Två månader har gått sedan seriespelet till slut kunde inledas på ett regnigt Ryda mot Elfsborg.

Två månader har gått sedan ett gäng Kronängsgrabbar gick ut och blåste ut precis all energi de hade samlat på sig under de kalla vintermånaderna under en och samma match.

Den kampvilja som grabbarna visade upp den dagen angav tonen för vad som komma skulle – men där och då var det både omöjligt och orimligt att förutse vad vi skulle få vara med om.

Att göra sitt bästa och uppträda korrekt - oavsett 3-0 eller 0-3 på resultattavlan - har varit de enda kraven för våra unga fotbollsgrabbar att förhålla sig till.

Att tappa bollen är alltid okej.

Att tappa bollen och strunta i hemjobbet är aldrig okej.

Vi ska vilja mest, springa mest och lägga fokus på rätt saker.

Har vi dessutom tid att spela en attraktiv och vägvinnande fotboll är det såklart jättetrevligt – men aldrig något krav.

Killarna har spelat mycket fotboll under de här två månaderna och det är bara att gratulera alla som har haft glädjen att få titta på.

Killarna har spelat fotboll helt utan rädsla för att misslyckas.

Det är hur enkelt som helst att prata om att vi ska gå ut och våga.

Det är något helt annat att göra det – och dessutom klara av det.

Har ni hunnit med att uppfatta vad det här gänget har gjort den här våren?

Har ni sett hur stora risker de har tagit i uppspelsfasen genom att ständigt våga börja om nere hos egen målvakt?

Har ni sett hur det har lockat upp motståndarlagen?

Har ni sett hur killarna gång på gång (med några få undantag) har lyckats spela sig ur den pressen?

Är ni med på vilken stark övertygelse som krävs för detta?

Är ni med på vilken rörelse, vilja att få bollen i pressade lägen och passningsskicklighet som krävs?

Är ni med på vilken blandning av galenskap och mod det är att fortsätta spela på det sättet, trots att det i början av matchen har lett till mål för motståndarna?

En kravlös fotboll som grundar sig i nyfikenhet och kärlek till sporten de utövar.

Så skulle den fotboll som de här träningsflitiga grabbarna har stått för under våren kunna sammanfattas.

De är aldrig nöjda.

De vill alltid ha mer.

De är alltid öppna för att testa på nya grejer.

De uppträder dessutom oerhört charmigt både mot varandra och omgivningen och att de trivs tillsammans är definitivt något som återspeglas ute på fotbollsplanen.

Ett riktigt supergäng som bara är i början på en häftig fotbollsresa vars slutdestination är omöjlig att förutse – det enda som är säkert är att jag inte vill missa en sekund av den.

//Henrik Johansson