Största segern är
redan vunnen
”Är det viktigt för er att vinna serien?”
En rak och enkel fråga jag ställde till killarna i
omklädningsrummet inför seriefinalen hemma på Kronäng Arena mot
Sandared/Sjömarken. Frågan följdes naturligtvis av ett rungande, enhälligt, otvivelaktigt
och gigantiskt: JAAAA!
Jo, jag vet. Det var nästan lika korkat som att fråga om
någon skulle vilja vinna 35 miljoner på lotto. Men bara för att en fråga är
korkad betyder det inte att den är irrelevant eller ointressant.
Följdfrågan blev vad killarna trodde att undertecknad ansåg
om saken.
Killarna blev sittandes i
breda leenden och tittade lite lurigt på varandra i några sekunder.
”Jo, men det är klart att
Henke vill vinna”, utbrast Simon ”Rabona” Ehrman efter viss tvekan.
”Lite vinnarskalle måste du ju ändå ha”, tyckte Arvid
Elmgren Kopp med en frågande blick.
Svaret blir nu som då att jag skulle ljuga er rakt upp i
ansiktet om jag försökte påstå att jag inte bryr mig om hur det går i matcherna
– att det varken gör mig till eller ifrån.
Men med det sagt är min bestämda uppfattning att vi redan
har vunnit.
För en gångs skull blev det knäpptyst i omklädningsrum
nummer tre – åtminstone för en kort stund.
Det var som att någon hade tagit fram en fjärrkontroll och stängt
av ljudet. Vad tusan är det han står där och dillar om nu? Den snubben måste väl
på riktigt sakna ett par indianer i sin kanot?
Jo, jag kan förstå att det inte är alldeles självklart för
er killar. Men mitt huvudsakliga mål med alltihop är att ni ska längta till
träningar och matcher, att vi ska ha roligt tillsammans och därigenom kunna ta
kliv framåt såväl fotbollsmässigt som socialt. Om vi under resans gång kan ha
tid att vinna fotbollsmatcher är det en helt underbar bonus, snarare än det
primära syftet.
Om man ser tillbaka på den här säsongen och tänker på alla glädjestunder
vi har fått vara med om skulle jag vilja påstå att det är omöjligt att förlora.
Det går helt enkelt inte. Så inte heller den här mäktiga kvällen.
Nervositet och
beslutsamhet
Visst kunde man försöka intala sig själv att matchen mot
Sandared/Sjömarken minsann bara var en i mängden - men det var ju helt enkelt
inte sant. Det var en speciell atmosfär runtomkring alltsammans med välfyllda
läktare på Kronäng Arena där elljuset lyste upp planen, vilket skapade en
elektrisk Europacup-känsla över det hela, trots att det var söndag kväll.
Killarna var både synligt och verbalt nervösa inför vad som
komma skulle och jag bara älskade att se och höra det. Det var ytterligare ett tydligt tecken på att
vi skulle få vara med om något som faktiskt betydde något på riktigt.
Mitt i all nervositet märktes det redan under uppvärmningen
att spelarna var fullständigt fokuserade på uppgiften. Hårda passningar,
fartfyllda tempoväxlingar, väggspel som satt på foten, bra snack – och inte
minst, beslutsamma blickar.
Koncentration,
tålamod och noggrannhet
Ja, killarna hade verkligen bestämt sig och vilken fotboll
vi fick se under den första halvleken! Det var som att spelarna plockade fram allt
de har lärt sig under säsongen och visade upp det i ett pressat läge när allt
ställdes på sig spets.
Det fanns ett tålamod och en koncentration i passningsspelet
som gjorde att Kronäng kunde etablera spel på offensiv planhalva och pressa
tillbaka sina motståndare som mestadels fick ägna sig åt försvarsspel. Vid
bollförlust fanns det dessutom en noggrannhet hos samtliga spelare i att snabbt
hitta tillbaka till sina positioner för att hjälpas åt att vinna tillbaka
bollen – som ett riktigt LAG - och starta nya anfall.
När man stod där vid sidlinjen och fick se killarna uppträda
på det här sättet i den här typen av match, gick det inte att känna något annat
än stolthet och lycka över hur det här sköna gänget hade lyckats överföra all anspänning
till att gå ut och spela den kanske bästa fotbollen vi har sett det här laget prestera
mot kvalificerat motstånd. Det var bara målen som saknades för en riktig fulländning.
Fortsatt rätt fokus
och kämparanda
Efter att oturligt nog ha bjudit bortalaget på ett
ledningsmål strax före halvtid hade Kronäng svårt att bevara tålamodet i den
andra halvleken. Visst hade vi velat se samma fina spel som i den första
halvleken - men vi fick se något annat.
Vi fick se ett lag som, trots att det tuffa underläget blev
ännu tuffare (efter att bollen hade studsat motståndarnas väg på en hörna), visade
prov på karaktär och en härlig attityd genom att fortsatta fokusera på rätt
saker och ge precis allt för att komma tillbaka i matchen.
Hemmalaget skapade tillräckligt med klara möjligheter för att vända
matchen. Men oförmågan att göra mål straffade sig på ett smärtsamt sätt då
känslan var att laget genom en klanderfri defensiv hade haft bra kontroll på
matchen.
Kronäng förtjänade helt klart mer än laget lyckades få ut
av den här matchen. Men även om resultatet gick emot var prestationen så bra
vad gäller såväl uppträdandet, inställningen som det spelmässiga att det ändå kändes
som en seger. En annan typ av seger - en större seger.
Det var så häftigt att få se hur killarna lyckades
kanalisera all energi och nervositet – som lätt hade kunnat leda till övertändning
eller prestationsångest – till att gå ut och fokusera på fotbollen hela vägen
från uppvärmningen till slutsignalen. Vi ledare är mycket stolta och tacksamma
för det killar! Mycket starkt jobbat allihopa!
Vi fortsätter att kämpa vidare och med samma fina
uppträdande och attityd framöver kommer vi alltid att stå där som segrare i det
långa loppet – oavsett hur det går i matcherna.
Matchens…
…Vem där?
Det var snabba rycka mellan matchen i Kinna och
kvällsmatchen hemma på Kronäng. Lite väl snabba ryck för vissa och på väg till
matchen var det en av spelarna som, nästan framme, upptäckte att han hade råkat glömma ALLA
sina grejer.
Vi nämner såklart inga namn här, men är inte säker på att
det behövs.
…Smarta löpningar
Arvid Elmgren Kopp som inte bara löpte mycket utan också i
rätt ytor, vid rätt tillfälle och med tydlighet, vilket ledde fram till ett
flertal klara målchanser. Fortsätt på den inslagna vägen Arvid, så kommer målen
också!
…Framåtanda
Hugo ”Pirlo” Andersson som spelade snabbt och enkelt med få
tillslag i uppspelsfasen och dessutom vågade fylla på framåt med
överlappslöpningar. Härligt att se Hugo!
//Henrik Johansson