Den har funnits där sedan äventyret i Halmstad.
Den har funnits där under de två senaste träningsveckorna.
Den fanns där under hela fredagen, som kändes oändligt lång –
inte minst de sista timmarna innan det var dags för avspark i höstpremiären hemma
på Kronäng Arena mot Brämhult.
Känslan om att grabbarna hade något extra på gång.
Det är alltid häftigt att se det här gänget spela fotboll,
men den här gången kände man sig lite extra taggad och det räckte med att ta
sig ner till Kronäng Arena för att den känslan skulle förstärkas.
Ute på konstgräset var nämligen Arvid och Adnan, en halvtimme
före samlingstiden, igång med någon form av uppvärmning, samtidigt som de
konstaterade att det här var den viktigaste matchen på säsongen, då det hade
varit mycket snack inför lagen emellan.
Arvid beskrev det som Borås motsvarighet till El Clásico –
ett ”El Boråsico”, som var den matchen på säsongen man helst hade tagit hem en
seger – och började tillsammans med Adnan, prydligt och stilfullt att placera
ut matchställen i omklädningsrummet.
Om inte det räckte som krydda inför matchen, har vi såklart
inte lyckats förtränga vårens jämna och händelserika batalj där Brämhult
avgjorde med matchens sista spark. Ett blytungt slag i ansiktet på Kronäng som
hade stått för säsongens så långt bästa insats och gjort sig förtjänta av allt
annat än just den avslutningen.
Det är inte alltid matcher som eldas upp på det här sättet
har möjlighet att leva upp till förväntningarna. För visst kunde det väl inte bli
lika högdramatiskt och sevärt en gång till? För visst kunde väl inte historien
upprepa sig med samma typ av blandade känslor och grymhet?
Jo, visst tusan kunde den det.
Matchen
Det var Kronäng som tog initiativet och hade mest boll mot
ett Brämhult som hotade med snabba omställningar. Omställningar som Kronäng på
ett förtjänstfullt sätt lyckades bromsa ner och därigenom förhindra de där riktigt
klara målchanserna från bortalaget som dock skapade en del hörnor.
Just defensiva hörnor var en fokuspunkt inför matchen och Kronäng
visade upp en helt annan beslutsamhet i samband med dessa än vi har sett
tidigare och kunde därigenom se till att få bort de bollar som skickades in i
straffområdet och lyfta upp spelet.
Framåt hittade Kronäng mer rätt ju längre halvleken gick. När hemmalaget började hitta in med bollarna på ytan bakom motståndarnas
backlinje kändes det farligt i stort sett varje gång och det skapades ett par
öppna lägen, som dock inte resulterade i något nätrassel.
Efter en mållös första halvlek tog Brämhult över matchen
under en period där bortalaget också tog ledningen och hade bud på fler mål.
Men Kronäng bet sig kvar och när Adnan ”GarBale” Mohammad lyfte in en
frispark i straffområdet, som Read Alhsri mötte med pannan, var det kvitterat.
Nu var det Kronäng som hade återtagit kommandot och flyttat
upp spelet på offensiv planhalva igen. När det återstod cirka fem minuter av
matchen kastade David ”Puyol” Stolt ett smart inkast ner mot kortlinjen dit
Isak ”the magic left foot” Sångberg kom löpande och på halvvolley skickade in
ett inlägg. Ett inlägg lika vackert som regnbågen som gjorde sig synlig över Kronäng Arena denna fredagskväll. Ett inlägg på vilket Adnan ”GarBale” Mohammad, visade
avslutskvalité när han nickade tillbaka bollen i samma riktning den kom ifrån och ledningsmålet
var ett faktum. Glädjen visste inga gränser bland hemmaspelarna.
Brämhult stod för en stark slutforcering och just när man
trodde att Kronäng, med viss möda, hade lyckats stå emot den, tack vare hårt
slit defensivt, tvingades vi på övertid se hur en riktig projektil letade sig
rakt upp i det bortre krysset.
Ett avslut av absolut världsklass, som man
aldrig tror att man ska få se på den här nivån, där man inte kan göra så mycket
annat än att applådera och gratulera – även om det samtidigt kändes ”containertungt”
att konstatera att det var matchens sista spark.
