi snörar på oss
skorna och ger oss ut i minusgrader en kall januarikväll för att jaga efter den
där runda kulan?
Är det för att vi är dumma i huvudet?
Ja, kanske lite grann (det är det många som tycker och så
väljer de innebandy eller handboll istället).
Men framförallt beror det på kärleken till fotbollen.
Att det bästa vi vet är att spela fotboll.
Messi och Ronaldo älskar det fortfarande.
Vi vet att det här underbara Kronänggänget gör det också.
Fast ibland händer det att man glömmer bort varför man
lägger ner så mycket tid på fotbollen.
Som under en kall söndagskväll i maj hemma på Kronäng Arena
mot Somali FF.
Matchen
Somali inledde matchen med en vild press och tog ledningen
tidigt genom ett otagbart distansskott rakt upp i det vänstra krysset.
Kronäng var inte alls med i matchen så långt, men skulle få
en gratisbiljett in i den.
När målvakten tog upp en tillbakapassning och domaren dömde
indirekt frispark var Isak ”the magic left foot” Sångberg snabbtänkt och såg
till att den slogs snabbt till honom (lite för snabbt enligt regelboken väl?) varpå han
kunde runda målvakten och (märkligt nog) stanna med bollen på mållinjen för att
invänta Sami ”Vänster” Jalali som satte dit det konstiga kvitteringsmålet (vi återkommer
till varför de gjorde så).
Sami ”Vänster” Jalali lossade därefter bössan från distans
och fick iväg ett skott som ändrade riktning på ett sådant sätt som ställde
målvakten och Kronäng var plötsligt i ledningen.
Men efter att en snabb omställning och en straffspark resulterade
i två mål var det ändå bortalaget som var i förarsätet inför den andra
halvleken.
Kronäng försökte arbeta sig in i matchen, men hade svårt att
skapa några klara målchanser.
Efter ett par halvchanser och en riktigt het kunde till slut
Adnan ”GarBale” Mohammad, efter starkt förarbete från Oskar ”Ankara” Omar, sätta dit kvitteringsmålet som stärkte känslan av att Kronäng hade tagit över matchen
på nytt.
Fast återigen skulle Somali ställa om snabbt och utnyttja
läget till att avgöra den inte alltför välspelade, men ändå spännande, fotbollsmatchen.
Sammanfattning
Nej, det blev inte riktigt som vi hade tänkt oss den här söndagskvällen.
Vi skulle ju våga hålla i bollen i vårt anfallsspel för att
göra motståndarna trötta och pressa högt och intensivt i försvarsspelet för att
vinna tillbaka bollen.
Istället fick vi se ett Kronäng som uppträdde stressat och med
en stor portion oro för att misslyckas.
Framförallt var det ingen som såg ut att tycka att det här
var speciellt roligt och då blir det såklart inte bra.
Det fanns absolut perioder i matchen som var helt okej, då killarna
genom att gå dit mer resolut och tillsammans såg till att vinna lite fler
närkamper och därigenom lyckades pressa fram ett par möjligheter som tog laget
tillbaka i matchen.
Men dessa perioder var alltför korta och det var på tok för
utspritt såväl offensivt som defensivt för att det skulle kännas stabilt och
tryggt.
Som Leo ”Silbersky” Carlsson konstaterade efteråt, vet vi
allihop (både spelare och ledare) att det här gänget kan spela fotboll.
Det ser vi på varje träning.
Nu handlar det om att plocka fram sitt kunnande även i
matchsituation och njuta av att spela fotbollsmatcher.
För att kunna lyckas med det, måste vi våga misslyckas.
Och när vi väl misslyckas, gör det absolut ingenting.
Varför?
Jo, av precis den anledningen som gör att de här killarna ger
sig ut och spelar fotboll i minusgrader en kall och mörk januarikväll.
…Matchens
…”Okej då var vi
kvitt, eller?”
När Isak ”the magic left foot” Sångberg hade rundat
målvakten ställde han sig alltså vid mållinjen för att vänta in Sami ”Vänster”
Jalali.
Isak var nämligen skyldig Sami en framspelning efter den
läckra frisparksvarianten som avslutade matchen mot Svenljunga senast.
Mycket kyla, snabbtänkthet och sinnesnärvaro inblandat i
denna bisarra situation.
//Henrik Johansson