Samlade killarna i en ring i omklädningsrummet strax innan det
var dags att gå ut och värma upp inför den avslutande seriematchen hemma på
Kronäng Arena mot Lerum.
Blickade runt på det här gänget som har tränat så hårt och
spelat så många fotbollsmatcher den här säsongen och insåg att de där
smågrabbarna jag första gången träffade nere på Kronäng för omkring två år
sedan inte längre stod där.
Där stod istället denna charmerande samling fotbollsgrabbar
som har vuxit så mycket på alla plan och håller på att bli stora.
Glädjande nog
befinner de sig fortfarande i ett stadie där det fortfarande kan vara roligt
att ligga ner på golvet och brottas lite grann med sina polare 45 minuter före
avspark, vilket känns uppfriskande.
Frågade vad de ansåg om att vi nu hade nått fram till
utomhussäsongens allra sista match – något som undertecknad har haft lite svårt att
begripa och acceptera.
Men killarna bara ryckte på axlarna och konstaterade att ”nu
börjar ju snart inomhussäsongen”.
Sen gick de ut och spelade säsongens 44:e fotbollsmatch (mäktig
siffra!) på ett sätt som sammanfattade det här fotbollslagets utveckling under
säsongen på ett alldeles utomordentligt sätt.
Matchen
Efter att de båda lagen hade känt på varandra under de inledande
minuterna, kopplade Kronäng greppet om den här tillställningen och det var
genom att ta sig runt på kanterna som de hetaste målchanserna skapades.
Flera gånger genom Markus Olsson som, med aviga finter, tog sig
förbi sina motståndare och hittade in med ett par hotande inspel i
straffområdet. Ett av dem kunde Ahmad Zeidan sånär få i mål, men avslutet tog i
stolpen.
Stolpen fick också känna av att den levde när Casper ”Piqué”
Swahn avfyrade ett stenhårt avslut som målvakten aldrig hann reagera på. Stolpen
var dock på bortalagets sida den gången och när Isak ”the magic left foot” Sångbergs
försök till ”Arjen Robben-avslut” smet strax utanför, var det fortsatt mållöst
när domaren blåste för halvtid.
Kronäng fick välförtjänt utdelning relativt tidigt i den
andra halvleken när mittbackarna Carl ”Iceman” Ekdahl och Hannes ”Google”
Andersson iscensatte en spelvändning där sistnämnde med en längre diagonalpassning
hittade ut till
Markus Olsson. Markus tog sig ännu en gång ner till kortlinjen
och sprang (utan någon större stress) längs med den ett tag innan han spelade
snett bakåt till Casper ”Piqué” Swahn som knappt fick någon träff på bollen – vilket
ställde såväl motståndarförsvar som målvakt och bollen nådde sakta men säkert
fram till nätet.
Med dryga kvarten kvar att spela hittade sedan Hannes ”Google”
Andersson fram med ytterligare en vältajmad djupledsboll till Arvid Elmgren ”Jason
Puncheon” Kopp. Med mycket vilja och kraft, bokstavligt talat tryckte sig lagkaptenen
igenom försvaret för att slutligen nästan retfullt enkelt rulla in tvåan och
därigenom sätta någon form av slutpunkt på såväl den här kvällen som hela
säsongen.
Sammanfattning
Ja, med tanke på det faktum att en fotbollssäsong (tyvärr)
alltid måste avslutas, så kan man väl lika gärna göra det på det här sättet?
Det här var första, sista och enda gången på hela fotbollsåret
som vi inte pratade någon form av taktik med grabbarna inför en match.
”Nu går vi ut och kör den här sista matchen tillsammans som
ett lag och passar på att ha skoj” var allt vi sade i omklädningsrummet.
Dels för att killarna under hösten många gånger har sett ut
att må psykiskt dåligt när vi bett dem upprepa vad vi ska tänka på och dels för
att just detta tragglande är det som har gjort att samtliga spelare redan vet
vad som förväntas av deras respektive roller ute på planen för att vara med och bidra
till det här laget.
Det gick därmed inte att känna något annat än stolthet när
de här före detta smågrabbarna, som håller på att bli stora, gick ut och visade
upp ett brett register innehållande de olika delarna de har tagit till sig
under året.
Försvarsspelet var till att börja med näst intill prickfritt
matchen igenom.