Sammanfattning
Som nämnt tidigare kändes det redan på förhand att killarna
hade något på gång den här höstpremiären. Det fanns någon form av extra
laddning redan i omklädningsrummet, under matchgenomgången, under uppvärmningen
samt från matchminut ett och framåt.
Kronäng var hundraprocentigt fokuserade på vad de skulle
göra, i varje moment såväl defensivt som offensivt. Det var också tydligt att
det var ett LAG som täckte upp för och hjälpte varandra i försvarsarbetet, samtidigt
som de i anfallsspelet hela tiden var villiga att ge sin medspelare alternativ –
antingen genom att snacka eller visa med smarta och tydliga löpningar.
Vi ledare kunde bara, stolta som tuppar, stå och se på hur
lugnt, behärskat och moget det här laget uppträdde på alla plan. Ett mer
resolut närkampsspel över hela planen – fasta situationer inkluderade –
kombinerat med mycket kyla i anfallsspelet där killarna hittade kreativa och
varierade lösningar på svåra situationer. Under perioder fick vi också se den
höga intensiva pressen ge frukt i form av bollvinster högt upp i planen, som i
sin tur ledde fram till målchanser.
Det här var därmed inte bara en jämn och mycket sevärd
fotbollsmatch innehållandes bra fotboll från båda lagen, vändningar fram och
tillbaka, dramatik, starka känslor och vackra mål. Det här var också, med tanke
på motståndet, Kronängs tveklöst starkaste prestation hittills sett över 80
minuter.
Killarna hade såklart all rätt i världen att vara
frustrerade, rosenrasande, nedstämda och tjuriga efter ännu ett vidrigt
matchslut. Det är till och med ett sundhetstecken då det visar att de vill
något med sin fotboll, vilket är en viktig drivkraft för att komma framåt.
Med lite distans till det hela (en dryg halvtimme) höll grabbarna
ändå med om att de hade stått för en riktigt bra insats och jag kan inte annat
än vara tacksam över att få vara med och följa hur de här underbara personligheterna
fortsätter att ta kliv i rätt riktning, samtidigt som de fortsatt skapar det
där uppfriskande och intresseväckande kaoset runt omkring sig. Ett kaos som
kännetecknar dem.
Matchens…
…Spelarbetyg
Eftersom Kronängs insats den här kvällen var starka femplus (+++++)
kan spelarbetygen såklart inte se annorlunda ut.
Alla var verkligen med och bidrog med sina respektive egenskaper till en lysande prestation.
Wile ”Ter Stegen”
Lindqvist (+++++)
Såg med ett par reaktionssnabba ingripanden till att rädda
sitt lag kvar under Brämhults bästa period i matchen. Plockade ner ett flertal
höjdbollar som lyftes in i straffområdet och satte i vanlig ordning igång
uppspelen med kyla, finess och smartness.
Rami Alhazouri (+++++)
Matchens gigant, som långa stunder kändes omöjlig för
motståndarna att passera då han var snabb, stark, rejäl, orädd och
kompromisslös i duellerna. Läste även av många situationer, avvaktade och lät
motspelaren göra första draget, istället för att bara rusa rakt på och riskera
att gå bort sig.
Kasper Johnsen
(+++++)
Angav tonen för närkampsspelet genom att direkt gå in resolut
i och vinna ett par närkamper. Styrde försvaret på ett utmärkt sätt med mycket
snack om när det var dags att lyfta eller falla och sökte allt som oftast
lösningar i uppspelsfasen som innebar att Kronäng behöll bollen inom laget.
Hannes ”Google”
Andersson (+++++)
Som vanligt superhabil bakåt, men var därutöver, tack vare
sin höga utgångsposition, ofta delaktig i anfallsspelet längs kanten där han
fyllde på framåt och skapade flyt i spelet genom att använda få tillslag. Vikarierade
även som mittback ett tag under matchens slutskede.
Carl Ekdahl (+++++)
Fick slita hårt defensivt på den ”jobbiga kanten” (som han
själv kallade den då Brämhult tenderade att anfalla mycket just där) och gjorde
så tills han blev trött och bytte ut sig själv. Då har man verkligen givit allt
man kan för laget, vilket alltid uppskattas. Var även inblandad i ett par vägvinnande
kombinationer längs kanten som var starten på bra anfallsspel.
David ”Puyol” Stolt (+++++)
Fortsatte med den offensiva andan från Laxacupen genom att
fylla på med överlappslöpnningar och underlätta för sina medspelare. Snabbtänkt
i samband med ledningsmålet och hittade under slutfasen fram med flertalet
längre passningar i djupled som satte Brämhultförsvaret på stora prov.
Casper ”Piqué” Swahn (+++++)
Har verkligen funnit sig tillrätta i balansrollen på
mittfältet där han sprider ett lugn och en trygghet genom hela laget i både i
försvars- och anfallsspelet. Tog ett stort defensivt ansvar, men gav sig
emellanåt också iväg framåt för att bidra med fart och rörelse till
anfallsspelet.
Isak ”the magic left
foot” Sångberg (+++++)
Trots att mer eller mindre hela Kronäng tjatar om att han
ska släppa bollen, fortsätter han obstinat att tro på och göra sin grej på
fotbollsplanen (gillar envisheten och modet!). När han värderar situationerna och
varierar passningar med dribblingar som den här kvällen är han oerhört svår för
motståndarna att komma åt och då är det inte bara de vita skorna som lyser på
planen.
Arvid Elmgren Kopp (+++++)
Lagkaptenen som med sin beundransvärda inställning visade
hur mycket nytta han kunde bidra med på ett centralt mittfält genom att aldrig
ge sina motståndare en lugn stund, vinna mycket boll och få stopp på Brämhults anfall. Fick kanske inte så mycket tid och utrymme för att frekvent
kunna slå de där crossbollarna som han också har i verktygslådan, men det
kommer. Tro mig, det kommer.
Jonathan ”Tid” Tidstål
(+++++)
Han som man ringer om man vill vara säker på att få jobbet
ordentligt gjort. Oerhört lojal spelare som oavsett läge i matchen aldrig slutade
springa och var skicklig på att läsa av när han behövde möta och när de var dags
att dra iväg på löpningar i djupled eller överlappa längs kanten.
Markus Olsson (+++++)
Höll bredden bra längs kanten, var ständigt spelbar, såg
till att hålla i bollen och kombinera sig framåt med medspelarna som fyllde på
med offensiva löpningar. Tog sig många gånger förbi motståndarna med smarta
mottagningar i en annan riktning – något som bland annat bäddade för ett jätteläge
i straffområdet, som sånär resulterade.
Read Alhsri (+++++)
Gav sig frekvent iväg på sina patenterade ”racerbilslöpningar”, tog sig därigenom fram till finfina inläggssituationer och var många gånger lika snabb hemåt för att försvara. Tajmade dessutom
sin löpning utmärkt på frisparken som ledde fram till målet och nickavslutet
var kliniskt.
Dek ”Kryckan” Ibrahim
(+++++)
Fick kanske inte bollen lika ofta i sin favoritposition (10 –
15 meter utanför straffområdet) som under Laxacupen, men agerade, liksom under
den senaste tiden, mer som en lagspelare genom att, förutom det defensiva
jobbet, allt oftare titta upp och släppa bollen till sina medspelare. Stod för
ett flertal briljanta passningar som öppnade upp spelet och ledde till vassa
lägen.
Adnan ”GarBale”
Mohammad (+++++)
Var ett ständigt orosmoln för motståndarna och ett tydligt djupledsalternativ
för medspelarna med sin intensiva spelstil och förmåga att alltid ligga där
framme och likt en kobra hugga på minsta yta som uppstår bakom
motståndarbacklinjen. Hade med lite mer kyla i avsluten, och flyt med en felaktig
offsideavblåsning, kunnat springa in ett par bollar, men fick nöja sig med ett
nickmål och en känslig frisparksassist.
Tack för underhållningen killar! Alltid lika kul att se er
spela fotboll!
//Henrik Johansson