Skillnaden från den första seriematchen mot Elfsborg, som
förlorades på grund av att vi blev överraskade när bollen spelades in bakom oss,
är som natt och dag.
Den här kvällen visade killarna återigen hur de ha lärt sig
att falla av i rätt lägen och ”bromsa ner” motståndarna istället för att bli
ivriga och gå bort sig.
Faktum är att ett spelskickligt och fysiskt starkt Lerum inte
lyckades hitta in med någon hotande boll bakom backlinjen på hela matchen,
samtidigt som Kronäng höll ihop laget kompakt med lagom avstånd mellan
lagdelarna – något som givetvis skapade stabilitet och kontroll.
Kronäng spelade även ett moget anfallsspel på så vis att det
fanns ett tålamod med spelvändningar och flertalet passningar inom laget innan
bollen på djupet (”den som hotar”, som fotbollsexperten Glenn Strömberg brukar
säga) slogs.
På så vis kunde hela laget flytta upp och delta i
anfallsspelet vilket, i kombination med att killarna såg till att avsluta
anfallen, innebar att Kronäng kunde etablera ett spel på motståndarnas
planhalva.
Tack vare att hela laget var samlat kunde Kronäng många gånger också
återerövra bollen, starta nya anfall och därmed undvika att få omställningar
emot sig när motståndarna lyckades bryta.
Det har gått sju månader sedan vi sparkade igång den här
säsongen i och med den första träningsmatchen mot Dalsjöfors.
Att jämföra den prestationen från mars månad med hur det såg
ut mot Lerum den här kvällen är som att jämföra Carls ”TOY-fordon” (så typiskt Carl
att ha en mopedbil med registreringsnumret TOY) med en trehjuling.
Att träna mycket fotboll och spela många fotbollsmatcher är
uppenbarligen något som ger resultat såväl individuellt som kollektivt och att
få följa det här lagets positiva utveckling, och samtidigt ha så förbaskat roligt
(och uppleva så många starka känslosvängningar) på vägen, är inget annat än ett
enda stort privilegium.
Det finns inte mycket som slår det.
***
TACK!
ETT STORT GIGANTISKT TACK (!) för en säsong som faktiskt överträffade
den föregående (något som jag trodde var omöjligt – men de här killarna förstår
inte vad det ordet betyder).
Inte bara till de här underbara fotbollskillarna, Robban och Leo - utan lika mycket till er föräldrar som har ställt upp och låtit era energifyllda,
viljestarka ungdomar vara med på denna storsatsning med allt vad det innebär i
form av transport till och från matcher, tidiga hemfärder från Varberg, försäljningar,
kretslopp, 8-års-sammandrag m.m.
Vilken fotbollsglädje vi har skapat tillsammans! Ovärderligt.
Inomhusträning!
Får många frågor från killarna om när inomhusträningen börjar.
Med stor sannolikhet börjar den lördagen 27/10 i Björkängshallen
som är nyrenoverad med såväl ett nytt golv som nya fräscha omklädningsrum.
Återkommer under veckan i ett separat utskick så fort vi har
fått klara besked kring detta.
Fortsatt
utomhusträning!
Att inomhussäsongen börjar, hindrar oss såklart inte från att
fortsätta köra på utomhus precis som vanligt (måndagar och onsdagar 17.30).
Förra året fick vi tyvärr ställa in två veckor runt jul och
nyår på grund av att snön var plantäckt och att kommunen vägrade att skotta
(avgå alla!) före nyår.
Vinterträningarna var inte bara roliga utan också givande på
ett sätt som innebar att vi kom väl förberedda när det var dags för
träningsmatcher och seriespel.
Har heller aldrig förstått vitsen med att använda ordet
uppehåll i samma mening som ordet fotboll – särskilt med tanke på den här
gruppens brinnande fotbollsintresse – något som vi gärna vill fortsätta att uppmuntra.
Säsongsfirandet!
Eftersom vi inte kommer att ha något uppehåll, kan vi
såklart heller inte ha någon avslutning.
Däremot kommer vi, precis som förra året, att fira den gångna
säsongen under en fullmatad kväll (med hemligt innehåll) som ett bevis på vår
uppskattning gentemot killarnas positiva prestationer, inställning och uppträdande.
Det kommer att bli superskoj i år igen, så hoppas att så många
som möjligt kan vara med!
Återkommer med mer information kring detta när det börjar
närma sig.
//Henrik Johansson